Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 30 av 35)

Barnstugan – all inclusive

10 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Har ni hört om barnstugan som har all inclusive? Den är helt fantastisk! Flexibla öppetider och utövar även mobil verksamhet. Den ser verkligen till kundens behov och önskemål och har ypperligt sinne för god service. Jag kan lämna in en lite knorrig Knådd och hämtar honom ombytt i pyjamas och nattad. Det bjuds på mat och fika för föräldrarna och man kan även låna träningskläder om man vill! Duschmöjligheter finnes. Vid behov så erbjuds även proffessionell samtalskontakt med universitetsutbildad personal. Helt fantastiskt bra!

Dock väntar jag fortfarande på fakturan, så jag kan inte uttala mig om priset riktigt ännu. Jag befarar att den kan bli ganska hög med tanke på kvalitén. Men det är det lätt värt. Bara det bästa är gott nog.

TACK till alla er som möjligör att Knådden får slippa sin tjatiga morsa ibland. Och att jag kan gå röjsågskurs och springa runt efter en liten vit plastboll emellanåt. Tack.

Skaparverkstaden

3 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Inkurad i snickarbodens gömmor, böjd över vertyg och penslar, har vi haft skyltproduktion. För nu börjar det närma sig älgjakt. Jag brukar inte vara så engagerad i den biten, mer än att jag äter köttet. Om det blir något vill säga. Och är det så att jakten inte blir så framgångsrik i år, ja då kan de i alla fall skryta och skrävla med snyggaste varningsskyltarna. Made by Slaktarn´s. Det är inte illa det.

Kött som kött.

1 oktober, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Bilden är lånad från www.louisekonsumentkoll.se

För ett år sedan föll det sig så, att jag själv stod med ett stycke älg som skulle packeteras och frysas in. Då jag aldrig gjort något liknande tidigare i mitt liv och delarna heller inte var märkta, så gjorde jag det enda rätta. Jag skar upp och fryste in med mottot; kött som kött.
Ett motto jag har hållt mig till när jag sedan har lagat mat under året också. Har jag planerat och bestämt ett recept, ja då håller jag mig till det helt enkelt.

Men för en tid sedan så hände följande. Jag stod beredd med köttkniven i köket och skulle precis skära upp en köttbit för att börja utöva min berömda matlagningskonst. Men precis när jag ska sätta kniven i köttbiten så hör jag M bakom axeln.
– Det där ser ju ut som en filé.
– Jaha, säger jag och börjar rikta in kniveggen.
– Och vad var det du tänkte laga föra mat? frågar M med lätt panik i rösten
– Jag ska göra kalops.
– Du kan inte göra kalops på en älgfilé…!
– Det kan jag visst det, för det har jag redan gjort. Det var en sån här köttbit jag gjorde kalops på förra gången, och den blev ju jättegod. Jag ser hur färgen försvinner från Ms ansikte och han blir alldeles stum.
– Jag tror att jag tar över här, säger M med lätt darr på rösten och jag blir utföst ur köket.

Så det blev ingen kalops. Jag förstår inte varför. Den förra blev ju jättegod! Kött som kött.

Trött.

30 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Efter en helg som har gått i röjsågens tecken, så känner jag mig allmänt stukad. Trött och slut i både kropp och knopp. En skön känsla, men nu går vi och lägger oss. Ögonabums. Godnatt.

Jag tror….

20 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

…det börjar verka kärlek, banne mig.

Det finns inga dåliga väder….

19 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Höstregn är ganska charmigt ändå. När man har ordentliga regnkläder och stövlar med mormors raggsockor i. Då kan man spatsera på och känna hur ösregnet ger en liten lätt massage över axlarna, lyssna på ljudet och kanske känna någon kall regndroppe mot ansiktet. Varm och torr kan man stanna upp och förundras över hur flödet i bäcken plötsligt kan fördubblas av alla små vattendroppar. Rödblommig om kinderna kan man sen gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Har man däremot bara tunna, stretchiga långkalsonger (även kallat löpartights), ett par joggingskor och en bomullströja – ja då är det inte till att gå och spatsera i godan ro. Då gäller det att springa. Och då gäller det att springa snabbt. Om du inte vill frysa häcken av dig, vill säga, för att uttrycka mig i klarspråk. Flåsande kan man sen förundras över hur kläder och skor kan bli så oerhört tunga av alla små vattendroppar. Och sen kan du rödblommig om kinderna gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Så. Det finns inga dåliga väder. Och egentligen inga dåliga kläder heller. Det är bara en frågan om hur de används.

Familjedag i blåbärsskogen

17 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten är en riktig bra tillgång ute i blåbärsskogen. Han håller span vart de bärtätaste tuvorna finns någonstans, både från marknivå…

och en bit högre upp.

När han hittar en tuva som ser bra ut, så ropar han högt till oss bärplockare, här borta, här finns det grejor ska ni se!

Eftersom M är diplomerad kvalitétplockare så går han först och plockar endast de bär som uppfyller godkänd EU-standard. Sen kommer jag och plockar av resten av skräpet.

Knas-Katten brukar provsmaka så att de är ätbara. Oftast är de det.

Knådden då? Jo,han passar på att ta sin förmiddagslur. Skogen är det bästa sovstället. All time high.

En dag i skogen

12 september, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Nog för att Knas-Katten börjar hitta sin roll i vår lilla småbarnsfamilj, men han tycker det är bra slitigt emellanåt. Så idag, efter att katten haft ett långt nattskift, gjorde vi dealen att han skulle få en stund för sig själv i lugn och ro. En chans till att vila upp sig och ta igen förlorad tid med sig själv. Och det på valfri plats inomhus.

Så jag och Knådden packade cirkusvagnen med allt som skulle kunna behövas för en dag i skogen. Skötväska, vatten, bärsele, något att äta, paraply, filt, kamera och något att ha blåbär och anda fynd i. Sen begav vi oss iväg och slog läger i sann bärplockaranda.

Medan Knådden studerade trädkronornas rörelser så plockade jag blåbär. Vinden fick utgöra bakgrundsmusik. Ibland behövs det för att man ska kunna höra vad man själv tänker.

Det fanns förvånansvärt gott om blåbär, stora och fina. En i burken och två i munnen och ändå fick jag ihop några liter. Men det finast blåbäret valde att jag ta med hem på tillväxt.

Om ni undrar vem som har tagit bilderna, så träffade vi på en liten skogstomte som fick låna kameran. Han var ungefär i Knåddens storlek och därför blev det lite grässtrån på bilderna. Han nådde inte högre, helt enkelt.

Mors lilla Knådd

10 september, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är inte alltid så lätt att förstå vad den lilla Knådden vill och inte vill. Idag var en sådan dag. Han skrek och skrek och var allmänt missnöjd. Han ville inte ligga på mage, inte på rygg och inte på sidan. Han ville inte titta på saker som dinglar, ville inte sitta i famnen, ville inte sova. Han ville heller inte ligga i vagnen, lyssna på musik eller äta. Han ville inte bajsa, hade inte ont i magen och behövde inte rapa. Han hade lagomt mycket kläder på sig, ville inte vara själv och ville inte ha nappen.

Det skär i själen när jag inte förstår vad han vill. Men efter att ha provat allt ett ex antal gånger förstod jag plötsligt vad det var. Så självklart! Han ville ju ut i skogen och plocka blåbär. Sagt och gjort. Vi packade oss iväg ut i blåbärsskogen och resultatet blev en nöjd Knådd, en massa blåbär och inte ett enda myggbett. En riktigt bra aktivitet helt enkelt.

Så nu blir det blåbär och mjölk till kvällsmat. Och vi har redan bestämt att vi ska ut i slutet av veckan igen. Skogen ger ro åt själen, det har även Knådden förstått.

Den nya familjesituationen

9 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten har börjat hitta sin roll som huskatt med en liten knådd i familjen. Det känns bra för oss andra familjemedlemmar. För i början när vi kom hem med Knådden var katten lite osäker. Kände sig hotad i sin identitet och tog till det välanvända knepet att jobba mera för att slippa tänka. Så han var ute och jagade otyg mest hela tiden. Var bara in och åt någon gång ibland, men sedan snabbt ut igen. Försökte man sno åt sig en liten stund av umgänge, så slank han snabbt iväg. Hinner inte, måste jobba, det är mycket just nu…

Men nu verkar han ha återgått till sina vanliga kontorstider i takt med att han har landat i den nya familjesituationen. Bra, tycker vi andra, då vi inte vill att katten ska bli utbränd och gå in i väggen. Framför allt inte nu när den riktiga högsäsongen är på ingång.

Så nu har han börjat umgåtts med oss igen. Och tycker han att vi ägnar lite för mycket tid åt Knådden, ja då ser han till att göra sig hörd. Och han är noga med att få sin kvalitétstid på kvällarna när Knådden har somnat. Civiliserat umgänge mellan vuxna individer så att säga. Kan bli lite för mycket joller och bajssnack annars.