Månad: juli 2013 (Sida 2 av 2)

Ja, jag vet. Jag vet att jag pikat, retats och gjort narr av Magnus påklädningsmiss. Gjort mig rolig över att vissa detaljer förbisågs. Men man ska inte kasta sten i glashus.

Några dagar senare var det min tur. Jag klädde på Knådden inne i vardagsrummet, ivrig att få komma ut i det fina vädret, njuta av den svenska sommaren när den är som bäst. Sprang ut i hallen och upp för trappen för att hämta en grej. En lagom utsvävning för att Knådden skulle hinna ifatt mig. Trodde jag.

Men när jag kom ner var han inte där. Egentligen inte så konstigt, han hade väl hittat något på vägen att upptäcka. Så som det kan bli ibland. Så jag fortsatte plocka ihop grejer inför vår sommardagsutflykt och ropade på honom att han skulle komma till hallen. Men ingen Knådd kom rulltande. Jag hörde hur han höll på att böka med någonting inne vardagsrummet. Jag ropade igen. Han svarade mig lite så där knorrig som han kan vara på förmiddagen och jag hörde hur han fortsatte böka runt.

Vad har han nu hittat på då! Lätt irriterad och med bestämda steg trampade jag iväg mot vardagsrummet. Kom nu då, vi ska ju gå ut…! På tröskeln till köket möter jag honom. Ålandes som en liten sjöjungfru med båda benen i samma shortsben.

Stackars barn.

Det var härom dagen. En dag då allt behövde gå lite snabbare, lite smidigare, lite mer väloljat. Då blir det lätt att vissa detaljer förbises.

Vi hade en tid att passa. En tid då vi skulle vara framme, påklädda, mätta och helst lite glada också. Det är inte alltid så enkelt som det låter. Klockan gick oroväckande snabbt i förhållande till att vi kunde bocka av morgonens rutiner. Den sista delen med påklädning och packning av bilen, klarade vi med nöd och näppe tack vare fint team-arbete. Och förbiseende av vissa detaljer.

Jag packade bilen och fick för ovanlighetens skull med mig hela cirkusen. Det vill säga vagn, mat, preparerad skötväska, napp, plånbok, barnet, mobil, nycklar och allt annat livsviktigt för en liten småbarnsfamilj. Magnus skötte påklädningen av Knådden. Och det är där dessa förbisedda detaljer kommer in i bilden.

En liten detalj bara. Skon var ju på plats, Knådden nöjd och vi var redo för avfärd. Man ska inte haka upp sig på småsaker.

På frågan om hur det gick att ta på skorna på Knådden, så svarar min älskade själsfrände; jo när du säger det så… det tog emot lite på den ena. Men tillslut fick jag dit den. 

Kommentarer känns överflödiga.

 Jag vet med all säkerhet att majoriteten av er har upplevt det.

En kall vinterdag. Du kämpar dig uppför pulkabacken, flåsandes. Med tunga steg tar du dig uppför, trots fötterna som hela tiden sjunker ner i snön. Irriterande. Du vill ju upp och åka nu! Pulkan känns som bly bakom kroppen. Du känner hur du svettas i dina tjocka, otympliga vinterkläder som frasar för varje steg du tar. I nacken och runt handlederna är du alldeles blöt och kall av snön som letat sig in. Vantarna är tunga av väta, både utifrån och inifrån. Det känns som en evighet att ta sig uppför backen, sen är du nere igen på ett kick. Och då är det bara att börja traska igen. Evighetens svettiga marsch i alldeles för varma vinterkläder.

Majoriteten tycker nog att pulkaåkning hade varit en bra mycket roligare aktivitet om man sluppit allt det där. De otympliga och varma kläderna. Fötterna som sjunker ner i snön. Den isande snön i nacken.
 
Och vet du vad, jag vet ett sätt. Ett sätt att komma ifrån det där, men ändå få ut det bästa av pulkaåkningen – åk pulka på sommaren istället! Allt du behöver är en pulka, en nedförsbacke och en rulle av sån där plastmatta som man lägger runt husgrunden för att motverka fukt. Sen är det bara att kasta sig iväg och låta fartvinden blåsa i håret. Trevlig åkning!

Ni är många som undrar. Det är många som frågar. Intresset för utkikstornet har nu blivit så stort att till och med världspressen har hittat hit. Världen väntar med spänning på svaret – hur går det egentligen med renoveringen av utkikstornet?

Jo då. De arbetsvilliga karlarna har målmedvetet arbetat på. Med jämna mellanrum har man hört hammarens slag eka över trädtopparna. Och tur är väl det. För det börjar närma sig invigning och då är det ju bra om det finns ett torn att visa upp.

Söndagen den 28 juli händer det. Under självaste Dan Andersson-veckan som dessutom firar 25 år! Ni kan även passa på att lyssna på lite musik och äta nävgröt med fläsk, när ni ändå har letat er ut hit i skogarna. Varmt välkomna!