Rosor och två kanongoda semlor. Har det hänt något speciellt? Firas det något, månne? Ja, det tror jag bestämt! På en vardag och allt! Vad är det som har hänt?
Tjaaaa… ni kan ju själva tänker er in i hur det är. Att bo så här i obygden utan teve. När hösten, kylan och mörkret kryper på. Då man njuter som mest av att höra elden som sprakar i vedspisen medan vinden piskar och viner runt knutarna. Löven faller och klibbar fast sig mot varandra. Gården är städad, veden är inplockad och åkern är förberedd inför snön som snart komma skall. All planerad renovering är gjord. Ingen teve som pockar på uppmärksamheten. Inga biljardhallar, biografer, konserter eller andra nöjesevenemang så långt ögat och örat kan nå. Det finns helt enkelt inte så mycket att göra.
Men har man lite att göra på hösten så kan det bli desto mer att göra till sommaren.
Vilket det ser ut som att det blir. För till sommaren kommer den här krabaten fram och sätter sin prägel på vårt enkla hem. Och det är faktiskt det som vi firar. Med pompa och ståt.
En lycklig mormor hälsar så gott.Krama magen.