Trampat runt med gräsklipparen i höstkvällningen.

Det finns en tillfredsställelse att rita mönster på en yta med vissa hållpunkter och sedan fylla i rutorna. Att varje gång skapa ett nytt mönster, det blir en utmaning som får kreativiteten får gro.

Till nästa säsong ska jag fixa mig en gedigen handjagare. Att klippa gräset är ett bra tidsfördiv. Kroppen rör sig, svettas, det blir fint på gården och dessutom får jag använda kreativiteten. Om jag vill. Jag kan ju välja att köra framochtillbaka-metoden om jag känner för det. Men det känns lite för förutsägbart.

Om jag någon gång tröttnar på att klippa gräset så ska jag skaffa mig en sån där som går av sig själv. Jag har sett både vita, svarta och bruna. Kor kallas de visst. Eller får.