Vi har varit ute och åkt en del på Sveriges vägar de senaste veckorna. Små minisemestrar med en eller ett par övernattningar och en tävlingsdag – helt i vår smak med andra ord. Och om vi inte visste det förut så vet vi det nu – Sverige är fantastiskt.

Våra resedagar ter sig nästintill ironiskt lika. Vi går upp tidigt, äter vår frukost och packar sen in i bilen. Vilket i sig är en helt egen historia, men det är inte den jag tänkte berätta nu. Hur som helst….

Vi packar bilen och sen ger vi oss iväg. Ut på vägarna, ut på äventyr, ut i det fantastiska Sverige. I ungefär 30 minuter. Sen är det dags för matstopp. Matstopp? tänker ni nu. Ge honom en flaska välling så kan ni fortsätta åka. Men nej, det går inte tyvärr. För Magnus tycker inte om välling, och inte jag heller. Med andra ord är det vi så kallade vuxna som behöver ha ett matstopp. Knådden, han sover så lugnt i sin bilstol, helt ovetande om att hans stackars föräldrar håller på att svälta ihjäl.

Och det är här problemet uppstår. Vi vill inte ha någon liten macka, vi vill ha lunch. Riktig mat. Eftersom vi startar våra dagar okristligt tidigt, så har klockan inte hunnit bli så mycket. Det är svårt att hitta en lunchservering halv 9 på morgonen. Har vi märkt. Men. Vi har hittat vår räddning. Vår 1:a hjälpen, vår hjälte, vår räddare i nöden – korven. Älskade korv.

För vi har upptäckt, att oavsett vad klockan är, oavsett vart man befinner sig i Sverige, så är det aldrig långt till en korv med bröd. Eller fyra. Och det har nu räddat oss otaligt många gånger från att svälta ihjäl. Räddat oss från onödiga humörsvängningar och idiotiska beslut. Räddat våra små minisemestrar. Korv med bröd ska aldrig underskattas. Sverige är fantastiskt.