Höstregn är ganska charmigt ändå. När man har ordentliga regnkläder och stövlar med mormors raggsockor i. Då kan man spatsera på och känna hur ösregnet ger en liten lätt massage över axlarna, lyssna på ljudet och kanske känna någon kall regndroppe mot ansiktet. Varm och torr kan man stanna upp och förundras över hur flödet i bäcken plötsligt kan fördubblas av alla små vattendroppar. Rödblommig om kinderna kan man sen gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Har man däremot bara tunna, stretchiga långkalsonger (även kallat löpartights), ett par joggingskor och en bomullströja – ja då är det inte till att gå och spatsera i godan ro. Då gäller det att springa. Och då gäller det att springa snabbt. Om du inte vill frysa häcken av dig, vill säga, för att uttrycka mig i klarspråk. Flåsande kan man sen förundras över hur kläder och skor kan bli så oerhört tunga av alla små vattendroppar. Och sen kan du rödblommig om kinderna gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Så. Det finns inga dåliga väder. Och egentligen inga dåliga kläder heller. Det är bara en frågan om hur de används.