April kom som en brusande vårflod, med allt vad det innebär. Just nu nöter vi på med att se över stängsel så att korna ska flytta till ny och ren hage inför kalvningen som drar igång när som helst!
En ny grej den här våren är att jag även är fotbollstränare för ett gäng härliga tjejer 12-14 år i Nyhammars IF. Att vara tränare för det här gänget är det roligaste jag gjort sen jag sa upp mig och skaffade kor! Tjejerna lär mig så oerhört mycket och det är en obeskrivlig glädje att guida dem i fotbollens värld.
Nu vill vi åka på cup till sommaren och behöver samla in pengar. Som en del i det, så drar vi igång ett kalv-bingo! Du ska gissa på sju datum som du tror att det kommer födas kalv och flest rätt vinner! (ett fårskinn ska tilläggas… det kommer även finnas några andra fina priser)
Gör så här; swisha 50kr till vår kassör Sofia Fors 070- 28 29 053
Sen skriver du ner sju datum då du tror det kommer födas kalv + svaret på utslagsfrågan (Hur många steg gick Slaktar-Stina en genomsnittlig dag i april 2026?) och skickar det i ett sms till Kristina Forsberg 073-65 96 671
Ledtråd; tjuren släpptes till korna 15 juli 2025.
Sista dag att lämna lottorad är 23 april – så det är lite snabba ryck som gäller om du vill vara med på vårens mest spännande lottodragning!
Vinnaren kommer kontaktas och annonseras i slutet av juni.
Stort tack på förhand till att du vill bidra till att främja rörelseglädje, samhörighet och härliga fotbollsminnen för våra viktiga och fantastiska ungdomar!
I veckan när jag besökte den lokala mataffären så blev jag stoppad av en man. ”Är det du som har hand om korna?” Därefter vet man aldrig vad som väntar.
Det kan följas av en avhyvling kring att vi sköter det hela så in i helvete dåligt, eftersom vi inte gör som normen. Eller så kan det vara en hyllning över att vi sköter det hela så himla bra, eftersom vi inte gör som normen. Det är alltid en spänning att invänta vart samtalet tar vägen. Så och den här gången.
Mannen berättade att han besökt sitt barndomshem i somras. Ett hus som han genom sitt liv spenderat mycket tid vid och som ligger alldeles intill de marker som vi fått förtroendet att förvalta. I somras hade dock den välbekanta miljön kryddats av ett intensivt ljud han inte hört förut. Det visade sig vara Kornknarren och detta gjorde honom glad! Glad över att den fågeln hittat hit och att vi skötte markerna på ett sådant sätt så att den ville hitta hit. Och det var det han ville berätta. Och att han sett att det vi gör, som ju är lite annorlunda, gör skillnad. På ett bra sätt. Och den här gången för Kornknarren. Så han hade tänkt på det sen i somras. Att han ville berätta det här för oss. Och idag korsades våra vägar på den lokala mataffären.
Jag blir så glad när jag får ta del av sådana här observationer. För det, mina damer och herrar, är bättre än vilken annan uppsnackad certifiering i världen! När människorna som vi delar landskapet med, märker hur det blir mer liv. Och hur det bjuder in till fler former av liv. Som Kornknarren. Det är den bästa och starkaste bekräftelsen på att det vi gör om dagarna, leder åt det hållet vi vill. Så tack för att ni delar med er! Tack för att ni är vårt viktigaste certifieringsorgan!
Jag blir bara än mer peppad på att få dra igång ännu en växtsäsong. Ännu en möjlighet till att ta beslut som leder oss åt det håll vi vill. Att lära av våra erfarenheter. Och bygga starka förutsättningar till liv, för alla de som bor här – nu men framför allt för kommande generationer. Människor och fåglar. Kräldjur och kärlväxter. Rötter, gräs, mikroliv och fjärilar. Humlor, kor, blommoroch skalbaggar. Allt hör ihop i en komplex väv av liv. Och allt vi vill är att få vara en starkt och positiv kraft i den väven. För de som lever här nu, men framför allt för de som kommer efter oss.
Att lämna över ett landskap till nästa generation som ger stabila förutsättningar till liv, borde vara det enda som intresserar mänskligheten. Tyvärr är det inte alltid så.
Tyvärr är tidsperspektivet sällan längre än en mandatperiod eller en kvartalsrapport. Och framgång räknas enbart i ekonomisk kapital och spekulerad värdeutveckling. Inte i välmående, fågelarter, rent vatten och jordens bördighet.
Låt oss ändra på det. Kornknarren kan vara ett steg på vägen.
Det finns all anledning att fundera kring hur djuren mår och har det i dessa tider -precis som alla andra tider på året. Och får ni ett plötsligt behov av att ta reda på det – så vet ni att våra djur finns tillgängliga för översyn dygnet runt, för vem som helst, alla dagar om året. Det är liksom en effekt av att inte stänga in dem i en byggnad – transparensen är hög, precis som vi vill ha det.
Magnus och Bodil.
Har du ett starkt behov av att gå in i hagen, så vill jag att du först kontaktar mig, för din egna säkerhets skull. Individerna i flocken känner inte dig, och du känner inte individerna. Det är högst osannolikt att du ser när Älvan surnar till för att MonaLisa helt fräck tog hennes favoritplats. Och då kan de gå hett till. Och du vill inte stå i vägen för 700kg ko. Tro mig.
Vi utgår också från att du kontaktar oss om det är något som du ser som inte känns bra i magen. Flockens hälsa och välmående är prioriterat i alla val vi gör, liksom vår helhetseffekt i landskapet. Vi tror oss ha ett svar på varje varför. Och har vi inte det, så är vi bara tacksamma över hjälpen att ifrågasätta våra beslut och strävan efter att utvecklas till något ännu bättre.
Från vintern 2024-2025.
Jag deltar gärna i utforskande dialog, men är inte beredd att ägna tid att stå som måltavla i ett spruteld av nervärderande ord, driva av någons ilska och frustration över världens varande. Helt enkelt för att det knappast kommer göra saker bättre. Men jag möter dig gärna under sansade former, i respektfull och utforskande dialog, på tu-man-hand eller tillsammans med andra, oavsett hur mycket våra ställningstagande skiljer sig åt. Det är först i de formerna, vi båda kan komma framåt och göra saker bättre. Och det utgår jag från att du vill. Har jag fel i det, så låt mig veta.
Men om du, just nu, inte vill ta dig ner till åkrarna i Norrbo, för att skaffa dig en uppfattning om hur korna har det – så ska jag ge dig en ögonblicksrapport om hur djuren mår och har det i vätan. För vår värsta tid är nu.
Hur det kan se ut runt foderhäckarna alldeles innan de flyttas.
Eftersom det inte är någon tjäle, och regnet ständigt strilar, så blir det lerigt runt foderhäckarna. Dessa flyttas till ny, orörd plats varje dag, vilket gör att nivån av lera blir begränsad. Det ser inte så roligt ut för marken, men efter tidigare års erfarenhet av samma fenomen – så är jag inte det minsta orolig. Det hade varit skillnad om foderhäcken var på samma plats under längre tid – då hade den långsiktiga effekten blivit en annan.
Hur det ser ut när foderhäcken är flyttad – vilket i den här gruppen görs varje dag. I bakgrunden ser ni träddungen där korna kan söka skydd mot väder och vind – om de vill.
Djuren blir leriga om klövarna när de står och äter, men har stora ytor att röra sig på, så de väljer att lägga sig och idissla på annan plats. När de rör sig på de övriga ytorna, så avlägsnar sig en hel del av leran på klövarna, så det är ingenting som byggs på och som vi hittills har sett orsaka skada eller lidande för djuren. Men vi observerar och utvärderar ständigt.
Kor som idisslar.
Vi är ju bortskämda med att ha tjäle i marken om vintrarna, men en annan utfodringsstrategi kan vara aktuellt att överväga, då vintrarna troligen utvecklas mer åt det man är van att se nere i Skåne. Dvs ingen snö, och inga minusgrader och ingen tjäle. Ett alternativ kan vara att rulla ut balarna istället, för att slippa det höga marktrycket som blir runt varje foderhäck. Vi får snacka med våra söderboende kollegor om hur de möter de utmaningar som kommer med den strategin. Alla sätt har sina utmaningar.
Här fodrade vi korna genom att rulla ut en bal i stället för att använda foderhäck.
Även om pälsarna och kroppsformen är i gott skick hos samtliga kor, så finns det alltid några individer som inte är nöjda med sin egna uppenbarelse. Så nu, så här inför jul, är det några kor som passar på att lägga en välgörande lerinpackning över hår och ansikte.
Kvigan Sion som lagt sig en egen lerinpackning.
Så är du ute efter en fullt naturlig och välgörande lerinpackning för att framhäva din ungdoms skönhet och därmed uppnå någon form av kollektiv respekt som du på annat sätt inte kan uppnå – Så är du varmt välkommen till hagen så ska kossorna visa dig deras bästa ställen. Säg bara till!
Veckan har inletts med några tunga dagar, som om jag har gått omkring och varit bakfull. Det blir alltid så efter såna intensiva dagar som en kurshelg innebär, även om inte en droppe alkohol har inmundigats. Men jag blir liksom full av allt annat. Av intryck och uttryck, ljud, möten och närvaro. Värme, engagemang och känslor.
Så när alla samtal tystnar, när alla ansikten är utspridda över landet igen och en ny vardagsvecka tar vid – så är det tungt. Huvudet spränger och blicken är grumlig. Initiativförmågan är ovanligt låg, och kroppen är trött. Liksom tanken.
Jag har varit i detta tillståndet tillräckligt många gånger för att veta att det kommer. Jag har också varit i tillståndet tillräckligt många gånger för att veta vad som hjälper – praktiskt arbete utomhus som inte kräver särskilt mycket eftertanke
Så jag plockar ner stängsel. Hugger ved. Ställer iordning inför vintern. Låter kroppen bearbeta alla intryck från helgen, medan händerna plockar och fötterna vandrar. Vinden sliter i mitt hår och markens väta letar sig in mot huden. Doften av löv som börjar sin förruttnelse på marken. Ljuset som låter sig övermannas av årstidens obarmhärtighet. Stängseltråd som fyller rullarna, stolpar som läggs i hög. Tiden som gör, vad tiden gör.
Då släpper tröttheten, motståndet och tankarna klarnar. Och jag kan lättare se, vilken fin helg det var. Och det är först då jag kan ta till mig, allt som sades, allt som gjordes, allt som vi upplevde tillsammans.
Och jag kan åter igen konstatera; det blir oftast något väldigt fint när människor möts och delar sina tankar och erfarenheter med varandra. Det ingjuter hopp och kraft, att lyssna och att bli lyssnad till. Även om det kan kosta ett par dagar med känslan av att vara bakfull.
Men det är det värt. För sen klarnar tanken, när kroppen är sig själv igen. Och man inser, att berusningskraften från alla härliga människor fortfarande sitter kvar, även när känslan av bakfylla släppt. Så tack till alla er som gjorde helgen till vad den vart!
Just nu lägger jag köttpussel. Köttpussel är det som uppstår när jag sitter med en hög köttbokningar i ena handen, och några slaktvikter i den andra handen. Sen ska det där liksom pusslas ihop efter önskemål och tillgång.
Varje år har jag oro i bröstet. Kliar mig i hårbotten och tänker; hur sjutton ska jag få ihop det här!? Men det går alltid ihop tillslut, på något konstigt sätt. Och alltid blir det människor som anmält intresse som tyvärr blir utan. Trots att vi slaktar fler djur, allt medan åren går, så har jag aldrig tillräckligt. Det är ett angenämt besvär, som jag gör mitt bästa för att råda bot på. Ett steg i taget, undan för undan.
Det är en fin tid, tiden för köttpusslet. Då sitter jag och ringer runt till människor som anmält intresse för kött, får mig en liten pratstund om ditten och datten. Jag blir så glad av alla fina människor som vi har omkring oss, och som jag får anledning att ha kontakt med på grund av djuren. Lite så där så jag bara vill ge bort köttet till alla som vill ha, men det funkar ju inte heller. Inte än, iallafall.
Men trots att det är kö på köttlådorna, så grämer jag mig över att jag ännu inte hittat tillräckligt många som uppskattar det som i dag kallas för specialdetaljer, men som på mormors tid ansågs vara näringsrik mat. Jag pratar om lever, tunga, hjärta, oxkind, köttben, svans, njure och framför allt mitt egna livselexir – fettet!
Fettet är nästan det jag ser mest fram emot att få påfyllning av. Jag använder det till allt där andra använder smör eller vegetabiliska oljor. Och lite till. Vill du läsa mer om hur jag gör, så finns det att läsa här. I det inlägget använder jag ordet talg, men jag menar alla typer av fett som går att hitta på djuret. Det som slakteriet putsar bort och lägger i en låda.
Blir du sugen på att testa, så hör av dig så snart som möjligt och boka upp dig på en låda! Eller om du är sugen på andra specialdetaljer. Jag vill att så mycket av möjligt av djuren kommer till användning, det känns så respektlöst och slösaktigt annars.
Och vill ni ta del av köttet, men ännu inte fått möjligheten – håll ut! Vår förhoppning är att det inom det närmaste åren ska finnas till fler. Och för dig som inte kan vänta, så kan jag avslöja att det kommer finnas möjlighet att äta vårt kött hos andra lokala aktörer – mer info om det längre fram. Men tills dess – hurra för Grangärdebygden!
Kolla – är det inte Gårdstomten som jag lyckats fånga på bild? In action, dessutom! Eller… vänta nu…..
…det är ju jag. Vilket i och för sig är det närmaste man kan komma Gårdstomte utan att att vara just det. Inte så illa egentligen, att jobba som Gårdstomte och se till att alla gårdens varelser mår bra och har det gott, tvåbenta såväl som fyrbenta. Och de ryggradslösa också såklart. Och de encelliga. Och ja…. allting som lever här helt enkelt!
Att göra gott och må gott. Det behöver inte vara så mycket mer komplicerat än så.
Men nu ska den här Gårdstomten gå in och göra upp en plan för 2019 års odlingar. Jag kommer sälja en del av överskottet, både plantor och grönsaker, så håll koll på Slaktarn´s Gårds FB-sida!
