När jag har sjungit mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten minst tusen gånger. Låtit som en traktor tills läpparna har domnat och härmat bebisljud tills jag knappt kommer ihåg hur jag formar munnen till ett förståeligt hej.
Då kan det vara rätt skönt att få sätta sig ner och bara lyssna till ljudet av löven som faller från träden. Dra några djupa andetag av höstkall luft och bara låta tankarna och blicken få vila. För jag vet, att snart är det dags igen. Sjunga mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten tusen gånger. Låta som en traktor. Härma bebisljud.
Det ska inte stickas under stol med att det kan bli rätt påfrestande i längden. Men för det lilla leendet som jag får tillbaka så kan jag göra det tusen gånger om. Och tusen gånger igen. Och igen. Och igen. Och igen.