Vissa spår försvinner när snön försvinner. Andra kommer fram… Avslöjad kan man väl lugnt säga. För inte sjutton är det en älg som har knatat över bilen! Spåren är misstänkt lika de leriga små tassavtrycken som jag hittar i trappen, i soffan och i fönstersmygen. Jag tror jag har en misstänkt…
För er som får stora dåndimpen av att bilen för övrigt ser ut som den gör, bortsett från små tassavtryck, kan jag informera om att så ser bilar ut när man bor i skogen. Under en tid här nu på våren är det liksom ingen idé att tvätta, då skulle jag inte ha tid över till något annat. Det är dessutom bra mycket större tillfredsställelse att se hur en ljusbrun bil förvandlas till en glänsande mörkblå, än att se hur en mörkblå bil hela tiden blir lerprickig. Ett tips. Du väljer själv hur du vill ser på tillvaron.
Månad: mars 2012
Kroppen är vårat verktyg till livet. Det är genom den vi kan känna, älska, lukta, smaka, sjunga – allt det som vi varje dag gör och som tillsammans utgör Livet. Oavsett vilken form vår kropp har så använder vi den utefter bästa förmåga till att leva det liv vi lever.
Benen gör att du kan gå dina morgonpromenader i skogen. Eller dansa hämningslöst. Oavsett om de är välsvarvade, mulliga eller muskulösa. Näsan med tillhörande nervsystem möjligör att du kan njuta av de första sommardofterna. Spetsig, uppåtriktad eller brutalt stor – formen är av mindre betydelse när du ska snusa in den söta doften av en liten bebis. Eller en knasig katt. Formen på mage, höfter och rumpa har ingen betydelse för att du ska kunna känna närheten från en annan människa. Eller för att du ska kunna skratta tills tårarna sprutar och magen krampar. Glädjen finns inte i formen.
Ibland går kroppen sönder eller blir sjuk. Det brukar vara först då vi inser vilken betydelse ögonen, fötterna, en arm, hjärtat eller tarmsystemet har för att vi ska kunna leva det liv vi vill. Så låt inte någon banka i dig sådanna dumheter som att din kropp borde se ut på något annat sätt. Kroppen är vårat verktyg till livet och formen är av mindre betydelse för att du ska kunna leva ett lyckligt och innehållsrikt liv. Utefter dina värderingar.
Så släng alla veckomagasin och bantningspreparat. Din kropp är fantastisk! Så ta för guds skull hand om den. Som sagt – den är ditt verktyg till livet.
Tack Konstgrepps-Karin för ett viktigt inlägg om att skapa sin egen verklighet.
Ett populärt ord som är upp till varje individ att tolka. För någon handlar det om att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. För någon annan helt tvärtemot. Personligen kan jag inte säga vad kvalitetstid är för mig. Det vet jag först när den infinner sig. Det är en känsla. En känsla som funnits där idag. 
Vi har långsamt spatserat runt i skogen. Observerat hur solens värmande strålar förändrat den värld som för bara några veckor sedan var täckt med snö. Mossen var särskilt vacker. Alldeles grön och med klart vatten som sakta porlade fram mellan de frusna tuvorna. Knas-Katten var rejält sprallig och for runt som om han hade myror i svansen. Vilket han bokstavligen fick då han i sin ivrighet sprang upp i en myrstack. 
Något som inte var alltför populärt hos de flitiga byggarna i stacken och de var inte sena med att visa sitt missnöje. Visiten av fyra små luddiga katt-tassar blev inte långvarig, om jag säger så.
I en glänta bortanför mossen hittade vi en stor, platt sten som var täckt av torr vitmossa. Så där låg vi ett tag och njöt av omgivningen i allmänhet och livet i synnerhet. 
Till och med Knas-Katten kunde lugna sig i sitt glädjefnatt och tog en liten paus tillsammans med oss.
Blickfånget var av bästa slag och vi konstaterade att furorna inte gärna växer in i varandra. Varje träds krona är sin egen ö. Hur kommer det sig? Och varför visar träden respekt för varandras växtområde, men inte för en byggnad? 
Tankarna flödar fritt när människan mår bra. Sen bestämde vi oss för att skippa påskresan. Njutningen och äventyret finns ju precis runt hörnet. Bättre kan vi inte ha det.
I sann backhopparanda bjuder jag idag på en sidoprofil med magen i vädret. Det växer så det knakar i både fogar och ligament. För att inte tala hur det spänner och stretar i andra mer mjuka delar av kroppen.
Det är en spännande upplevelse av hur kroppen förändras till följd av ett litet liv som växer därinne. Förutom att den anatomiska proportionerna förändras på flera olika sätt, så är kroppen även tydlig med att mina tidigare personliga intressen och ambitioner är klart nerprioriterade. Med all rätt.
Och tydligare lär det nog bli. Magen kommer ju inte bli mindre direkt. Hur stor återstår att se.
…som Farbror Melker sa när det inte nappade. Saltkråkan är guld.
Vi hade samma fiskelycka i helgen när vi tog oss ner på isen och borrade några hål i det strålande solskenet. Men ack, vad gör det, när sällskapet är trevligt och solen värmen trots isande vindar. Vi slapp ju rensa fisk och magarna var redan mättade av raggmunk och fläsk.
Efter en stärkande helg väntar nu åter vardagen. Min satsning på att svänga HB-kurvan uppåt fortsätter. Senare i veckan får vi se om det har gett resultat. Jag har blivit trött på blodpudding. Men får jag bekräftat att det har gjort en skillnad så ska jag äta blodpudding tills det kommer ut ut öronen på mig.
Som jag nämnt tidigare så är jag självutnämnd projektledare i vårt återvinning-när-den-är-som-bäst-projekt. Och kanske är det där problemet ligger. En ledare ska ju utses genom demokratisk process bland alla inblandade, för att det ska vara optimalt.
Hur som helst så följer projektet inte riktigt tidsplanen längre. Vi har halkat efter. Inte för att vi har någon absolut deadline som är livsviktig, men jag trodde nog vi skulle hunnit bra mycket längre.
Det behövs ingen närmare eftertanke för att konstatera att denna försening till stor del beror på min stökiga medarbetare, Knas-katten. Iallafall enligt min version. Han följer inte riktlinjer, bryter mot normer och är lite för burdus i sitt förfarande. Allt arbete kan inte bestå av practical jokes, men han vill inte riktigt lyssna till det örat.
Får ta upp det på lördagsmötet med samtliga medarbetare i projektet. Förhoppningsvis hittar vi någon lösning för att så smidigt som möjligt åstadkomma vårt gemensamma mål. Förtsättning följer.
