Har inte riktigt tid ikväll, vi har fullt upp med tentaplugg. Imorgon gäller det. Teoretiskt prov och sen en uppkörning på det. Tentaångesten osar här hemma. Men natten är lång…
Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 29 av 35)
Jag hann i alla fall rensa upp en odlingslåda innan minusgraderna tog över den luckra jorden. Idag var det som att köra spaden i en betongklump. Så två lådor återstår. Två lådor som jag inte hann med. Jag erkänner att jag var lite sent ute. Prioriterade långsamt strövande istället för ogräsrensning. Och kanske några eftermiddagslurar på soffan också. Men det var det värt. Snart kommer det ju snö och då syns det ju ändå inte.
Och är det nu så att plusgraderna återkommer och det blir en mildvinter, ja då har jag ju min chans igen. Men nu surras det om att det ska komma snö inatt. Man kan ju alltid hoppas.
Våra till bredden fulla blöjpåsar luktar biopopcorn. Tycker jag, ska jag väl tillägga. Jag har ändå, trots allt, den goda smaken att inte tvinga ner någonannans näsa i blöjhinken. Då jag är tämligen säker på att blöjorna inte är gjorda av majsstärkelse, så får det mig osökt att fundera över produceringen av biopopcorn. Jag har själv aldrig sett dem poppa – har du?
Till sist får jag be om ursäkt för att jag nu påtvingat er en ofrivillig association som kommer att dyka upp nästa gång ni uppsöker en biosalong. Förlåt. Men jag var bara tvungen att lufta mina funderingar en smula.
När jag har sjungit mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten minst tusen gånger. Låtit som en traktor tills läpparna har domnat och härmat bebisljud tills jag knappt kommer ihåg hur jag formar munnen till ett förståeligt hej.
Då kan det vara rätt skönt att få sätta sig ner och bara lyssna till ljudet av löven som faller från träden. Dra några djupa andetag av höstkall luft och bara låta tankarna och blicken få vila. För jag vet, att snart är det dags igen. Sjunga mus-låten, upp&ner-låten, gran-låten och röda låten tusen gånger. Låta som en traktor. Härma bebisljud.
Det ska inte stickas under stol med att det kan bli rätt påfrestande i längden. Men för det lilla leendet som jag får tillbaka så kan jag göra det tusen gånger om. Och tusen gånger igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Tänk att jag för 4 månader sedan låg i en sal på lasarettet och stånkade och vrålade. Jag var klädd i en vit nattskjorta och kasslertrosor design by Landstinget, på radion var det fotbolls-EM och jag drömde om raggmunk och fläsk eftersom jag var så hungrig. Och summan av kardemumman blev den här lilla krabaten.
Tiden går fort nu, för att använda en typisk föräldrakliché. Eller så gör den inte det. Skillnaden är bara att jag har en referens till att tiden går överhuvudtaget. När jag egentligen bara vill stanna den, för att hinna njuta. Flera gånger varje dag.
Det här mina damer och herrar, är min vän Blöjpåsen. Vi har gjort mycket tillsammans de senaste dagarna. Först i tisdags så följde den med mig och Knådden på barnvagnspromenad. Det här var ju trevligt, det måste vi göra om! hojtade jag och den fick även följa med nästkommande dag. Sen åkte den med oss en tur in till Stan i går kväll också. Och det här med barnvagnspromenaden var ju en riktig hit, så den följde med idag också.
Det var väl inte riktigt meningen att vi skulle få denna långa bekantskap, men när tankarna är någon annanstans kan det lätt bli så här. Ambitionen är att blöjpåsen ska få förenas med sina andra sopiga vänner, förhoppningsvis redan idag. Eller så får den följa med till Lindköping någon gång i november, vem vet. Vi börjar ju bli riktigt tighta vid det här laget.
Vi börjar bli en liten synkroniserad familj här hemma. I alla fall vissa dagar. Eller egentligen vet jag inte om synkronisering är det rätta ordet, om det innebär att det är en tidsmässig överensstämmelse mellan flera objekt. Vår typ av synkronisering handlar om att ha samma behov samtidigt. Vilket inte alltid är optimalt.
För när jag blir hungrig och ska äta, nog sjutton blir Knådden också hungrig då. Och som inte det vore nog så sitter såklart Knas-Katten och skrålar efter mat också. Hur det är med M vet jag inte, då han är på jobbet. Men antagligen är han hungrig han med.
Sen därefter är det dags för blöjbyte på Knådden. Då sätter sig Knas-Katten och skrålar för att han ska ut och jag börjar känna ett påtagligt behov av att uppsöka damrummet. (Rakt fram i entrén, genom kristallsalen, vidare genom biblioteket och sedan tar du höger.) Eftersom jag inte kan göra allting på samma gång, så gäller det att prioritera. Knådden, Knas-Katten och sen mig själv. Blöjbyte kan gå riktigt snabbt emellanåt.
Men det finns även fina stunder när våra behov infaller samtidigt. Som när vi blir trötta och behöver ta en liten middagslur någon gång under dagen. Då intar jag och Knådden soffan…
… och Knas-Katten lägger beslag på fåtöljen.
Sen sover vi en stund och vaknar sen pigga och glada, redo att påbörja ett nytt varv på behovssnurran.
Vid det här laget kan ni historien eftersom Knas-Katten berättat om den. Men vi har haft en råtta inne. Den tog sig in via krypvinden in i min garderob. Men det var då ta-mej-sjutton första och enda gången för nu har vi snickrat igen hålet. Råttusling.
Nu återstår att städa ur garderoben och tvätta en hel massa kläder. Speciellt med tanke på att jag har hittat råttlortar i min underklädeslåda. Mus-hus. Haha ha ha…… (jag ber om ursäkt för den dåliga ordvitsen, men jag har bott i Göteborgstrakterna under några år. Man blir onekligen färgad.)
Det är nog bäst jag går och lägger mig, så det inte hoppar fram fler dåliga ordvitsar. Godnatt.
Vi flänger omkring lite emellanåt. Packar cirkusbilen till bristningsgränsen med barnvagn, kläder, röjsåg, kamera, bärsele, handukar, gosedjur, stövlar, dator, träningsskor, banydklubba… och ja jag vet inte allt. Sen far vi omkring på turné. Besöker både slott och koja, stad och skog, stor och liten, släkt och vänner.
Vi blir alltid mycket väl omhändertagna där vi slår läger och det går definitivt ingen nöd på oss. Vi får mat, trevlig sällskap, sovplatser, kaffe – ja, allt som man behöver för att ha en bra tillvaro.
Men sen när vi väl kommer hem till vår lilla stuga igen. Herre jisses vad härligt det är! Bara njuta av att få vara hemma. Och det är nog det bästa med att åka bort – att få komma hem igen och känna att här, här är där jag trivs som allra bäst.
