April kom som en brusande vårflod, med allt vad det innebär. Just nu nöter vi på med att se över stängsel så att korna ska flytta till ny och ren hage inför kalvningen som drar igång när som helst!
En ny grej den här våren är att jag även är fotbollstränare för ett gäng härliga tjejer 12-14 år i Nyhammars IF. Att vara tränare för det här gänget är det roligaste jag gjort sen jag sa upp mig och skaffade kor! Tjejerna lär mig så oerhört mycket och det är en obeskrivlig glädje att guida dem i fotbollens värld.
Nu vill vi åka på cup till sommaren och behöver samla in pengar. Som en del i det, så drar vi igång ett kalv-bingo! Du ska gissa på sju datum som du tror att det kommer födas kalv och flest rätt vinner! (ett fårskinn ska tilläggas… det kommer även finnas några andra fina priser)
Gör så här; swisha 50kr till vår kassör Sofia Fors 070- 28 29 053
Sen skriver du ner sju datum då du tror det kommer födas kalv + svaret på utslagsfrågan (Hur många steg gick Slaktar-Stina en genomsnittlig dag i april 2026?) och skickar det i ett sms till Kristina Forsberg 073-65 96 671
Ledtråd; tjuren släpptes till korna 15 juli 2025.
Sista dag att lämna lottorad är 23 april – så det är lite snabba ryck som gäller om du vill vara med på vårens mest spännande lottodragning!
Vinnaren kommer kontaktas och annonseras i slutet av juni.
Stort tack på förhand till att du vill bidra till att främja rörelseglädje, samhörighet och härliga fotbollsminnen för våra viktiga och fantastiska ungdomar!
Det finns all anledning att fundera kring hur djuren mår och har det i dessa tider -precis som alla andra tider på året. Och får ni ett plötsligt behov av att ta reda på det – så vet ni att våra djur finns tillgängliga för översyn dygnet runt, för vem som helst, alla dagar om året. Det är liksom en effekt av att inte stänga in dem i en byggnad – transparensen är hög, precis som vi vill ha det.
Magnus och Bodil.
Har du ett starkt behov av att gå in i hagen, så vill jag att du först kontaktar mig, för din egna säkerhets skull. Individerna i flocken känner inte dig, och du känner inte individerna. Det är högst osannolikt att du ser när Älvan surnar till för att MonaLisa helt fräck tog hennes favoritplats. Och då kan de gå hett till. Och du vill inte stå i vägen för 700kg ko. Tro mig.
Vi utgår också från att du kontaktar oss om det är något som du ser som inte känns bra i magen. Flockens hälsa och välmående är prioriterat i alla val vi gör, liksom vår helhetseffekt i landskapet. Vi tror oss ha ett svar på varje varför. Och har vi inte det, så är vi bara tacksamma över hjälpen att ifrågasätta våra beslut och strävan efter att utvecklas till något ännu bättre.
Från vintern 2024-2025.
Jag deltar gärna i utforskande dialog, men är inte beredd att ägna tid att stå som måltavla i ett spruteld av nervärderande ord, driva av någons ilska och frustration över världens varande. Helt enkelt för att det knappast kommer göra saker bättre. Men jag möter dig gärna under sansade former, i respektfull och utforskande dialog, på tu-man-hand eller tillsammans med andra, oavsett hur mycket våra ställningstagande skiljer sig åt. Det är först i de formerna, vi båda kan komma framåt och göra saker bättre. Och det utgår jag från att du vill. Har jag fel i det, så låt mig veta.
Men om du, just nu, inte vill ta dig ner till åkrarna i Norrbo, för att skaffa dig en uppfattning om hur korna har det – så ska jag ge dig en ögonblicksrapport om hur djuren mår och har det i vätan. För vår värsta tid är nu.
Hur det kan se ut runt foderhäckarna alldeles innan de flyttas.
Eftersom det inte är någon tjäle, och regnet ständigt strilar, så blir det lerigt runt foderhäckarna. Dessa flyttas till ny, orörd plats varje dag, vilket gör att nivån av lera blir begränsad. Det ser inte så roligt ut för marken, men efter tidigare års erfarenhet av samma fenomen – så är jag inte det minsta orolig. Det hade varit skillnad om foderhäcken var på samma plats under längre tid – då hade den långsiktiga effekten blivit en annan.
Hur det ser ut när foderhäcken är flyttad – vilket i den här gruppen görs varje dag. I bakgrunden ser ni träddungen där korna kan söka skydd mot väder och vind – om de vill.
Djuren blir leriga om klövarna när de står och äter, men har stora ytor att röra sig på, så de väljer att lägga sig och idissla på annan plats. När de rör sig på de övriga ytorna, så avlägsnar sig en hel del av leran på klövarna, så det är ingenting som byggs på och som vi hittills har sett orsaka skada eller lidande för djuren. Men vi observerar och utvärderar ständigt.
Kor som idisslar.
Vi är ju bortskämda med att ha tjäle i marken om vintrarna, men en annan utfodringsstrategi kan vara aktuellt att överväga, då vintrarna troligen utvecklas mer åt det man är van att se nere i Skåne. Dvs ingen snö, och inga minusgrader och ingen tjäle. Ett alternativ kan vara att rulla ut balarna istället, för att slippa det höga marktrycket som blir runt varje foderhäck. Vi får snacka med våra söderboende kollegor om hur de möter de utmaningar som kommer med den strategin. Alla sätt har sina utmaningar.
Här fodrade vi korna genom att rulla ut en bal i stället för att använda foderhäck.
Även om pälsarna och kroppsformen är i gott skick hos samtliga kor, så finns det alltid några individer som inte är nöjda med sin egna uppenbarelse. Så nu, så här inför jul, är det några kor som passar på att lägga en välgörande lerinpackning över hår och ansikte.
Kvigan Sion som lagt sig en egen lerinpackning.
Så är du ute efter en fullt naturlig och välgörande lerinpackning för att framhäva din ungdoms skönhet och därmed uppnå någon form av kollektiv respekt som du på annat sätt inte kan uppnå – Så är du varmt välkommen till hagen så ska kossorna visa dig deras bästa ställen. Säg bara till!
Efter jag publicerat förra inlägget, så åkte jag ner till korna för tillsyn. Då möttes jag av den här synen;
En förstagångskalvare som gått ifrån flocken och som blängde surt på mig under granarnas skyddande grenar. Klart misstänksamt…så jag åkte vidare till fåren och gav dem mat, och åkte sen hem för att utfodra mig själv. Och vid nästa tillsynsrunda möttes jag av den här synen.
Det är sånt här som får hjärtat att slå, och kroppen att bli helt varm. Kossan Nova som fött fram sin första kalv, en pigg och stark kvigkalv, som hon nu pysslade om på föredömligt vis. Nova är ättling till våra favoriter på både herr- och damsidan, så det värmde lite extra gott att det hela gått bra och att generna får fortsätta etablera sig i flocken.
Dofterna från födseln hade dessutom lockat fram en stor räv som for omkring i åkerkanten, ivrig att kanske få sig ett skrovmål. Nova gjorde dock klart för räven, att kalven rör du inte, och blev dessutom uppbackad av närboende som avläst situationen och därav vandrat ut längst åkrarna för att skrämma iväg den. Och då blir man ju ännu mer varm i kroppen, sinnet och hela sin uppenbarelse!
Men medan Nova valde att gå ifrån flocken för att föda, så gjorde nästa ko tvärtom. Uppe bland foderhäckarna, mitt i flocken, så födde hon fram nummer två.
En tjurkalv som får heta LG. Den här födseln lockade inte fram några ivriga rävar, men 2-årsstutarna fick nån knäpp i huvudet och ville väldigt gärna vara med och utforska det lilla spektaklet, och gärna återuppleva det där med diandet också.
Så på kvällen stängde vi in kossan och kalven ute på betet för att de skulle få lite lugn och ro. Och stutarna fick åka skam-taxi till ungdomsgruppen istället. Det blev lite missnöjda, så det är lite extra livat nere på Stakheden just nu.
Korna verkade dock likgiltiga, kanske till och med lite nöjda, över att stutarna flyttade till annan hage. Och när lugnet lagt sig så släppte vi ut kossan och LG till de andra.
Så här i efterhand så hanterade nog kossan de där påflugna stutarna ändå, men det kändes som en onödig belastning för kossorna. Man gör och man lär, och det är väl det som är livet tänker jag.
Väderprognosen inför dagen är allt annat än lovande. Och ska man tro på lagen om alltings jävlighet, i kombination med tidigare års erfarenheter, så kommer det garanterat att pluppa ut kalvar under dagen. Det tenderar alltid att bli något, när april visar sin sista kraftmätning mellan våren och vintern. Överväger därför att senarelägga kalvningen ytterligare någon vecka inför nästa säsong. Inte för att korna och kalvarna inte klarar av det, utan mer för att vi veka människor ska få det lite behagligare.
Men nu ska vi avsluta den här kalvningssäsongen först, så långkalsongerna åker på ytterligare en dag. Varm i kroppen!
Jag fick en högst relevant fråga efter mitt senaste inlägg, så jag spinner vidare på den (observera att alla följdfrågor är påhittade av undertecknad, för att på bästa tänkbara vis utröna alla möjliga funderingar som kan uppstå. Fyll gärna på i kommentarerna om jag missat någon!)
Korna växlar mellan att äta hösilage från foderhäcken och att beta gräset som finns under snön
Hur gör vi med djuren när det kommer så mycket snö? Fortsätter dem gå ute?
Ja, det gör dem. Våra djur går ute året runt, både korna och fåren. Vi har valt att ha det så av flera olika anledningar, främst för att jag är övertygad om att det ger bra förutsättningar till god hälsa hos djuren, men även för att det ger oss möjlighet till att optimera djurens positiva påverkan på landskapet även under vinterhalvåret.
Bild från 2020 när korna hade tillgång till halmad ligghall men trots -24 valde att lägga sig i foderresterna ute i hagen.
Men… får det verkligen vara så? behöver de inte någonstans att gå in?
De behöver någonstans att söka skydd mot väder och vind. Hos jordbruksverket är det formulerat att detta skydd behöver bestå av en byggnad, men för den som har nötkreatur så kan man ansöka om att gå med i Utedriftsprogrammet. Då ansvarar man för att djur och marker tillsammans ger förutsättningar till god djurhälsa, och man betalar en avgift för en årlig djurskyddskontroll under vinterhalvåret där en veterinär kontrollerar att djuren är i gott hull, rena och mår bra.
Vill man läsa mer om detta så har jag ett inlägg om det här.
Utedriftsprogrammet rör dock bara nötkreatur, så fåren har ett upphalamat vindskydd med tre väggar och ett tak där de kan söka skydd.
Men… är det inte lite synd om de stackars djuren som går ute hela vintern?
Nej, det tycker jag inte. De utvecklar en tjock och fet päls som isolerar väl mot kylan, de lägger även på sig en hel del underhudsfett och de har fri tillgång på mat, så det går ingen nöd på dem.
Då upplever jag att de har det mer besvärligt de där varmaste dagarna i juli, när värmen är tryckande och insikterna biter. Men snö och kyla besvärar dem inte nämnvärt.
Bild från 2020 – kor som väljer att ligga ute istället för att gå in i halmade vindskyddet.
Ja men… de där värsta dagarna när det snöar på tvären… då är det allt skönt att vara inne.
Ja, det är det. Kanske hade de valt det, just de dagarna, om de haft möjligheten, men de finner skydd i terrängen. På samma sätt som vi människor kanske helst väljer att vara inne om det snöar på tvären, men det betyder inte att vi mår dåligt av att vara ute i det vädret. En del människor väljer ju att vara ute ändå. Jag och min Millimeterman, om vi ska dra några exempel. Och vi ska komma ihåg att det som för stunden är bekvämast, inte alltid är det bästa ur ett längre perspektiv.
Bild från den värsta snöovädersdagen under förra året. De stod förnöjsamt och idisslade och verkade mest undra varför jag var så sen (behövde skotta fram bilen för att ta mig ner på byn).
Äh… prata för dig själv du. Du är nog bara helt enkelt för snål för att bygga en ladugård.
Nog för att jag kan vara snål, men att ha djuren ute har aldrig handlat om pengar, inte för oss iallafall. Men jag har svårt att se på vilket sätt en ladugård skulle göra det bättre för djuren, markerna eller oss som jobbar med dem.
Djur som vid det här tillfället valde bete framför en felfri hösilagebal. De är förvånansvärt duktiga att hitta gräset under snön.
Jaha! så nu smutskastar du andra hårt arbetande bönder som har sin kor i ladugårdar på vintern!
Nej, det gör jag inte. Alla har vi olika förutsättningar och sammanhang, och jag utgår från att alla gör det bästa utifrån sina förutsättningar och sina sammanhang. Och vi har djuren ute, och det passar oss och vårt sammanhang. Djuren mår bra, vi mår bra och markerna mår bra. Så vi kommer fortsätta med det tills vi ser något som tyder på något annat.
Bild från 2020. Nyfiken och glad kviga som inte bekymrar sig över snön som faller.
Jaja… men jag tycker ändå det känns väldans knepigt att de är ute året runt.
Det kan jag förstå, vi blir sällan matade med bilder på kor som ligger ute i snön och idisslar. Men om du tvekar över deras välmående eller mest bara blir nyfiken på att se kor i snö, så är du välkommen att höra av dig. Då kan vi tillsammans åka ut till korna och prata om vad vi ser och upplever, men kom ihåg att ta med dig kameran så du kan fota allt du ser!
