Livskraft i samspel

Kategori: Djur och Natur (Sida 1 av 25)

Trafikinfo: flytten genomförd – så här gick det.

Igår genomförde vi flytten av årslammen som betar i Räfsnäs. Det gick som en dans och de medtrafikanter som fick stanna upp ett tag, räknade det nog mer som tur än otur, att de hamnade mitt i vår fårflytt.

Vi hade den bästa hjälp man kan få, av en fyrfota skönhet som utstrålar trygghet, lugn och pondus – border collien Härja.

Hon hade i sin tur med sig sin lika lugna och stabila fåraherde Sanna. Så efter att vi varnat alla cyklister och fotgängare om vad som komma skulle, så var det bara att knalla på.

Lammen var mest glada över sånt fint bete längs cykelbanan, och undrade varför man stängslat bort all denna fina grönska för betande mular. Det var det ingen som hade svar på, men jag anar att det är för att det ska finnas utrymme för att använda alla maskiner för slåtter, som man en gång har investerat i. Vore ju tråkigt om de blev stående, liksom. Och att personalen på underhållsavdelningen fick mindre att göra.

Men jag kan inte låta bli att tänka tanken; vad blev effekten om dessa dikeskanter betades och blev till mat, istället för att diverse dyra maskiner inkl.förare ska slå detta gräs som inte kommer till någon nytta? Hur många magar skulle det kunna mätta, hur mycket biologisk mångfald skulle det ge, hur mycket pengar skulle man spara?

Hur som helst, tillbaka till gårdagens flytt. Behöver man få lite fart på flocken också, och behöver komplettera vallningshunden med något, så kan jag starkt rekommendera att låna in, en eller flera, 9-åringar. Vi hade ypperlig hjälp av duktiga Malte, som i avsaknad av våra egna ättlingar, gjorde ett fint vallningsjobb tillsammans med Härja och Sanna.

Flytten var över lite väl snabbt för min del, jag älskar att se hunden flytta flocken. Jag går liksom med och låtsas att det vore min egna vallhund. Låter fantasierna fladdra iväg om hur det skulle vara att ha en sån arbetskamrat vid min sida under dagarna. Jag tror att det hade varit alldeles fantastiskt. Alla i familjen är dock inte lika övertygade. Men något säger mig att Härja kan ha öppnat en liten dörr på glänt.

Trafikinfo: Lösa får i Räfsnäs!

Imorgon, måndag, ska vi flytta årslammen som betar i Räfsnäs. De ska vallas längs cykelbanan, tillbaka till den delen av hagen där de började beta i somras. Så till er som brukar cykla, springa, promenera och uppehålla er längs hagarna i Räfsnäs – bli inte förvånade eller upprörda om ni möter hinder längs vägen.

Möter ni en flock inne på gågatan så ska ni dock reagera – då har saker och ting inte riktigt gått som vi har tänkt oss….

Och för dig som funderar på att beställa lammkött – Fundera inte för länge! Skicka ett mail till slaktarstina@slaktarstina.se eller ring mig på 073-65 96 671 om du vill säkra din låda med gräsbeteskött av lamm. Du kommer då få en blankett med mer information om olika val och hur det hela går till. Är du intresserad av priser så finns det under fliken ”Produkter & Tjänster”.

Väl mött imorgon!

Ett års distans från skräck och självtvivel.

Det är ett år sedan vi tog över Ludvika kommuns betesdjur, och jag minns skräcken jag bar inom mig. En varm dag i juli skrev vi på papperen, sen åkte vi hem och hämtade tjuren för att låta honom gå med den stora flocken. Jag var darrig och skör, uppfylld av osäkerhet och självtvivel – vad hade vi gett oss in på? Skulle vi klara det här?

Idag har det gått ett år. Vi har klarat av en betessäsong. Vi har klarat av en vintersäsong. Vi har klarat av diverse flyttar, med vagn och utan vagn. Vi har klarat av en kalvningsperiod. Och nu är tjuren på plats igen. Vi är redo för ett nytt år, kanske mer än någonsin. Nu vet vi vad det innebär att ha en större flock, nu bär vi med oss erfarenheter. Nu kan jag lägga rädslorna och tvivlet åt sidan – vi klarar det. Och jag är så tacksam för den möjligheten vi fick, och att vi ändå, trots tvivel och rädslor, fann modet att ta den möjligheten.

Tjuren uppvaktar damerna.

Med dessa tankar går jag över marken som vi brukat längst. Drar upp knäna högt för att ta mig framåt bland tät och varierad växtlighet. Det surrar och fladdrar. Syrsorna spelar och bland all färgprakt kokar det av bin och humlor, skalbaggar och flugor, fjärilar och andra små kryp. Jag är ingen artkännare, men variationen och mångfalden är svår att undgå. Det är vackert. Det är fullt av liv, och någonstans inom mig vet jag att vi är något på spåren. Allt detta liv, all denna mångfald och skönhet på denna lilla markplätt. Och en handfull kor är vad vi använt oss av.

Just nu ansvarar vi över ett 40-tal kor, och större markplättar än det här. Vad kan dessa marker bli om några år? När klövarna har fått trampa, när mularna har fått beta, när dyngbaggarna stortrivs i komockorna? Vilka fåglar kommer åter när dyngbaggarna finns på plats, och vilka arter kommer fåglarna locka till sig? Vilka växter kommer kossorna att främja, vilka insekter och fjärilar blir tacksamma för det? Och hur mycket mat kan skapas på marker som trivs, som sprudlar av liv och frodighet? Hur många magar kan det mätta, hur många arbetstillfällen kan det ge?

Och det är då det pirrar till i magen, och glöden inom mig flammar upp. För jag tänker ta reda på det. Och tack vare den större flocken som vi fick ta över för ett år sen, tack vare människorna som omger oss, så har vi alla möjligheter att göra just det. Och det är det jag tänker på, när jag går omkring på denna lilla markplätt, med höga knän och ett års distans från skräck och självtvivel.

Sommargäst i P4 Dalarna

Igår fick jag anledning att svira om från arbetsbyxor och stålhättor, till vanliga jeans och sandaler – jag var nämligen inbjuden till Förmiddagsprogrammet i P4 Dalarna som sommargäst.

Jag var nervös, men ändå kändes det fint att någon/några tycker att det vore intressant att lyssna till en intervju med mig. Tiden gick fort och sen var det bara att byta om till arbetsbyxor och stålhättor igen. Just nu jagar vi lupiner på slåttermarkerna, förbereder för att flytta tjuren till kossorna och väntar ihärdigt på några dagar utan regn så vi får möjlighet att avsluta årets grässkörd.

Vill man lyssna på intervjun så finns den här, 2h och 4 minuter in i programmet; https://sverigesradio.se/avsnitt/1525227

Tack för den möjligheten, Lina Hård och ni människor som tipsat om mig som sommargäst!

Regenerativt lantbruk och Holistic Management

Till hösten händer flera spännande saker. En av de mest spännande är att Bäckedals Folkhögskola startar igång en kurs under namnet ”Regenerativt lantbruk och Holistic Management”. De har samlat ett imponerande gäng kompetenta och kloka människor som under ett år kommer att dela med sig av sin kunskap och erfarenheter kring regenerativt lantbruk och livet själv. Om ekologi, biologi, ekosystemprocesser och hälsa. Om verktyg, metoder och kunskaper för att skapa förutsättningarna för liv, och för ett gott liv – för dig själv och allt omkring dig.

Och mitt i detta gäng har jag fått äran att bidra med en del, vilket känns roligt, utmanande och spännande! Så jag hoppas vi ses i höst!

Så här lyder introduktionen av kursbeskrivningen;

Vill du lära dig om olika sätt att bruka jord och natur som ökar biologisk mångfald och stärker ekosystem? Samtidigt som du producerar mat och andra förnödenheter? 

Vill du få ökad förståelse för hur dina beslut påverkar ditt eget och andras liv och välmående, och naturen som försörjer oss?

Vill du få inspiration, nya insikter och många olika verktyg för att kunna förverkliga din idéer och möjliggöra det liv du vill leva? 

Denna kurs riktar sig till dig som vill lära om hur du kan bidra till livskraftiga ekosystem och få praktiska erfarenheter av regenerativt lantbruk för att kunna omsätta dessa i din vardag. Kursen är även till för dig som vill fatta beslut och agera med hänsyn taget till helheten – dig själv, människorna omkring dig och den omgivande naturen.

Kursen vänder sig både till dig som har en befintlig verksamhet eller en plats på jorden som du vill utveckla vidare, och till dig som har, eller söker idéer och vägar mot framtiden.”

Ansök innan 30 juni! Mer information hittar du här. Jag hoppas vi möts i höst!

Vackra kosvansar och bingonummer.

Jag beundrar den här kossans svans, den är så vacker. Det sitter en personlighet i varje kosvans, så som det gör i människors frisyrer. Med den skillnaden att kossorna inte har friserat till den för att förstärka vem de försöker vara. Inte vad jag vet iallafall. Den liksom bara är. Och den är vacker och unik, och varje kossa har sin variant. Och som sagt, det här är en av mina favoriter.

Och dagen efter hade kossan med den vackra svansen, fött en pigg och stark kviga.

Ytterligare en kalv såg dagens ljus den här veckan, och ni kan nu kryssa för följande nummer i kalvbingon; 12 & 13

Och det bästa av allt – än finns det kalvar kvar att vänta!

Grattis Knutsbo och Rävsnäs!

I måndags kom årslammen hit till Stakheden. Jag var nervös och hade mardrömstankar om att de skrikande skulle springa åt olika håll, ut genom stängslet och att jag sen skulle få ägna resten av sommaren till att samla ihop dem.

Men det blev inte så. De flöt liksom bara av från den där transporten och ut i landskapet. Tyst började de beta av det gröna gräset. Och sen dess har de böljat omkring där. Förnöjda. Och jag slås gång på gång av vad vackert landskapet blev, med den böljande fårflocken. Som en pusselbit som man inte visste saknades. Dock blir den åsynen kortvarig här ute, för den här flocken ska in och beta i stan.

När vi tog över kossorna från kommunen för ett år sedan, fick vi även överta ansvaret för deras beteshagar inne i Ludvika. Och i år är det tänkt att fåren ska beta därinne. Och därmed är det folket runt Knutsbo och Rävsnäs som får njuta av den böljande fårflocken. GRATTIS!

Hur det blir nästa år återstår att se. Men jag hoppas att det inte är sista gången som vi får markerna att bölja.

Åh vad roligt! När kommer lammen in till stan?

Troligtvis redan i helgen. Ta med en termos kaffe och kom ut och snacka lamm! Ungefär tre årslamms avstånd är lämpligt – det ska bli så roligt att göra bekantskap med dessa nya marker och folket runt omkring!

Fick du en höna i julklapp?

Tillhör du en av dem som fick en höna i julklapp? Eller kanske köpte du en till dig själv? Då är det dags att läsa här!

Gott folk, det börjar närma sig! I veckan ska jag hämta hem den nya hönsflocken – äntligen! Jag har längtat efter det här sen i höstas, och jag vet att vi är flera som längtar, för ni är flera som har ringt och frågat när hönorna är på plats – nu händer det!

De kommer bo i vagnen som finns på Stakheden och de kommer vara ganska vilsna innan de kommer på hur man lever livet som lyxhöna, men det brukar ge sig efter ett par dagar. Det kommer dröja ytterligare några veckor innan de lägger ägg, men sen smäller det till och då vill jag att vi är beredda med våra äggkartonger och hungriga magar.

Till en början är äggen något mindre, men det kompenserar jag med att ni får några fler. Ett vanligt 15-pack brukar väga ungefär 1kg, så jag har det som riktmärke. Om det är viktigt för dig att ha lite större ägg, så får du vänta ytterligare en tid.

Jag kommer framöver tillämpa ägg-prenumeration, dvs att du kan boka upp dig på att hämta ägg på överenskommen dag, varje eller varannan vecka. Utlämningen kommer vara vid Stakheden där hönsen finns, och du kan hämta när det passar dig under överenskommen dag. Antalet möjliga prenumeranter är begränsat och du som innehar en höna (dvs ett värdebevis), har förtur på dessa platser.

Vet du redan nu att du vill ha en ägg-prenumeration – hör av dig till mig, så styr vi upp det så snart som möjligt och står redo när hönorna är redo!

Enklast är om du mailar till slaktarstina@slaktarstina.se. Då har jag allt på pränt som inte min hönshjärna annars inte kommer ihåg. Om det inte är möjligt så är du välkommen att kontakta mig via telefon 073-65 96 671

Även om du inte vill prenumerera, så får du självklart hämta ut dina ägg. Mer information kommer här på bloggen och på facebook, när hönorna är igång med äggläggningen. Väl mött!

Livets tango och kalvbingo.

I måndags vaknade jag till snöblandat regn och kalla vindar. Och jag tänkte, att hoppas det är lugnt i kohagen idag, så jag kan kura inne och jag kan få göra undan lite administrativt. En timme senare kom första samtalet – en ensam kalv i hagen, misstänksamt nyfödd. Misstänksamt ensam.

Det klafsade om stövlarna när jag gick över markerna, fram till den lilla krabaten som stod där på darriga ben, ensam i blötsnön. Och just där, just då, kände jag mig lika darrig och ensam – vad gör jag nu? Då är det alltid tryggt att ha människor med mer erfarenhet. Ett samtal senare och jag visste att assistans var på väg. Och tacksamheten – över människorna som vill hjälpa till, över människorna med mer erfarenhet – det finns inte längre ord. De är ovärderliga i det äventyr vi gett oss in i.

Kalvningstider är känslotider. Jag vilar i det. Att det är en berg-och-dal-bana. Att vi varje dag lägger nya erfarenheter till vår kunskapsbank. Att det är en intensiv period som inte går att planera. Dagarna blir vad det blir, och händelselösa är de inte. Och trots intensiva dagar, trots trötthet och ibland frustration – kärnan inom mig har aldrig varit nöjdare. Det känns som att jag dansar med Livet. En vildsint tango, där jag parerar och följsamt följer med i varenda tvärvändning.

Jag har gråtit några gånger den här veckan. Gråtit i frustration och ilska över kossan som inte vill ta hand om sin kalv. Jag har gråtit av tacksamhet över människorna omkring mig. Som passar barn, ger mig mat och offrar sin dag för att i regn och lera bära fram en nyfödd kalv och sen envisas med hennes nonchalanta men oberäkneliga morsa. Jag har gråtit över liv som föds och liv som ska ta slut. Men jag har aldrig önskat mig någon annanstans.

Och imorgon kommer lammen. Och om några dagar kommer de nya hönsen. En tango som sagt. Eller en cirkus som just klivit in i manegen.

Men först! Veckans bingonummer; 4, 8 och 9 är det någon som får någon rad? Misströsta inte – det är några nummer kvar!

Vill ni se en skuttande kalv så finns det förresten en liten film på Instagram – SlaktarStina heter jag där!

Bingonummer!

Vilken vecka det har varit…! Jag har stått i förmiddagssolens sken, hand i hand med min Millimeterman och betraktat en kalvs födelse. Jag har blivit nedringd till hagen på kvällen, av människor som bevittnat samma sak. Jag har stått på knä i lera och regn och uppmuntrat en nybliven förstagångs-ko att slicka rent sin kalv. Jag har envist försökt hjälpa samma kalv till spenarna, för att inse att det ordnade sig bara vi gick därifrån.

Jag har smugit bland björkarna för att sätta öronmärken, föst kalvar som kommit på fel sida stängslet. Jag har förundrats över över flockens engagemang i de nya kalvarna, och även insett att det engagemanget inte gäller alla. Det har varit långa, spännande och intensiva dagar den här veckan – så nu ska jag ge mig själv en god natts sömn, för nästa vecka kan bli minst lika intensiv.

Men först; en hel hög bingonummer! Datumen som kalvarna prickade in den här veckan var;

28, 29, 30 och 1

« Äldre inlägg

© 2020 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑