Utedriftprogrammet för nöt – Slaktarn´s Gård

Tidsuppfattningen är rubbad denna tid på året – det känns som att en vecka har förflutit men så kan de visa sig att det var tre! Dels så har det att göra med tempot – allt går i ett, och känslan är att jag jonglerar med alldeles för många bolllar. Några bollar tappar jag och låter ligga, en del bollar gör jag mitt bästa för att plocka upp.

Det hade ju varit under kontroll (kanske) om jag själv valde vilka bollar jag ska jonglera med, men det kommer nya, oväntade bollar kastade till mig i en strid ström den här tiden på året! Men jag känner igen känslan från tidigare år. Det bästa och enda jag kan göra är att ta djupa lugna andetag och gnata på i bästa förmåga. Se till att sova och äta ordentligt. Krama på de jag tycker om, och insupa doften av vårregn som faller på solvarma häggblommor.

Nog om det tjaffset – du vill ju såklart ha en uppdatering om vad som händer på kalvsidan!?

V20 så har det kommit kalv följande datum; 11/5 och 13/3. Därefter så har det varit stiltje. Det är fortfarande 7 djur som inte har kalvat, varav alla nog inte är dräktiga. Men hittills har det sammanlagt kommit 20 kalvar, varav 15 är tjurar och 5 är kvigor…

Den här kvigan har fått namnet Rut, eftersom en av våra markägare heter Rut och fyllde 100 år här i veckan. Hipp, hipp HURRA! Rut är en häftig kvinna – om jag får möjligheten att leva i 60 år till, så ska jag sträva efter att bli som Rut. En mer levnadsglad människa har jag aldrig träffat!

Annars har vi dragit igång med betet ordentligt – kvigorna (dvs förra årets honkönade kalvar) är utflyttade på bete, likaså är tjur-gruppen igång med betesflyttarna. Eftersom våra djur går ute året runt, så har vi inget kosläpp att fira, men det är alltid en glädje för både oss och djuren när deras dagsmeny består av färskt, grönt gräs och nyutsprugna löv, istället för konserverat dito – och där är vi nu.

Några av tjurarna på bete. Den här marken var för 10 år sedan igenvuxen med tjock skog, men är nu betesmark innehållande flertalet nyckelarter.

Tack och lov så har det ju fallit en del regn under senaste tiden. Ett tag såg det väldigt oroväckande ut med den frånvarande nederbörden.

Under veckan så blev en av stutarna i tjur-gruppen rejält halt, så det vara bara att plocka fram sjuklådan och behandlingsbox för att göra en undersökning. Det visade sig att han hade trampat in en pinne mellan klövhalvorna – AJ! Tänk dig att du trampar in en pinne i hålfoten och att den fastar där…. Vi kunde tack och lov få loss pinnen och tvättade sen rent och plåstrade om såret enligt konstens alla regler. Han har nu läkt fint, och betar vidare med grabbgänget.

Utöver fortsatt tillsyn och flytt av djuren, så arbetar vi vidare med stängselöversyn och uppsättning av en del nya. Den här veckan drar lupinröjningen igång också – vill du hjälpa oss i arbetet för den biologiska mångfalden i Grangärdebygden, så hör av dig så snackar vi ihop oss om hur vi bäst kan samarbeta!

Det finns all anledning att fundera kring hur djuren mår och har det i dessa tider -precis som alla andra tider på året. Och får ni ett plötsligt behov av att ta reda på det – så vet ni att våra djur finns tillgängliga för översyn dygnet runt, för vem som helst, alla dagar om året. Det är liksom en effekt av att inte stänga in dem i en byggnad – transparensen är hög, precis som vi vill ha det.

Har du ett starkt behov av att gå in i hagen, så vill jag att du först kontaktar mig, för din egna säkerhets skull. Individerna i flocken känner inte dig, och du känner inte individerna. Det är högst osannolikt att du ser när Älvan surnar till för att MonaLisa helt fräck tog hennes favoritplats. Och då kan de gå hett till. Och du vill inte stå i vägen för 700kg ko. Tro mig.

Vi utgår också från att du kontaktar oss om det är något som du ser som inte känns bra i magen. Flockens hälsa och välmående är prioriterat i alla val vi gör, liksom vår helhetseffekt i landskapet. Vi tror oss ha ett svar på varje varför. Och har vi inte det, så är vi bara tacksamma över hjälpen att ifrågasätta våra beslut och strävan efter att utvecklas till något ännu bättre.

Jag deltar gärna i utforskande dialog, men är inte beredd att ägna tid att stå som måltavla i ett spruteld av nervärderande ord, driva av någons ilska och frustration över världens varande. Helt enkelt för att det knappast kommer göra saker bättre. Men jag möter dig gärna under sansade former, i respektfull och utforskande dialog, på tu-man-hand eller tillsammans med andra, oavsett hur mycket våra ställningstagande skiljer sig åt. Det är först i de formerna, vi båda kan komma framåt och göra saker bättre. Och det utgår jag från att du vill. Har jag fel i det, så låt mig veta.

Men om du, just nu, inte vill ta dig ner till åkrarna i Norrbo, för att skaffa dig en uppfattning om hur korna har det – så ska jag ge dig en ögonblicksrapport om hur djuren mår och har det i vätan. För vår värsta tid är nu.

Hur det kan se ut runt foderhäckarna alldeles innan de flyttas.

Eftersom det inte är någon tjäle, och regnet ständigt strilar, så blir det lerigt runt foderhäckarna. Dessa flyttas till ny, orörd plats varje dag, vilket gör att nivån av lera blir begränsad. Det ser inte så roligt ut för marken, men efter tidigare års erfarenhet av samma fenomen – så är jag inte det minsta orolig. Det hade varit skillnad om foderhäcken var på samma plats under längre tid – då hade den långsiktiga effekten blivit en annan.

Hur det ser ut när foderhäcken är flyttad – vilket i den här gruppen görs varje dag. I bakgrunden ser ni träddungen där korna kan söka skydd mot väder och vind – om de vill.

Djuren blir leriga om klövarna när de står och äter, men har stora ytor att röra sig på, så de väljer att lägga sig och idissla på annan plats. När de rör sig på de övriga ytorna, så avlägsnar sig en hel del av leran på klövarna, så det är ingenting som byggs på och som vi hittills har sett orsaka skada eller lidande för djuren. Men vi observerar och utvärderar ständigt.

Vi är ju bortskämda med att ha tjäle i marken om vintrarna, men en annan utfodringsstrategi kan vara aktuellt att överväga, då vintrarna troligen utvecklas mer åt det man är van att se nere i Skåne. Dvs ingen snö, och inga minusgrader och ingen tjäle. Ett alternativ kan vara att rulla ut balarna istället, för att slippa det höga marktrycket som blir runt varje foderhäck. Vi får snacka med våra söderboende kollegor om hur de möter de utmaningar som kommer med den strategin. Alla sätt har sina utmaningar.

Här fodrade vi korna genom att rulla ut en bal i stället för att använda foderhäck.

Även om pälsarna och kroppsformen är i gott skick hos samtliga kor, så finns det alltid några individer som inte är nöjda med sin egna uppenbarelse. Så nu, så här inför jul, är det några kor som passar på att lägga en välgörande lerinpackning över hår och ansikte.

Kvigan Sion som lagt sig en egen lerinpackning.

Så är du ute efter en fullt naturlig och välgörande lerinpackning för att framhäva din ungdoms skönhet och därmed uppnå någon form av kollektiv respekt som du på annat sätt inte kan uppnå – Så är du varmt välkommen till hagen så ska kossorna visa dig deras bästa ställen. Säg bara till!