Månad: augusti 2012 (Sida 1 av 2)

Kvällsro

28 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Kylan och mörkret börjar ta allt mer plats och jag kan inte förneka att jag tycker om det. Det ger en speciell lugn och ro när mörkret omsluter huset och elden sprakar i vedspisen. Det ger en känsla som är omöjlig att i ord beskriva. Och det är ingenting jag bara säger, utan det är precis vad jag har konstaterat här ikväll. För jag har hela kvällen letat efter orden som skall förmedla känslan till er, kära läsare, men inga ord jag finner gör den rättvisa. Den måste helt enkelt upplevas. Ni är välkomna hit närhelst det passar er.

Dagens husmoderstips

27 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Om du, liksom jag, är för slö/slarvig/upptagen för att torka rent i micron direkt efter att du använt den, så ska jag nu ge dig ett värdefullt tips.

När du tycker att micron helt enkelt har blivit alldeles för skitig – alternativt att någon annan i ditt hushåll tycker att den har blivit alldeles för skitig efter att du har använt den – då finns det egentligen två alternativ. Ett alternativ är att börja se på det smutsiga som en form av minnesalbum. Jamen titta, där är lite tomatsoppa som jag värmde förra veckan, och där sitter ju en liten skvätt av den goda gröten! Det var härliga måltider det.
Det kan funka om det är du som tycker micron är för skitig, men funkar inte lika bra om det är någon annan i ditt hushåll som tycker att den är för skitig efter ditt nyttjande.

Ett annat alternativ är helt enkelt att göra rent micron, så lätt och smidigt som möjligt så klart. Eftersom det är detta alternativ som jag oftast måste ta till så har jag kommit på ett jättebra sätt. Du tager ett stycke skål med vatten och häller i en liten skvätt ättika. Ställ in detta i micron, kör ca 3 minuter på högsta effekt och låt skålen stå kvar en stund så vattnet får ånga runt lite. Sen är det bara att torka ur med trasa, minimalt med gnuggande utlovas!
Det svåra med det här alternativet är att komma ihåg att torka ur. Det har hänt ett x-antal gånger att jag öppnat micron för att ställa in något som ska värmas – och där står en skål med ättiksvatten som har kallnat. Då är det bara att börja om.

Ur ren arbetsmiljösynpunkt är det VIKTIGT att säkerställa att ingen ovetande hittar skålen med ättiksvatten och får för sig att dricka det. Det är inte hälsosamt. Sen låter jag det var osagt om hur hälsosamt det är att värma mat i microvågsugnen, för om det tvistar de lärde. Men jag tror att det iallafall är hälsosammare än att inte få i sig någon mat alls.

Gråt inte över spilld mjölk

24 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

På kläder, i soffan, på golvet, i sängen, på kuddar. Bröstmjölken hamnar överallt. Man skulle kunna tro att jag springer omkring och märker revir, men riktigt så är det inte. Men jag kan inte riktigt styra mjölkfrisättningen och det resulterar i att det hamnar mjölk lite överallt. Nu skulle man kunna tro att jag springer omkring spritt språngande naken här hemma, men det gör jag inte heller. För det är inte alltid mjölken kommer direkt från produktionen, så att säga. Ibland har den gått via mellanhänder i form av Knådden. Och ibland är det helt krasst så att han duckar när jag försöker rikta rätt. För det kan vara bra med tryck i juvren, nästan som en högtryckstvätt men med mjölk. Och vem vill ha en högtryckstvätt i munnen? Nej just det.

Hur som, all denna spillda mjölk har resulterat i att vi numera har utvecklat en handdukstrend vad gäller inredning. Handdukar överallt. På golvet, i sängen, i soffan, på kuddar, över axeln – allt i varierande färger. Det piffar upp, är praktiskt, lätt att variera och sprider en skön doft av bebisliv.

Jag tackar ödmjukast för de handdukar som har donerats för detta ändamål. Nu väntar jag spänt på att någon inredningstidning ska ringa och vilja göra ett banbrytande reportage om detta inredningstema. Än har ingen ringt, jag förstår inte varför.

Nytt syprojekt

22 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Så här mitt i natten sitter jag uppe som en liten tomtenisse i sin skaparverkstad och pular på mitt nya syprojekt. Som vanligt avslöjar jag inte vad det ska bli förrän det är klart, så ni kan gissa på bäst ni kan.

Men det blir ju ett lapptäcke, säger ni. Men ack vad ni bedrog er. För den del ni ser på bilden är 414cm lång och jag har inte tänkt göra ett täcke som täcker hela sovrummet. Nej, det ska bli något helt annat och det bästa är att jag kunde ta rätt på lite tygrester, en oanvänd sjal och en trasig duk som jag hade liggande.

Men nu ska jag plocka ihop min lilla skaparverkstad och bli mjölk-ko istället. Godnatt.

Knas-Katten och filten

21 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Knas-Katten har känt sig något orättvist behandlad här i familjen de senaste månaderna. Det började med skötbordet, men där gjorde vi ändå en fin överenskommelse.

Men sen har Knas-Katten fått bevittna hur vi införskaffat den ena mysiga sovplatsen efter den andra, men ändå nekat honom att få ligga där. Först kom spjälsängen. Sen var det barnvagnen, bilstolen och baby-sittern. Därefter har det kommit massa mjuka täcken, kuddar och filtar. Och hela tiden detta ständiga nekande, utan att katten har förstått varför.
Men sakta har det gått upp för honom, att alla dessa mysiga sovatrealjer var ämnade för den nya familjemedlemmen – Knådden. Varför ska han få så mycket mysiga saker och jag ingenting!? har han gjort uttryck för i sann storebrorsanda.

Så vi beslutade att den virkade bebisfilten, som jag lade ner min själ i under hela 9 månader, den får bli en kattfilt Så nu har Knas-Katten fått sin alldeles egna sovfilt, till hans stora förnöjelse. Och han är mycket noga med att ingen annan får använda den. Men vem skulle ens våga försöka?

Vaggvisa

20 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

”Sov mitt lilla hjärta
roligt i din bädd
inte vara ängslig
inte vara rädd

Ty i svarta vatten
över skog och mark
över vida vatten
vaktar farbror Stark…”

Om kvällarna här ute i skogen får Knådden bekanta sig med den svenska musikskatten, enligt min mening. Det är inte ABBA. Och inte Kent. Och heller inte Jussi Björling eller Sabbaton.

Men svenska visor, det är grejer det. Ikväll, till exempel, har vi poppat Allan Edwall. Igår var det Sofia Karlsson som sjöng Dan Andersson. Imorgon kanske vi ska festa till det med lite Cornelis Vreeswijk. Det är ju ändå tisdag.

Kanske är jag lite lillgammal. Kanske är jag lite trist och tråkig. Kanske har jag bara inte hittat dem i min generation som hyser samma förkärlek till svenska visor. Oavsett.

Nu har jag min chans. Min chans att påverka framtida generationer att verkligen uppskatta dessa kulturella guldkorn. Eller så får det motsatt effekt, man kan ju inte veta säkert. Men jag tar min chans. Min chans att dela denna musikaliska förälskelse med någon som tar sig tid att verkligen stanna upp och lyssna och njuta. Eller ja, rent krasst så har ju Knådden inte riktigt något val än. Han är ju beroende av mig oavsett om han vill byta musik eller gå ut ur rummet. Men han somnar då så gott till visorna varje kväll, så så förfärligt illa kan det ju faktiskt inte vara.

Sensommarmorgon

19 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är något speciellt med sensommarmornar. Den där fuktiga kylan och de dova dofterna. (Om nu dofter kan vara dova, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva dem.) Man känner att hösten börjar göra sig startklar, samtidigt som sommaren fortfarande kämpar sig kvar. Det är fint och ibland glömmer man det.

Oftast har vi fullt upp med att klaga över att sommaren varit dålig, att semestern är slut och vi våndas över att hösten och mörkret är på väg. Vi liksom missar tiden där emellan. Vilket är synd.

Så ta och masa dig upp lite tidigare någon dag, eller ge dig själv lyxen att stanna upp några minuter en tidig morgon. Ta in dofterna, lyssna till tystnaden, känn fukten i luften. Och inse att det är minst lika härligt som en solstrålande, kvittrande, daggdoftande försommarmorgon. Njut av det om är istället för att se tillbaka.

Rosa provokation

18 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Det här väcker känslor, mina damer och herrar. En pojke med en rosa napp. Så förskräckligt, stackars pojk!

Men jag kan meddela er att pojken i fråga mår bra och tycker om sin napp. Han ger blanka fan i vad den har för färg. Just nu iallafall. Men med tanke på omgivningens reaktioner, så kommer han nog vägra färgen rosa om ett par år. Oavsett om han tycker den är fin eller inte.

Och åter igen har en generation fått lära sig att pojkar är blå och flickor är rosa. Jag som trodde att en färg var just bara det – en färg.

Det roliga i kråksången är att hans rosa napp inte ens är ett medvetet val för att provocera från vår sida. Vi behövde en napp och den nappen som fanns hade färgen rosa. Mer var det inte med det. Trodde vi.

Men en rosa napp till en pojke väcker känslor. Hos vuxna. För än är det inget barn som har reflekterat så pass över färgen, att de har tyckt det varit värt att kommentera den. Det kan bero på att de ännu inte lärt sig uttrycka sina tankar i klara ord. Eller så beror det på något annat som de ännu inte har lärt sig. Vad vet jag.

Ordningen återställd

17 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Ni kan vara lugna, ordningen är återställd. Knas-Katten är tillbaka på gården efter att M sent igår kväll gick skallgångskedja. Den som tror att katter tar sig hem själva om de hamnar på lite avvägar… den personen känner inte riktigt Knas-Katten. Han gör själ för sitt namn, om vi säger så.

Men varför försvann han? undrar ni då. Jo, så här var det…

Min kära bror var här igår tillsammans med det lilla Charmtrollet. I ett tappert försök att få samtliga minimänniskor att sova, gav vi oss ut på en barnvagnspromenad. Ni som har läst om familjepromenaden, kan ju gissa hur Knas-Katten reagerade. Åh, promenad! Vänta på mig! Och sen kom han eftergalopperande som om han vore en hund. Jaha.

Så han hängde på, trots vårt något fula försök att ignorera honom och hålla tummarna på att han skulle vända hemåt. Men icke! Vi gick och vi gick och Knas-Katten gjorde detsamma. Men sen i en kurva kom det plötsligt en bil med ett alldeles förfärligt rasslande släp. Kattstackar’n blev livrädd och stack iväg. Vart såg vi inte. Då han inte kom när vi ropade och heller inte visade sig när vi strax därefter passerade igen, så antog vi att han hade tagit flykten till hemmets lugna ro. Men timmarna gick och ingen katt syntes till.

Så M fick sent på kvällen gå skallgångskedja med sig själv. Och när han kommer fram till kurvan där Knas-Katten försvann, så sitter han där på vägen och väntar. Väntar på att vi ska passera igen med barnvagnarna eller väntar på att någon ska komma och hämta honom. Man kan undra hur länge han hade suttit där om ingen dykt upp.

Väl hemma så var han skitsur och gick med nosen i vädret och vägrade att kela. Men vem kan klandra honom? Jag skulle inte heller vara så glad om jag fått vänta en hel dag på att någon skulle hämta hem mig.

Efterlysning

16 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Namn: Knas-Katten
Ålder: drygt ett år
Beskrivning: var klädd i grå sommarpäls och vitt öronludd vid försvinnandet. Har en yvig svans, fyra ben och beter sig som en hund. Tycker om älgkött och skinka. Knas-Katten sågs senast längst bort i byn, på grusvägen i kurvan bortanför sandhuset.
Ser ni honom, kontakta polisens avdelning för försvunna personer eller hör genast av er till mig. Vi saknar honom.