Livskraft i samspel

Månad: december 2013

Dagarna efter.

Efter ett par dagar med sammankomster, julklappar, mat och umgänge så känns det rätt skönt att bara gå runt här hemma och fisa runt i underställ och raggsockor. En helt vanlig familjedag med vanliga familjeaktiviteter. Vi har kört traktor, tagit av snökedjorna, fixat med veden och spelat innebandy.

Och så har jag kollat lite på de bidrag i Adventskalendern som ramlat in – det ser lovande ut! Men än är det inte försent, ända fram till söndag har ni möjlighet att lämna in era bidrag, så kom igen! Priset är från Petters Laila Design och hennes vackra skapelser brukar inte göra någon besviken.

sjukdom.

Jag har inte gett upp. Det är inget strul med datorn eller elektriciteten. Adventskalendern lever, men har för tillfället fått stå lite åt sidan. Eller snarare utsatt för lite senare publicering eftersom det finns andra saker som måste få gå först.

Som att få upp honom ur soffan. Få i honom mat. Få av/på honom kläder. Hjälpa honom över tröskeln. Skala mandariner. Och samtidigt försöka tämja det andra lilla vilddjuret också, och så en knäpp katt mitt i allt kaos som undrar vad som står på.

För den, i vanliga fall, outtröttliga snickaren är utslagen av något slags influensavirus. Maken till muskelvärk har jag aldrig sett, för han är inte typen som gnäller, inte ens när han är sjuk. Men när han inte klarar av att sätta sig ner själv, få av sig strumporna eller sätta på sig tröjan, eller ens har kraft i fingrarna till att skala en sketen mandarin – ja, då gör det ont.

Och Knådden förstår förstås att något inte riktigt är som det ska. Så här brukar det inte vara. Far brukar inte vara så där stilla. Han brukar inte ligga under ett täcke på soffan. Bäst jag hjälper honom att komma igång! tänker det omtänksamma lilla barnet för att sedan göra bomben från soffkanten och ner på den ömma filuren under täcket.
Och så fortsätter det. Men vi misströstar inte, vi skrattar åt eländet så att vi har träningsvärk i magen.

Men nu, nu äntligen kommer det, det 23:e  och näst sista rimmet i SlakatarStinas Adventskalender;

Rimmet är raderat av upphovsrättsliga skäl!

Imorgon kommer det sista rimmet att publiceras, sen är det bara att skicka in dina svar till forsbergkristina@hotmail.com
Mer information hittar du under fliken ADVENTSKALENDERN

Träningsvärk

Jag har träningsvärk i kroppen. Alltså inte ont i bäckenet eller ryggen – utan TRÄNINGSVÄRK. Tränat på gymmet igen? Nej. Jag har vabbat. VAB. Vård av sjukt Barn. Hallelejua.

Om det säger mest om hur min fysiska form är i dagsläget, eller om det mest ger en tydlig bild av intensitetsnivån på våra dagar här hemma – det låter jag vara osagt.

Over and out.

Sammanfattning 2013

Tänkte på ett kort och konsist sätt sammanfatta mitt 2013, inspirerad av Retrolovers Rockabillyblogg!

Vad minns du mest från 2013? 
Dagen då en långdragen och besvärlig markaffär äntligen blev klar. Och det mer eller mindre chockerande faktum att jag är gravid igen. Och dagen då Knådden upptäckte att det här med att gå – det är ju riktigt roliga grejer det.

Finns det något som du skulle ha velat gjort annorlunda? 
Nej, egentligen inte. Allt jag gjort, både framgångar och misstag har ju lett mig hit där jag är idag. Och jag är nöjd, så vad annat kan jag begära. 

Vad gjorde du som du är stolt över? 
Allt som har med föräldralivet att göra. Jag har fixat att vara mor i snart 1½ år och jag tycker att jag gjort det riktigt bra hittills! Även om det fortfarande är omvälvande på alla möjliga sätt. 
Och mitt påbörjade motorsågskort – dock får jag lov att vänta med uppkörningen, min kropp är liksom inte riktigt i form för dylika aktiviteter just nu.
Reste du någonstans? 
Ja, jättelångt, ända till Linköping och jag var borta i flera dagar. Visste ni att man inte behöver något pass för att resa utanför Dalarna? Hur som helst så hade jag hur roligt som helst, Skogsnissen i storstan liksom.
Vad tittade du på?
Emil i Lönneberga och Bron.
Vad lyssnade du på? 
Radio. Mycket, mycket radio. Och då främst P4, P3 och P1. Reklamkanaler gör mig knäpp. Sen var det en del barngnäll också. (Och en del skratt också)
Vad läste du? 
Max potta, Max bil, Max kaka. Och en hel del informationssidor på försäkringskassan.se
Mest otippat i år? 

Graviditeten. Inte för att det är någon form av jungrfrufödsel som förväntas under kommande vår, utan mest för att…. ja, den fanns liksom inte med i planen.

Sak som du är mest förvånad över när det gäller 2013?
Alla åsikter, fördomar och kommentarer gällande familjelivet och hur vi/andra väljer att leva det. Jag skulle kunna skriva en hel bok om ämnet!
Vilka nya personer träffade du? 
Konstig fråga. Flera stycken, mer eller mindre viktiga på sitt sätt. Nästa fråga, tack.
Har du några mål inför 2014?
Föda ett till barn. Klara av att hantera två barn. Påbörja utbyggnad av huset (ja, du får gärna kalla oss idioter, men vi är ett ruskigt bra team). Komma igång med träningen på allvar igen – vill ha tillbaka mina starka cykellår istället för dessa små spindelben som jag har nu! Tycker inte om att känna mig svag.
Vad vill du förändra till år 2014? 
Inget. Det kommer nog alldeles tillräckligt med förändringar av sig själv, grunden är liksom lagd under 2013. Det blir ett spännande år som väntar, helt klart. För att inte tala om utmanande. Påré bara!

En del av livet.

När barnet är ungefär ett och ett halvt år börjar det ofta testa gränser. Som vuxen behöver man försöka hålla modet uppe och inte själv bli högljudd och arg eller skuldbelägga barnet eller sig själv. De här perioderna är en del av livet.

 Det ger en liten tröst att läsa ovanstående ord efter en kväll av kamp och håret fullt av halvtuggade makaroner. Jag är inte hopplös. Barnet är inte elakt. Vi är inte ensamma. Tror jag.

Detta är bara en del av livet, tänker jag och börjar räkna till 1000 för att i nästa sekund få en korvbit i ögat. En del av livet. Jag börjar räkna igen och under tiden hinner Knas-katten göra en undanmanöver för att slippa leka häst. Han gömmer sig under soffan och för en sekund önskar jag att jag kunde göra detsamma. Men mer hinner jag inte, för helt plötsligt far det äpplen genom luften och dunsar ner på golvet bredvid mig. Snygga kast om det hade varit en boll. Men nu var det ingen boll, det var äpplen. Äpplen som fortsätter komma i en vild skur över rummet,trots tillsägelser och förmaningar. Och i ett försök att förhindra att hela vardagsrummet blir en stor frukssallad, så bemöts jag av en gallskrikande, snorig och tvåbent liten varelse som ömsom klamrar sig fast runt mitt ben, ömsom kastar sig runt på golvet i ren ilska. Och så fortlöper det. En del av livet.

Living on the Edge – julshopping.

Jag tycker inte att shoppa. Ibland inbillar jag mig att jag gör det, men de gångerna kommer allt mer sällan, ty jag har börjat insett sanningen. Shopping är inte min grej. Detta anti-intresse delar jag knivskarpt med Magnus. Vi får liksom kliande utslag och lite lätt feber vid blotta tanken av att gå till ett stort shoppingcenter och strosa omkring i hopp om att hitta något mer eller mindre odefinierat.

Att dessutom göra det tillsammans med tusentals andra stressade, svettiga människor med en hop bjällerklangsljud i bakgrunden…..ja usch, jag riktigt känner hur det börjar klia på kroppen. 

Så därför, för att leva lite på kanten, tänja våra gränser, våga göra något som skrämmer oss, för att utvecklas som personer – så begav vi oss ut för att handla diverse saker. På en lördag. Två veckor innan julafton. Med en 1½ åring i släptåg. Familjen Skogstomte i storstan.

Det skulle kunna komma en riktigt dråplig historia här nu. En om hur vi blir inlåsta i vår egna bil, eller vad som helst annars som brukar kunna hända när vi ska ut på okänd mark. Men jag måste göra er besvikna, för det gick riktigt bra.Vi överlevde helt enkelt. Så därför tänkte jag dela med mig av några punkter som kan bli livsavgörande om det vankas shopping.

1 – Se till att samtliga magar är mätta och belåtna när ni åker hemifrån.

2 – Ladda väskan med allt tänkbart ätbart. Funkar som ett första-hjälpen-kit när humöret börjar tryta, för både stora och små. Funkar även bra som muta! Till både stora och små.

3- Lägg upp en väl genomtänkt plan över vad som skall handlas, vart det ska handlas och sätt detta sen i prioriteringsordning. Samtliga familjemedlemmar bör vara införstådda med att planen ej kan frångås, oavsett omständigheter. Om det trots allt skulle behövas, använd dig av mutan under punkt 2.

4 – har ni missat punkt 2, se till att ha en plan B.

5 – Använd effektiv deo.

6 – Skulle ovanstående punkter inte fungera och du känner irritation, frustration och får en lätt klåda på kroppen av all den idioti som pågår runtomkring dig – åk hem. Och kom ihåg att allt, ALLT, går att handla på nätet.

Det vinnande argumentet.

Mörkret hade lagt sig över skogen, sånär på stjärnorna som glittrade på den klara decemberhimlen. Minusgrader. Perfekt för att gå ut tyckte Knådden och kom släpande på sin overall, stövlarna på fel fot och en alldeles för stor arbetshandske på ena handen.

Mitt inlärda, tråkiga och ytterst inskränkta vuxensinne slog på automatiskt:
– Vi kan inte gå ut nu, det är ju alldeles mörkt ute! Kolsvart!
Jag insåg hur dåligt det argumentet var i samma sekund som Knådden pekade på pannlamporna. Jag hade dessutom inget bättre att komma med. Skämdes nästan lite. 1,5 åringen vann den argumentationen med hästlängder.

Så vi drog på oss ytterkläderna, varsin pannlampa och gick ut i mörkret. Spatserade runt ute på gården. Tog en sväng förbi vedboden och högg upp lite ved i skenet från våra lysande huvudbonader. Lekte ta-fatt med den stolliga Knas-Katten och släpade runt på några grankvistar.

Efter ett par timmar gick vi in och gjorde eld med vår nykluvna ved, rödrosiga om kinderna och med pannlampemärken i pannan.

Han vet hur livet skall levas, den där lilla Knådden.

Morgonens lärdom

Det kan vara skönt att sitta uppe i lugn och ro ett par timmar efter att Knådden somnat. Dock är det inte lika skönt morgonen därpå. Trött så att jag nästan ser dubbelt, förbannar jag mig själv över mina utsvävningar.

För jag vet det. Jag vet det ju allt för väl. 05.43 börjar den obligatoriska och dagligt återkommande innebandymatchen. Snor, hosta och trötta morsor är helt oväsentligt, för är det match så är det match. Då kan man inte ligga kvar i sängen och såsa, bara bita ihop och göra sitt bästa. Den som inte lagt sig i tid får skylla sig själv.

Så ikväll. Ikväll är det jag som går och lägger mig i tid. För imorgon väntar en ny match.
05.43. pip.

© 2025 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑