Livskraft i samspel

Kategori: Slaktarn´s Gård (Sida 17 av 17)

Motorsågskörkort – starten

 Jag har satt mig med studieböckerna nu igen. Motorsågskörkort på nivå A+B är vad som hägrar som slutmål. Det känns spännande. Mycket spännande. När det här är över ska jag klara av att ta ner ett fullstort träd, själv.

Mycket användbar kunskap med andra ord. Iallafall när man bor som vi gör. Vilket också kanske är anledningen till att majoriteten av kvinnorna på kursen har sina rötter här i skogen.

Hur som helst så har vi iallafall kört igång i vår lilla studiegrupp. Vi har kollat film och planerat upp studiegången. Fikat. Besiktat skyddsutrustningen och gått igenom de olika sågtändernas funktion. Fikat. Börjat fila kedjor och skruvat med sågen. Tränat på att lägga första förband när inget första förband finns att tillgå, trots att reglementet säger så. Fikat.

En bra start, med andra ord. Till helgen drar vi igång med första riktiga utbildningsdagen tillsammans med våra instruktörer från Säker Skog.  Spännande och roligt! 
Då får vi träffa de andra studiegrupperna, vilket alltid är lika givande. Min erfarenhet från röjsågskursen säger mig att jag kommer samtala med en hel hop med människor som jag annars aldrig skulle få nöjet att hälsa på. Bara det är ju värt besväret. Men först ska det lagas sågskyddsbyxor. Håhåjaja.  

Frivilligt nattarbete

Knådden har äntligen somnat för natten och jag går ut för att hugga upp lite tändved. En teoretisk ganska snabbavklarad uppgift, men i verkligheten blir det något annat.
För när jag står där i vedbon med min käraste pannlampa, omgiven av mörkret som döljer den snö som sakta faller ner, så kommer den där känslan till mig. Det där lugnet som är så svårt att förklara. Lugnet som känns både på utsidan och insidan. Känslan av självklarhet.
Jag spjälkar upp mina vedträn som jag behöver inför uppstartandet av morgondagen, men känslan håller mig kvar. Bara ett vedträ till. Bara ett vedträ till. Och ett till. Ljudet av träfibrerna som separeras och smala stickor som faller mot det väl nötta golvet. Den nästan tomma vedbon förstärker ljudet som ändå dämpas av det tysta snöfallet utanför. Det är speciellt.
Jag känner att vintern är på intågande i den kalla men frisk luften, fortsätter att spjälka på. Bara ett vedträ till. Och ett till.
När jag slutligen kommer in har elden i vedspisen slocknat. Det är tyst i huset. Dukar fram lite nattmat och inser att det är dags att sova. För längesen. Godnatt.

Ett rejält fruntimmer reder sig själv



Bilden är från 2011

 Vi är lite oense här hemma, jag och min kära sambo. Men det handlar inte om städning, matlagning, tidsprioritering, barnuppfostran, pengar eller tvivelaktiga bekantskaper. Det handlar om träd.

Det finns några granar här ute på vår mark som det tydligen är någon väldigt speciellt med. För varje gång de kommer på tal så får M något drömskt i blicken och börjar le så där fånigt som bara någon nyförälskad kan göra. Och förälskad verkar han vara, för han är helt förblindad för deras fel och brister och kan icke tänka logiskt (enligt mig).

Jag har inget problem med att han hyser känslor för sin skog, för jag förlitar mig på att han i slutändan ändå inser att det är trevligare att krama mig än ett träd. Nej, problemet uppstår när jag vill att dessa träd skall tas ner, av rent estetiska skäl. M säger bestämt nej. Och sen är argumentationen igång.
Med risk för att vara partisk, så hävdar jag ändå att det är jag som har de tyngsta argumenten. Men det hjälper föga när M helt enkelt signalerar att det är han som bär på motorsågskunskapen. Eftersom det är han som kan ta ner träden, så är det han som har veto i frågan. Slut på diskussionen.

Så. Nu har jag anmält mig till en kurs för att ta motorsågskörkort. Sen så…

Röjsågskurs

Igår vaknade vi upp till en strålande krispig höstmorgon. Perfekt kursdag med andra ord! Så jag tog på mig min finaste gå-på-kurs-kostym och gav mig iväg.
Först var det en del teori.
Men sen blev det skarpt läge och då fick vi börja att såga träslantar.
Men hallå, är det inte träd man ska såga? Jo precis. För nästa uppgift var att såga granar.
 Så nu kan jag det också. Blir spännande att se vad vi får lära oss nästa gång. Såga björkar kanske? Målet är iallafall att jag så småningom ska kunna röja i skogen. På ett tryggt, säkert och bra sätt. Jag har redan lärt mig massor!

Men busskuren då?

Men busskuren då? Vart är den? En av de vanligaste frågorna bland dem som varit här och hälsat på de senaste veckorna. Jag kan nog faktiskt påstå att det är den vanligaste frågan efter; Gick allt bra under förlossningen? Vilket påvisar vilket oerhört intresse och behov det finns av en busskur här ute i skogen.

Så jag tänkte därför släppa bomben. Berätta sanningen om busskuren. Dess uppkomst, levnadstid och förfall. För busskuren finns inte längre, vi har rivit den. Det smärtar att göra er besvikna, men så är den bittra sanningen.

Och från början var det inte riktigt tänkt till att vara en busskur. M hade byggt den som tillhåll för renovering av vår gamla vedspis. Men sen visade det sig att vi kunde fixa i ordning vedspisen utan att behöva släpa ut den. Det var då som kuren blev utsmyckad med kristallkronan, då det blev perfekt arbetshöjd för rengöring av alla skrymslen och vrår. Sen tyckte vi liksom att busskuren hade gjort sitt. För det kom aldrig någon buss, och lär nog heller aldrig göra det.

Men kanske återuppstår den någon gång i framtiden, om efterfrågan är tillräckligt stor. Och frågat efter den är det ju redan flera stycken som har gjort. Kanske finns det ett behov av en busskur här ute ändå. Man ska aldrig säga aldrig. 

Nästa pularprojekt – busskur

 Projekt takomläggning är avslutat och nästa pularprojekt här hemma på gården har påbörjats. Så den outtröttliga snickaren har byggt en busskur. Oerhört nödvändig byggnation, för ska man vänta på bussen här ute – ja, då lär man få vänta. Och då kan det ju vara bra att ha en kur att söka skydd i mot regn och rusk, blåst och sol. 
Kanske blir nästa steg att bygga en buss också, eftersom en sådan aldrig har skådats här ute. Återstår att se.

Vedens magik

Sista lasset ved för den här vintern är framkört. Så nu inväntar vi våren och många timmar vid huggkubben på vedbacken.

Perfekt kroppslig aktivitet. Rofylld, kroppslig utmattning som har sitt tydliga sammanhang.

Jag blir trött i kroppen för att jag hugger ved. Ved hugger jag för att ha det varmt och skönt på vintern. På vintern vill jag ha det varm och skönt så därför hugger jag ved. Jag hugger ved och därför blir jag trött i kroppen.

Enklare kan det inte bli. Och plötsligt är det inte svårt att motivera sig till fysik utmattning. Dessutom är det en ros för själen. Dessa enkla och tydliga sammanhang. Skall icke underskattas…!
Nyare inlägg »

© 2025 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑