Livskraft i samspel

Vi behöver prata.

Vi behöver prata. Du och jag, jag och du, du och du. Vi. Vi behöver prata om mat och trygghet. Och då menar jag inte den barnsliga och skrattretande debatt som förs kring om vi ska äta kött eller inte. Helt ärligt så ger jag själva fan i vad du stoppar i munnen – det är din kropp och ditt val och ditt ansvar. Vill du äta bönor och friterade maskrosor så gör det. Vill du äta lever och oxsvans, så varsågod. Vill du blanda alltihop i en stor kompott – jag motsätter mig inte. Vad jag däremot bryr mig om, och som jag tycker att vi behöver prata om, är mat och trygghet. Mat som det basala behov det är, mat som grundstenen i ett tryggt liv och ett stabilt samhälle. Mat som en viktig fråga i en framtid som vi inte vet någonting om.

För hur vi än vänder och vrider på det, hur många forskningsrapporter med olika slutsatser som vi kastar i ansiktet på varandra, så finns det en sanning som vi inte kan komma undan – vi behöver alla mat för att leva. Det är ett faktum som står över allt annat.

I dagsläget, år 2021 i det välbärgade landet Sverige, så lever vi ungefär en veckas distans från nationell svält. Varje dag. Det kan räcka med ett virus som gör att gränser stängs och det kommer börja gapa tomt i hyllorna. Det kan räcka med ett stort strömavbrott som gör att butiker och logistik inte fungerar. Det kan räcka med en väl riktad IT-attack som gör att du inte kan handla din mat, eller att den inte kan distribueras. Det kan räcka med en bränslekris, en politisk hårdsmälta eller en finansmarknad i gungning.

Vår livsmedelskedja är skör, och vi är dumma och naiva om vi inte ser hur oerhört sårbara vi är. Här i det välbärgade landet Sverige, 2021. Vi har inga beredskapslager. Vi är i väldigt stor del beroende av importerade varor. Vi är väldigt beroende av att varor kan transporteras hit och dit, att det digitala systemet fungerar, att lastbilar rullar. Ett haveri i den kedjan och vi har nationell svält inom en vecka. Trots elbilar och uppvärmda utomhuspolar. Trots jämställdhet och kollektivavtal. Svält.

Det är svårt att sia om hur framtiden kommer te sig. Det är svårt att se vilka utmaningar vi står inför och när de kommer inträffa. Men oavsett hur framtiden ser ut, om den så är ljus eller mörk, så kommer vi behöva mat. Mat och rent vatten. Och just därför tycker jag att vi behöver prata, vi behöver prata om mat. Vi behöver prata om mat och trygghet.

Och hur jag än vrider och vänder på det, hur jag än utmanar mig själv med olika innovationer, hur jag än försöker låta mig imponeras av forskarrapporters nytänkande slutsatser– så hamnar jag i samma konstaterande. Ska vi prata om mat som ett grundläggande behov för att vi ska kunna leva, ska vi prata om mat som en vikt del för trygghet i en orolig värld – så behöver den växa tillsammans med de människorna som ska äta den, producerad med de resurserna som finns just där.

Och den behöver produceras på ett sätt som stärker de processer som gör att det går att framställa mat och som är grunden till att vi kan leva– bördig levande jord, insekter och djur som pollinerar och samverkar, rent vatten som porlar och släcker törsten för både människa, växtlighet och djur. Ett myller av liv, som ger förutsättningarna till mer liv. Nu och i flera generationer framåt. Mat från det landskap som vi själva är en del av. Utan mellanhänder. Utan transporter. Utan komplicerade distribueringssystem. Mat är allas behov, mat är allas ansvar.

Men jag tror inte på idén att samlas i flock med plakat och arga utrop. Jag tror inte på idén om att lägga ansvaret över något så viktigt och grundläggande på någon annans axlar. Det är inga politiker som kommer ställa sig upp och nedmontera den starka livsmedelsindustrin. Och det är ingen i livsmedelsindustrin som kommer cykla ut med matkassar till dig när lastbilarna inte kan rulla. Det är inga politiker som kommer se till att du där, ute i bygden, kommer ha fyllda skafferier och jordkällare när något händer. Det är inga politiker som sätter vattnet i just din porlande bäck på agendan eller som engagerar sig i dina framtida barnbarns fiskemöjligheter. Och det är ingen som kan trolla fram mat från ingenting om något oväntat plötsligt händer. Det är vi som måste ta det ansvaret. Vi som vill äta oss mätta.

Det är bara vi som kan skapa den trygghet vi själva vill ha. Det är vi som lever här tillsammans, i det här landskapet, som behöver ta det ansvaret. Ansvaret över vår trygghet och vårt liv.

Så vi behöver prata. Jag och du, du och jag, du och du. Vi. Vi behöver prata om mat. Mat och trygghet i en nutid och framtid som vi inte vet någonting om.

10 kommentarer

  1. Maria

    sånt arbete ni gör i detta och så viktiga frågor att lyfta, vilken inspiration du varit för mig kära vän att verkligen fundera över detta och själv göra förändringar som ger en större säkerhet oavsett vad som händer. Tack och fortsätt precis som ni gör, världen behöver fler som er!

    • forsbergkristina

      Vad fint att få höra! Jag tycker detta är så viktigt att prata om tillsammans också, för blir det någon form av kris så kommer vi heller inte klara oss själva. Vi kommer behöva varandra, och förståelsen kring vår koppling till jorden där vi lever och maten som vi behöver äta för att leva.

  2. Ewa Haller

    Så bra skrivet!så sant att vi behöver tänka till om våran köttindustri som är idag ….och även om våra grödor o spannmål.. hoppas dom förstår i Nyhammar o Grangärde trakten vilken förmån o få ha dig o din familj o möjlighet att handla kött och ägg , honung som är närproducerat …. Tack 🙏

    • forsbergkristina

      Ja vi behöver tänka till kring all mat – hur påverkar framställningen omgivningen? och hur påverkar det människorna som lever där, deras vatten, deras möjligheter till att odla mat om 2, 10, 20 år?

  3. Anders Lundberg

    Mycket bra skrivet precis vad jag försöker att prata om med vänner o bekanta tyvärr tror jag att någon form av kris måste uppstå för att något ska ske . Det borde uppmuntras att småskalig verksamhet bedrivs istället för att försvåras med alla dessa bestämmelser löften om att så skulle ske var på gång men verkar ha glömts bort endast vi konsumenter kan på verka detta .

    • forsbergkristina

      Ja tyvärr tror jag också att det kommer behövas någon form av kris för att vi ska börja agera på riktigt, men att prata om det i klartext kanske kan hjälpa lite på vägen. Men det verkar vara svårt att ta till sig hur sårbart vi lever när vi sitter i nyrenoverade kök och den uppvärmda utomhuspoolen lyser utanför fönstret. Den senaste tiden med pandemi och It-attacken mot betalsystemet, trodde jag skulle väcka upp folk ur deras dvala, men tyvärr inte så mycket som det skulle behövas. Man trollar ju liksom inte fram mat från ingenstans, moroten och kossan struntar väl i om vi svälter – de växer inte snabbare för det.

  4. Ingegerd S Hedström

    Tack för den viktigaste insikten vi alla behöver ha! 🙏

    • forsbergkristina

      ja vi behöver prata om det här. Alla som behöver mat för att leva behöver prata om det här.

  5. Monika Utter

    Du har så rätt, Stina! Alla behöver tänka på de basala behov vi människor har, just ifall något händer! Under förra seklet var de flesta tvungna att tänka på att få tag i föda, rent konkret, men nu har vi förflyttats långt ifrån källan, ibland till andra sidan jordklotet! Naturen har försett oss med rent vatten, som vi på många håll både förgiftat och smutsat ner. Just nu smälter isarna och glaciärerna så vattennivån stiger, men det blir i havet.
    Din insats för produktion av livsmedel av god kvalitet är jätteviktig, och den ska vi prata om!

    • forsbergkristina

      Tack Monika. Vi ska prata om all matproduktion, vad den gör med det landskap där den produceras och vad det betyder för människorna som lever där. Och om mat som det basala behov det är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑