Kategori: Djur & Natur & Odling (Sida 1 av 8)

Nu när du har funderat kring punkterna från Del 1, så återstår att bestämma; ska du fortfarande skaffa får? har du en rimlig plan som gör förfarandet schysst för både dig, djuren, naturen och människorna omkring dig?

Om svaret är nej – fortsätt fundera, för någonstans fanns det ett varför när du började fundera kring att skaffa får. Och fanns det inte det, så ägna dig åt något annat.

Kanske ska du bjuda in en djurägare att beta marken som du har tillgänglig? Kanske ska du åka till en fårgård på semester? Eller anmäla dig som stand-in hos någon fårägare i närheten? Kanske behöver du slå dig ihop med andra som också vill ha får?

Var kreativ! Att äga får och själv stå ansvarig för deras välmående, är inte alltid det självklara svaret på en längtan efter djur i landskapet.

Men om du kommit fram till att; ja, jag har en schysst och rimlig plan för att skaffa mig några får och det är det jag vill- då är det dags att skrida till handling.

Till att börja med behöver du ett SE-nummer. Det fixar du på jordbruksverkets hemsida. Där finner du även regler kring journalföring, mått i stallbyggnader och liknande, vilket kan vara bra att känna till.

Sen kommer vi till det här med prylar och manicker kopplat till fårskötsel. Ska man hård-dra det, så behöver du inga prylar och manicker för fårskötsel – de gör sin grej ändå, som de fantastiska djur som de är med sina naturliga insikter om vad som är deras uppgift här på jorden.

Men det går inte att komma ifrån att stängselgrejer troligtvis underlättar ditt liv som fårskötare, utifrån det samhälle som vi lever i idag. Alla vill inte ha en grupp betande får i sin trädgård, hur osannolikt det än låter.

Vilket stängsel du ska ha, är avhängt med dina resurser, ditt sammanhang och ditt varför. Du kan ha gärdesgård, eltråd, fårnät, stenur, staket eller egentligen vad som helst.

Själv har jag valt flexinät, eftersom jag vill kunna flytta runt fåren på olika marker på ett relativt enkelt sätt och inte vill använda mig av permanenta stängsel eftersom det helt enkelt inte passar in för mitt syfte med fårflocken.

Vi föredrar att använda den här varianten, där vertikalerna är något stabilare. Finns att köpa på random firma som säljer utrustning för får.

Flexinät eller eltråd ska användas tillsammans med ett elaggregat. Dels för att hålla rävar och annat otyg utanför hagen, men också för att de nyfikna fåren inte ska ge sig på att undersöka nätet onödigt mycket – då kan de trassla in sig och komma till skada. Det kan hända även om du har el på flexinätet/stängslet, men jag vill påstå att risken minskar.

Så här har vi löst el-delen; ett enkelt aggregat från närmaste butik med minsta gnutta gårds-inriktning, ett batteri och ett jordspett gjort av armeringjärn. Jordspettets placering och dess yta med jord-kontakt är av stor betydelse för att få upp spänningen i stängslet. Ju mer jordkontakt och ju fuktigare mark – desto bättre. Fler spett kan behövas för att uppnå önskad effekt, beroende av hur det ser ut där du ska vara.

Om det är mycket högt gräs så kan du behöva slå av det där stängslet ska sitta för att undvika att gräset sänker spänningen i staketet, men även för att det inte ska bildas hålrum under stängslet som djur kan krypa in/ut genom.

Min upplevelse är att det kan vara lite besvärligt att arbeta med dessa flexinät i terräng med mycket sly och kvistar eller väldigt ojämn mark, vilket kan vara bra att känna till.

Observera att det är olika aggregat om du ska ansluta till ett batteri eller elnätet, finns även kombinerade aggregat, vilket kan vara bra att tänka på vid inköp.

Sen ska du köpa får också. Vilken typ av får du ska ha, är också avhängt med ditt varför. Alla får betar och ger kött när de slaktas. Men har du ett intresse för att arbeta med ullen så kan det påverka vilken ras du ska leta efter. Det kan vara en riktigt djungel där varje fårägare hävdar sitt egets val förträfflighet. Vilket det också är – efter deras sammanhang och önskningar om tillvaron.

Och det är väl mycket det som jag tycker är viktigast att fundera på när man känner ett sug efter att sätta får på sina marker – varför? vad är syftet? Hur ser ditt sammanhang ut, och vad har du för resurser? Svaren på de frågorna leder dig i rätt riktning. Kombinera det med att lyssna till andras erfarenheter likväl som du behöver fundera kring om de sanningarna är applicerbara i ditt sammnahang.

Och kom ihåg – ingenting kommer bli precis som du förväntar dig. Du kommer behöva lösa plötsligt uppkomna utmaningar, och det kommer kosta framför allt tid och engagemang. Och däremellan kommer det vara helt fantastiskt. Lycka till!

Våren kom av sig i klassiskt april-manéer, och blötsnön vräker ner. Från att stått i kortbyxor och t-shirt i lördags, så är långkalsonger, vinterjacka och mössa framplockat igen.

Det är inte mycket att klaga över egentligen – det är vad det är, och så mycket mer kan man inte göra. Vädret kan jag inte rå över, ej heller att några ruggiga dagar lyckas inträffa med kalvning och lamning. Men i enlighet med lagen om alltets jävlighet, så sammanfaller det också med en av de veckor då jag är ensamt ansvarig på farmen över djur och barn. Och det är också då som jag, lagomt till läggdags, upptäcker att frysboxarna står utan el och sen ägnar halva natten åt görat som följer med den upptäckten. För att sen i gryningen göra en djurrunda och känna djup tacksamhet över att det är lugnt och alla verkar må bra. Så att jag kan åka hem och lägga mig på kökssoffan nån timme, innan nästa pass tar vid. Det är lite så mina dagar förflyter just nu – livet händer och allt jag kan göra är att surfa med.

Det eländiga vädret kommer fortsätta några dagar till, och jag kan inget annat göra än att åka runt hos djuren och lösa vad som uppstår. Om något uppstår. Erfarenheten säger att om det är något som händer, så är det definitivt inte det som jag har oroat mig för. Vilket säger en del om hur lönlöst det är att släppa in tankarna i orons virvlande kammare.

Och även om jag tidvis är bekymrad över snön som faller, och det gråmulna vädret som liksom kryper in som en isande kyla i varenda vrå – så verkar inte djuren bry sig nämnvärt. Bara det finns mat, så löser sig resten. De äter och idisslar, matar barn och sover. Och sen börjar de om. Gör sitt jobb i ekosystemet och förstärker förutsättningarna till liv. Lite som jag själv, men djuren har en helt annan självklarhet i sitt görande. Jag observerar dem och lär. Försöker fånga ko-lugnet och ta med mig vidare in i dagen.

Under veckan som har förlöpt så har det kommit fyra kalvar; 17 april, 19 april och två stycken den 23 april. (så där har ni de första datumen för kalv-lotton…!) Jag förväntar mig att det ska komma ytterligare 22 kalvar innan dagarna återigen blir kortare och mörkret sakta återvänder. Det är inte långt dit. Om mindre än två månader så är det midsommar. Men just nu så viner snön utanför fönstret och jag hoppas djuren väntar med nedkomsten av fler liv tills det blivit bättre väder. Hoppas kan man ju alltid…

Det är första gången på länge som Nyhammars IF har ett tjejlag (F-12/-13/-14) i fotboll! Nu vill de åka på cup i sommar, så för att samla in pengar till det, så har vi startat kalv-lotto. Du ska gissa vilka datum det kommer födas kalvar och kan vinna ett fårskinn från Slaktarn´s gård.

Att lämna in en lottorad kostar 50kr och pengarna går oavkortat till flicklaget i Nyhammars IF.

Sista dag att lämna in en lottorad är 22 april! (…och du kan inte ange datum som passerats eller påbörjats, så se till att få in din rad redan idag!)

Tjuren släpptes in till korna den 15 juli 2022. Vinnaren kommer kontaktas i slutet av juni. Vill du följa kalvrapporteringen under våren, så finner du veckouppdateringar här på bloggen, eller lite allteftersom på Instagram/FB. (SlaktarStina).

Utmana familjemedlemmar och arbetskompisar – vem lyckas gissa bäst på kalvarnas nedkomst!? Och bidra samtidigt till att ett glatt tjejgäng med spring i benen och kämpaglöd i hjärtat får möjlighet att åka på ett fotbollsäventyr i sommar! TACK på förhand.

Jag fyller 37 år. Jag har tidigare inte sett någon anledning till att uppmärksamma min födelsedag, men med tiden som går så har jag insett att man ska ta varenda chans man får att fira livet.

Så hurra för att jag blir 37 år! Hurra för mina föräldrar som gett mig en fin grund att bygga vidare på, även om jag tidvis protesterade mot att stapla ved och bo i tält. Hurra för att jag får uppleva hur håret strösslas med silverstrån, och rynkor som berättar om sol i ögonen och vind mot kinden. Hurra för den här kroppen som fött fram två barn och som låter mig uppleva livet! Glädje och smärta, sorg och förnöjsamhet, kärlek och ilska, vänskap och besvikelse.

Hurra för ärren, de kroppsliga och de själsliga, som finns där som små kom-ihåg-lappar om hur fort saker och ting kan förändras. Hurra för att jag kan höra fåglarna som kommer om våren och känna doften av kor i februarisol! Hurra för att jag får leva i den spännande tid som är, med så mycket potential att göra saker och ting bättre. Hurra för alla fina människor omkring mig, som låter mig vara Kristina i all min bräckliga kraftfullhet, oavsett kläder, oavsett sinnesstämning. Jag gör allt jag kan för att ni ska få drass med mig flera år till.

Sockenstugan i Grangärde, söndag 16 april kl.14.00

Vi vill bjuda in till en ko-fika, och hoppas att du vill komma!

Vi berättar lite om vår verksamhet och hur vi arbetar och tänker kring djuren och markerna. Kalvningen är snart i antågande, så kommer vi ägna lite tid åt den också. Kristina pratar max 30 minuter, sen ägnar vi oss åt samtal och umgänge. Kom och ställ frågor, och hjälp oss göra detta till en fin fikastund, människor emellan.

Vi bjuder på kaffe/the/saft och hembakat fikabröd. För att vi ska kunna beräkna åtgången – anmäl din medverkan genom att ringa eller skicka meddelande till Kristina 073-65 96 671, senast 15 april.

Varmt välkomna! /Kristina och Magnus, Slaktarn´s Gård

Förlåt, jag kunde inte låta bli. Hur som helst – det har kommit lite frågor om fåren, så här kommer ett inlägg om dem.

Förra året skaffade jag en liten fårflock, främst för att jag och Nilson skulle ha dem för att träna vallning. Dock så står ju inte en grupp får bara och väntar på att bli vallade, de behöver mat och omsorg också.

Föga förvånande, så visade de sig vara en spännande resurs ute i landskapet också. Fåren blir något annat än korna, och ger därför nya möjligheter i vårt arbete att vitalisera ekosystemet. Medan korna trampar omkring med sina tunga kroppar, slänger ut sin långa tunga och river åt sig en tuva växtlighet, så trippar fåren fram med sina nätta små klövar och plockar kräset omkring bland det gröna och spirande. Och medan korna lägger stora blaffor till komockor varhelst de går fram, så släpper fåren något mindre anspråkslösa lortar efter sig. Får är får och kor är kor, helt enkelt.

Dessutom gav den lilla fårflocken på blott 10 tackor och två lamm, möjlighet att beta markbitar där korna troligen aldrig skulle bli aktuella i sin nuvarande flockform. Vilken möjlighet!

Bland annat så betades två områden kring kyrkogården, mitt i centrala Grangärde. Gränge-Säfsens församling, ska ha en stor eloge för att de vågar prova nya vägar i takt med att tiderna förändras. Och ett tack för förtroendet!

Men vart är fåren på vintern?

Den här vintern har de huserat nere vid Stakheden. Tanken var att vi skulle kunna flytta omkring stängslet över hela åkern under vintern, men det gick inte som vi tänkt oss. Pinnar och nät frös fast till följd av den mycket omväxlande vintern, vilket gjort att fåren blivit kvar längre än tänkt på samma yta. Men inte ens den svenska vintern varar för evigt, så vi ska nog kunna flytta vidare dem inom de närmaste veckorna.

Får måste enligt djurskyddsreglerna ha vindskydd bestående av tak och väggar, så vi har använt vår ombyggda hövagn. Den har funkat bra för den här lilla flocken, men behöver utvecklas om flocken blir större.

Fårens mat består av gräs och örter som vi skördade i somras. Maten serveras utportionerad på marken, för att tramp, spill och gödsel ska spridas över hela hagen och därmed bli en fin resurs för livet i jorden. Vi gör ju så med korna och tycker det är ett smidigt och resurseffektivt sätt ur många synvinklar, så därav samma koncept med fåren.

Fodret är hösilage som är taget i ett något tidigare växtstadium än det vi ger till korna. För medan korna sopar i sig det mesta, så är fårens plockiga små munnar betydligt mer kräsna och ratar allt som är lite grovt.

Ja, det var väl det om fåren. Ställ gärna fler frågor, om det är något ni undrar över!

Länsstyrelsen Dalarna anordnar en ERFA- grupp på temat, regenerativ nötboskapshållning (ej mjölk), där du som är intresserad kan utvecklas tillsammans med andra, oberoende av nuvarande kunskapsnivå eller storlek på besättning.

Innehållet anpassas efter gruppens funderingar och behov, och baseras på 4 fysiska träffar under 2023, där den första går av stapeln 18 april 15.00-18.00, här i Grangärde. Utöver att deltagarna då får möjlighet bekanta sig med varandra och vidare forma träffarna utefter önskan och behov, så kommer jag berätta om vår verksamhet och introducera grundtankarna för Regenerativt lantbruk. Vi kommer även kolla på verksamheten ute i fält, och har vi tur så får vi bevittna nån kalvning också. Jag kommer sen finnas med som mentor på de andra träffarna, vars datum och plats bestäms gemensamt i gruppen. Deltagandet är kostnadsfritt.

Låter det intressant? Kontakta Anders.carlborg@lansstyrelsen.se

Hoppas vi ses!

Mänskligheten vill gärna slå sig för bröstet och beundra sin egna arts intelligens. Vi har tagit oss ut i rymden, uppfunnit internet och smartphones, mjölkskumare och kärnvapen. Vi kan skriva krångliga rapporter med massa siffor och staplar, i ett försök att förstå den värld som vi lever i. Samtidigt är vi det enda däggdjur som systematiskt förstör våra egna levnadsbetingelser. Och andras. Inte särskilt intelligent om du frågar mig.

Men varför har det blivit så? Är vi genuint elaka och själviska, eller kan det handla om vårat sätt att tänka och ta beslut? För att förstå vad jag menar, behöver vi fördjupa oss i skillnaden mellan komplicerat och komplext.

Komplicerade system eller problem kan vara svåra att förstå sig på, men de är ändå lösbara och förutsägbara om man har kunskap om de ingående komponenterna och deras inbördes relationer. Ofta är komplicerade problem eller system mekaniska sådana, skapade och designade av människan. Exempel på komplicerade system eller saker är en elbil, urverk, dator eller cykel. Om någon komponent i dessa går sönder, så slutar saken att fungera så som det är tänkt. Dock är problemet relativt lätt att lösa, för den som har full kunskap om de olika komponenterna som utgör det komplicerade systemet/saken. Då kan den skadade delen lätt bytas ut och sen fungerar maskinen som vanligt igen.

Ta exempelvis en bilmotor. Om du plockar bort en komponent av bilmotorn så slutar den fungera. För mig som inte kan något om motorer, så är det ett komplicerat problem att lösa. För den som kan något om bilmotorer så kan den lätt felsöka utifrån sina kunskaper kring delarna i motorn och hur varje del bidrar till att motorn fungerar. När mekanikern funnit problemet, kan delen lätt bytas ut mot en ny och motorn fungerar som vanligt igen.

Att förstå och lösa problem likt detta är vi människor oerhört duktiga på. Det är ett linjärt tänkande som fått oss att överleva och bli till vad vi är idag. Många av sakerna vi har omkring oss är komplicerade ting av död materia, men vi lever i en värld av liv, och liv är komplext. Och det komplexa ter sig annorlunda.

Komplexa system och problem består också av många delar, men kännedom om varje dels egenskaper räcker inte till för att förklara hela systemets egenskaper. Detta gör att man till fullo inte kan förutsäga exakt vad som kommer hända om man ändrar i något det, eller tar bort en del. Dessa system är självorganiserande, vilket innebär att om en ingående del förändras eller helt tas bort – så slutar inte systemet att fungera, men det fungerar på ett annat sätt och ger påverkan på alla de andra komponenterna som ingår.

Exempelvis en familj. Om en person dör, så kommer familjen fortsätta finnas till och fungera, men inte som förut. Och även fast en ny individ ansluter sig till familjen, så kan denne inte obemärkt ersätta personen som dog. Och vi kan aldrig förutspå hur familjen kommer omforma sig, till följd av de händelser som skett eller kommer att ske.

Problemet uppstår när vi använder det linjära tankesättet att lösa problem – som fungerar så bra på komplicerade saker – i komplexa sammanhang. När vi tror att ekosystem, djur, organisationer, växter och människor – fungerar som en bilmotor. För det gör de inte. Och det är först när vi inser det, och ödmjukt erkänner att vi hittills inte varit så duktiga på att överblicka och hantera komplexa utmaningar, som mänsklighet kan ta sig vidare.

För det är i det erkännandet som vi kan utforska ett annat sätt att tänka och ta beslut. Det är i det erkännandet som vi kan ta sats och låta homosapiens bli en regenerativ kraft istället för en degenerativ. Och det är först i den processen, som vi på riktigt kan ta oss an de utmaningar som mänskligheten står inför. Energikris, utarmade jordar, artutrotning och utbredd skräck för kofisar – kraftfulla symptom på mänsklighetens tillkortakommande inom komplexitet.

Vi kan inte lösa dagens problem med samma typ av tankar och agerande som skapade dem.

Och det är det som är mänsklighetens största utmaning; att lära oss tänka och ta beslut på ett annat sätt, i de komplexa sammanhang som vi är och beror av. Låt oss börja i just den vetskapen.

Sportlovsfredag och det vankades koflytt som aktivitet! Inte alltid så populärt när det annonseras till berörda sportlovslediga barn, men i slutändan brukar det ändå bli riktigt bra. Barnen blir ju större för varje år och kan vara mer delaktiga, vilket också gör aktiviteten roligare – för både barn och vuxna.

Det var inte så längesedan de var små och jag släpade runt dem på kärror och i bärryggsäckar, när någon gårdsyssla behövde bli uträttad. Så att de nu kan vara med och hjälpa till med det vi gör, känns fantastiskt fint. Eller som barnen säger; ”nu kan vi göra riktiga grejer!”

Men innan koflytt behövde de dagliga sysslorna uträttas. Det är en lärdom som kommit till mig under åren – börja alltid med det som absolut måste göras.

Att mata fåren är en sån grej. Och att fylla vatten till ungdjuren. Nilson höll självklart koll.

Och sen behövde det förberedas för själva flytten – foderhäckar och vattenkar som ska på nya ställen, montering av aggregat och lite sånt.

Alla (st)jälp-redorna , dvs korna, var med så klart, och inspekterade att att muttrarna var åtdragna på traktorn, inspekterade däckens mönsterdjup och retades genom att hotfullt nosa på hydralslangarna…och att stå i vägen, så klart. Det är lite av deras specialtalang, att placera sina stora kroppar där man har tänkt att åka. Och sen oförstående titta upp mot aktuell fordonsförare, som kan tuta och vifta hur mycket som helst, för korna har inte bråttom att flytta på sig. Typ så.

Kossan Dora tog en närmare titt på hinken, så att hon inte missade något gott.

Dora är en av mina absoluta favoritkor, och är en av de första vi köpte in. Hennes fullständiga namn är egentligen Ko-mandoran. Hon är ungefär tre hus bred, har den vackraste färgen av dem alla, och har ett ledarskap som överglänser vilken homo-sapiens-kurs som helst.

Och sen skedde flytten! Flocken samlades ihop av kosfösargänget som sen bytte roll och agerade vägvakter. Korna trampade lydigt över vägen och in till nästa hage. Tyvärr har jag inga bilder från de momenten, då det inte riktigt är läge att fiffla med mobilen just då. Men jag har en bild på nöjda barn efter en lyckad koflytt! Kanske var inte koflytt en så dålig sportlovsaktivitet ändå….

Iallafall inte när det hela avslutades med fika på bästa Brukskontoret café och bageri. Har ni inte varit dit, så är det dags. Kommentarer överflödiga. – just do it.