Dessa ljusa sommarkvällar händer det lätt att jag blir uppe lite för länge. Nallar några timmar av min välbehövliga sömn, för att njuta av den korta tiden som är nu. Jag plockar ihop efter dagens äventyr, gosar med Knas-Katten, filosoferar, gör ditt och datt i en förunderlig känsla av harmoni. Jag vill helt enkelt inte sova, kroppen glöder av energi.
För det är en speciell känsla som uppstår dessa ljusa sommarkvällar när Knådden somnat och lugnet brett ut sig över skogen. Ljuden, dofterna, ljuset, känslan. Det är liksom så lugnt med ändå fyllt med liv. Det går inte att beskriva, det måste upplevas.
Men det straffar sig också. Sen, tidigt på morgonen, när Knådden tycker att det är dags att gå upp och jag ligger där som en klubbad säl. Då tänker jag att ikväll, då ska jag minsann lägga mig i tid. Men så kommer kvällen. Och det är samma visa igen. Sova får jag göra när vintern kommer.
Och kommer han inte så kvittar det lika,
ty skogen är så härlig och natten är så varm!
De veta ej, de tröga, de lärda, de rika,
vad livet är om natten i vildmarkens barm
Dan Andersson
