Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 31 av 35)

Restaurera eller kasta

6 september, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är konstigt det där med favoritkläder som man sliter hål i. Helt plötsligt tror man att de inte syns om man inte låtsas om dem. Och det kanske de inte gör heller, eftersom ingen säger någonting. Men en dag kommer man själv till insikt om att så där kan jag ju inte gå omkring och se ut. Då är det dags att välja vilken väg man ska gå; kasta eller restaurera.

Som ni ser på bilden har jag kommit till det vägvalet med mina favoritstrumpbyxor (kan även kallas kalasbyxor om ni tillhör den generationen). Eftersom jag i början av året restaurerade ett par långkalsonger med god framgång, så övervägde jag det valet länge. Men ack, jag måste inse mina begränsningar. Så efter moget övervägande hamnade de i soporna, då jag inte kunde komma på något annat användningsområde heller. Men det var med en liten tår i ögonvrån, för nu får jag gå barbent hela vintern. Eller så får jag börja använda något av alla de där andra paren som ligger i garderoben. Får se hur jag gör.

Det är nästan så man kan likna det med en relation som inte är fullständig; restaurera eller släng. Och väljer men då det sista alternativet, ja då kan man behöva en liten stund för sig själv innan man kan gå vidare.

Herregud. Det är ett par strumpbyxor jag pratar om. Dags att gå och lägga sig.

Dags att palla äpplen

4 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Eller nej. Nu ska jag inte uppmuntra till olagliga handlingar i dett offentliga rum Men du kanske kan fråga om du får ta ett äpple eller två hos grannen. Jag skulle bli förvånad om de säger nej. Om de tvekar kan du ju alltid locka med en smarrig äppelpaj som de kan få smaka.

Jag tycker mycket om äppelpaj. Men tyvärr har jag inget äppelträd med vettiga frukter på. Och heller inga grannar med äppelträd heller. Men i veckan ska jag ner på byn och där finns massor av äppelträd.

Jag har snabba ben och ett oskyldigt leende. Så välkommen på äppelpaj i slutet av veckan!

(På bilden syns min syster Skorpan. Världens bästa syster. Och det vet jag utan att ha provat någon annan syster)

Om föräldratidningar.

2 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

I början av veckan så kände jag mig trygg i mitt föräldraskap. Jag kände att jag hanterade allt detta nya med att vara mor, på ett fullt godkänt sätt. Jag upplevde att Knådden var välmående och utvecklades som han ska. Jag mådde bra och kände mig lugn, trygg och stark. Och när jag tänker efter så är det nog så som jag har känt mig sedan han kom till världen – lugn, trygg och stark.

Men efter att ha varit på BVC två dagar i rad så vändes allt detta uppochner i en handvändning. Helt plötsligt var jag säker på att min älskade Knådd avvek från både den motoriska och sociala utvecklingen, att han kände sig oälskad och var döv – allt beroende av min okunskap om hur man tar hand om ett spädbarn. Jag kände mig hemsk och skämdes över min idioti att bli förälder utan att ha studerat 3 års barnavård på universitetet. För att inte tala om hur vi valt att fördela föräldraledighet och bedriva vår vardag – det skulle störa hela Knåddens känslomässiga utveckling! Jag formligen vibrerade av osäkerhet, dåligt samvete och oro tills jag slutligen klarade av att samla ihop mitt förnuft och börja analysera – hur kunde det bli så här? Varför denna känslomässiga helomvändning?

Slutligen kunde jag se det hela klart. Boven var BVC. Eller snarare tidningarna i väntrummet på BVC. Alla dessa förbannade föräldratidningar! Jag fick en plötslig flash-back till mina tidiga tonår när jag under en kort tid läste Veckorevyn och upplevde samma identitetssårande spark mot min nyfunna trygghet.
Så jag beslutade mig att lösa problemet på samma sätt som jag gjorde det då. Total bojkott. Inga mer föräldratidningar för min del. Nästa gång jag ska till BVC, håller jag mig till Illustrerad Vetenskap istället. Och vill jag läsa något om barnavård och barns utveckling, ja då tänker jag hålla mig till facklitteratur.

Och vad hittar jag sen i brevlådan, om inte ett fantastisk välkomsterbjudande från en föräldratidning. Jag skulle få hela 3 nummer + en gosefilt + en body för bara 79kr, samtidigt sparade jag då 498kr! Helt fantastiskt!

Tack, men jag säger nej tack. Då sparar jag hellre 79kr och behåller min känsla av att var lugn, trygg och stark. Så det fantastiska välkomsterbjudandet hamnade i soporna tillsammans med vissna pelargonblad.

Kanske handlar det om självkänsla. Kanske handlar det om medias makt. Oavsett, så beundrar jag dem som klarar av att läsa dessa tidningar utan att drabbas av en smärre identitetskris.

Kvällsro

28 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Kylan och mörkret börjar ta allt mer plats och jag kan inte förneka att jag tycker om det. Det ger en speciell lugn och ro när mörkret omsluter huset och elden sprakar i vedspisen. Det ger en känsla som är omöjlig att i ord beskriva. Och det är ingenting jag bara säger, utan det är precis vad jag har konstaterat här ikväll. För jag har hela kvällen letat efter orden som skall förmedla känslan till er, kära läsare, men inga ord jag finner gör den rättvisa. Den måste helt enkelt upplevas. Ni är välkomna hit närhelst det passar er.

Dagens husmoderstips

27 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Om du, liksom jag, är för slö/slarvig/upptagen för att torka rent i micron direkt efter att du använt den, så ska jag nu ge dig ett värdefullt tips.

När du tycker att micron helt enkelt har blivit alldeles för skitig – alternativt att någon annan i ditt hushåll tycker att den har blivit alldeles för skitig efter att du har använt den – då finns det egentligen två alternativ. Ett alternativ är att börja se på det smutsiga som en form av minnesalbum. Jamen titta, där är lite tomatsoppa som jag värmde förra veckan, och där sitter ju en liten skvätt av den goda gröten! Det var härliga måltider det.
Det kan funka om det är du som tycker micron är för skitig, men funkar inte lika bra om det är någon annan i ditt hushåll som tycker att den är för skitig efter ditt nyttjande.

Ett annat alternativ är helt enkelt att göra rent micron, så lätt och smidigt som möjligt så klart. Eftersom det är detta alternativ som jag oftast måste ta till så har jag kommit på ett jättebra sätt. Du tager ett stycke skål med vatten och häller i en liten skvätt ättika. Ställ in detta i micron, kör ca 3 minuter på högsta effekt och låt skålen stå kvar en stund så vattnet får ånga runt lite. Sen är det bara att torka ur med trasa, minimalt med gnuggande utlovas!
Det svåra med det här alternativet är att komma ihåg att torka ur. Det har hänt ett x-antal gånger att jag öppnat micron för att ställa in något som ska värmas – och där står en skål med ättiksvatten som har kallnat. Då är det bara att börja om.

Ur ren arbetsmiljösynpunkt är det VIKTIGT att säkerställa att ingen ovetande hittar skålen med ättiksvatten och får för sig att dricka det. Det är inte hälsosamt. Sen låter jag det var osagt om hur hälsosamt det är att värma mat i microvågsugnen, för om det tvistar de lärde. Men jag tror att det iallafall är hälsosammare än att inte få i sig någon mat alls.

Gråt inte över spilld mjölk

24 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

På kläder, i soffan, på golvet, i sängen, på kuddar. Bröstmjölken hamnar överallt. Man skulle kunna tro att jag springer omkring och märker revir, men riktigt så är det inte. Men jag kan inte riktigt styra mjölkfrisättningen och det resulterar i att det hamnar mjölk lite överallt. Nu skulle man kunna tro att jag springer omkring spritt språngande naken här hemma, men det gör jag inte heller. För det är inte alltid mjölken kommer direkt från produktionen, så att säga. Ibland har den gått via mellanhänder i form av Knådden. Och ibland är det helt krasst så att han duckar när jag försöker rikta rätt. För det kan vara bra med tryck i juvren, nästan som en högtryckstvätt men med mjölk. Och vem vill ha en högtryckstvätt i munnen? Nej just det.

Hur som, all denna spillda mjölk har resulterat i att vi numera har utvecklat en handdukstrend vad gäller inredning. Handdukar överallt. På golvet, i sängen, i soffan, på kuddar, över axeln – allt i varierande färger. Det piffar upp, är praktiskt, lätt att variera och sprider en skön doft av bebisliv.

Jag tackar ödmjukast för de handdukar som har donerats för detta ändamål. Nu väntar jag spänt på att någon inredningstidning ska ringa och vilja göra ett banbrytande reportage om detta inredningstema. Än har ingen ringt, jag förstår inte varför.

Nytt syprojekt

22 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Så här mitt i natten sitter jag uppe som en liten tomtenisse i sin skaparverkstad och pular på mitt nya syprojekt. Som vanligt avslöjar jag inte vad det ska bli förrän det är klart, så ni kan gissa på bäst ni kan.

Men det blir ju ett lapptäcke, säger ni. Men ack vad ni bedrog er. För den del ni ser på bilden är 414cm lång och jag har inte tänkt göra ett täcke som täcker hela sovrummet. Nej, det ska bli något helt annat och det bästa är att jag kunde ta rätt på lite tygrester, en oanvänd sjal och en trasig duk som jag hade liggande.

Men nu ska jag plocka ihop min lilla skaparverkstad och bli mjölk-ko istället. Godnatt.

Knas-Katten och filten

21 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Knas-Katten har känt sig något orättvist behandlad här i familjen de senaste månaderna. Det började med skötbordet, men där gjorde vi ändå en fin överenskommelse.

Men sen har Knas-Katten fått bevittna hur vi införskaffat den ena mysiga sovplatsen efter den andra, men ändå nekat honom att få ligga där. Först kom spjälsängen. Sen var det barnvagnen, bilstolen och baby-sittern. Därefter har det kommit massa mjuka täcken, kuddar och filtar. Och hela tiden detta ständiga nekande, utan att katten har förstått varför.
Men sakta har det gått upp för honom, att alla dessa mysiga sovatrealjer var ämnade för den nya familjemedlemmen – Knådden. Varför ska han få så mycket mysiga saker och jag ingenting!? har han gjort uttryck för i sann storebrorsanda.

Så vi beslutade att den virkade bebisfilten, som jag lade ner min själ i under hela 9 månader, den får bli en kattfilt Så nu har Knas-Katten fått sin alldeles egna sovfilt, till hans stora förnöjelse. Och han är mycket noga med att ingen annan får använda den. Men vem skulle ens våga försöka?

Vaggvisa

20 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

”Sov mitt lilla hjärta
roligt i din bädd
inte vara ängslig
inte vara rädd

Ty i svarta vatten
över skog och mark
över vida vatten
vaktar farbror Stark…”

Om kvällarna här ute i skogen får Knådden bekanta sig med den svenska musikskatten, enligt min mening. Det är inte ABBA. Och inte Kent. Och heller inte Jussi Björling eller Sabbaton.

Men svenska visor, det är grejer det. Ikväll, till exempel, har vi poppat Allan Edwall. Igår var det Sofia Karlsson som sjöng Dan Andersson. Imorgon kanske vi ska festa till det med lite Cornelis Vreeswijk. Det är ju ändå tisdag.

Kanske är jag lite lillgammal. Kanske är jag lite trist och tråkig. Kanske har jag bara inte hittat dem i min generation som hyser samma förkärlek till svenska visor. Oavsett.

Nu har jag min chans. Min chans att påverka framtida generationer att verkligen uppskatta dessa kulturella guldkorn. Eller så får det motsatt effekt, man kan ju inte veta säkert. Men jag tar min chans. Min chans att dela denna musikaliska förälskelse med någon som tar sig tid att verkligen stanna upp och lyssna och njuta. Eller ja, rent krasst så har ju Knådden inte riktigt något val än. Han är ju beroende av mig oavsett om han vill byta musik eller gå ut ur rummet. Men han somnar då så gott till visorna varje kväll, så så förfärligt illa kan det ju faktiskt inte vara.

Rosa provokation

18 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Det här väcker känslor, mina damer och herrar. En pojke med en rosa napp. Så förskräckligt, stackars pojk!

Men jag kan meddela er att pojken i fråga mår bra och tycker om sin napp. Han ger blanka fan i vad den har för färg. Just nu iallafall. Men med tanke på omgivningens reaktioner, så kommer han nog vägra färgen rosa om ett par år. Oavsett om han tycker den är fin eller inte.

Och åter igen har en generation fått lära sig att pojkar är blå och flickor är rosa. Jag som trodde att en färg var just bara det – en färg.

Det roliga i kråksången är att hans rosa napp inte ens är ett medvetet val för att provocera från vår sida. Vi behövde en napp och den nappen som fanns hade färgen rosa. Mer var det inte med det. Trodde vi.

Men en rosa napp till en pojke väcker känslor. Hos vuxna. För än är det inget barn som har reflekterat så pass över färgen, att de har tyckt det varit värt att kommentera den. Det kan bero på att de ännu inte lärt sig uttrycka sina tankar i klara ord. Eller så beror det på något annat som de ännu inte har lärt sig. Vad vet jag.