Det har varit en torr sommar. Torr sommar har inneburit begränsat med vatten i vår brunn. Begränsat med vatten i vår brunn har inneburit att duschkabinen har bytts mot närmaste skogssjö. Så vi har blivit riktigt bortskämda.

För att bryta den blanka vattenytan en tidig morgon, när hela skogen står still så när som på några fåglar som härjar inne i snåren. Känna vattnet som väcker upp kroppen och höra skvalpen från sina egna morgonstela simtag – det är en känsla som ger klarhet i livet.

Just där, just då, så ter sig allt så tydligt. Vad livet handlar om, vad som betyder något och att jag är just där, precis där jag vill vara. Just där, mitt i livet, högst levande. Om än utan dusch.

För. Det ska inte stickas under stol med att det är bra smidigt att kunna duscha hemma. Och att jag är evigt tacksam till alla er som tveklöst lånat ut både duschar och tvättmaskiner till oss lortiga skogsbor. Tack.