Ordningen är återställd. M är ute och donar på gården och Knas-Katten är med och jamar. Precis som vanligt. Sjukstugan har blivit friskstugan. Skönt.

Det enda som återstår nu är att få i Knas-Katten medicinen så att han fortsätter vara frisk. Morgon och kväll, i massor av dagar. Lättare sagt än gjort. Han vrider sig som en ål och gnyr så det skär i hjärtat.
Jag vet inte vilka som har provsmakat medicinen för det står att den har leversmak. Pyttsan. Man ska inte tro att det går att lura i Knas-Katten någon kladdig och vit pasta som någon forskare påstår smakar lever. Han sniffar på maten och går sen till dörren. Ska det vara på det viset så går jag ut och tar en råtta istället. Eller en fågel.

Och vi har provat att kleta i pastan i pälsen på tassen. Det skulle ju vara så smidigt, för då slickar katten bort det – de vill ju hålla pälsen ren. Smart! Men 2 ml kladdpasta är mer än vad man tror och resultatet blir snarare att det där sprider sig runt på alla möbler i hemmet. För om tipset är smart så är Knas-Katten smartare. Inte ett slick. Men massa stryk mot möblerna.

Så kampen med medicinen fortgår några dagar till. Och jag sjunker som en sten mot botten vad gäller populäritet hos Knas-Katten.