Det är lätt att få en klump i magen när man lyfter upp den gula broschyren ”Om kriget eller krisen kommer”, som för en tid sedan landade i vart hushålls brevlåda. Jag förstår det. Och när julen står för dörren, julklappar ska handlas och adventsstjärnorna ska upp, så kan det vara svårt att ta in allvaret i, att en sådan skrift ens behövs. Och vad budskapet i den faktiskt säger.
Jag läser noggrant igenom den. Lägger mest vikt vikt vid att undersöka vilken information man delger gällande matförsörjningen. Till min glädje har man skärpt upp det något – man ska ha mat hemma så det räcker för en vecka, åtminstonde.
En vecka. Men sen då? Kommer politiker och andra maktaxlade människor att trolla fram potatis som inte finns? Kommer de cykla ut med mjölpåsar till människorna norr om Skåne? Kommer man koka värmande soppa på spik som lagrats i de nedmonterade beredskapslagren?
Jag blir förbannad. Upprörd. Mat är ett av få grundläggande behov för att hålla oss vid liv. Det spelar ingen roll vilka avancerade robotsystem, drönare, bomber och granater, eller övrig krigsteknologi som ett land innehar – om vi inte har mat. Men det talas det tyst om. Eller är människan så jävla dum i huvudet att att vi missat den detaljen?
Jag vet inte varför man inte allmänt och bredare går ut med information om hur det står till med Sveriges livsmedelsförsörjningen vid kris eller krig, och jag tänker heller inte spekulera i det. Men för den som är intresserad av att ha en mätt mage, så kan det vara bra att veta lite om det, så man vet i vilken båt man sitter, så att säga. Man får man en kort och sammanhållen överblick i den branschinriktade broschyren till lantbruksföretagare, som du finner här.
Kort och gott så säger den; vår livsmedelsförsörjning är väldigt skör. För alla möjliga scenarier. Strömavbrott, cyberattacker, drivmedelsbrist. Väderutmaningar, reservdelsbrist eller stängda gränser. Det gäller både möjligheten för att få in mat från andra länder, som möjligheten att producera den här i Sverige. Vi är många människor som ska mättas, av allt färre och allt mer resurskrävande lantbruk än vad det var under exempelvis tidigare världskrig. Och ingen kan säga att maten flödade fram under den tiden – så hur rustar vi för att möta den verklighet vi lever i nu? Och vem bär ansvaret att din mage är mätt?
Vi måste prata om det här med varandra, för att kunna göra något åt det. Vi kan inte sitta snällt och tro att någon annan tar ansvaret över våran livs-medels-försörjning i händelse av kris eller krig – för ingen gör det. Och det räcker inte med några extra påsar pasta i skafferiet, även om det är bättre än inget.
Så gå in och läs informationen i länken ovan, eller hitta den och mer information här. Och sen tar du dig en funderare på hur du kan ta ansvar för att din mage är mätt, i händelse av kris eller krig. Ett första steg kan vara att bestämma sig för: ska du engagera dig i en jordbrukare i din närhet eller ska du lära dig att själv producera mat?
Om du inte själv tänker producera mat, så fundera kring vilken mat som ger mest värde i att handla – den som produceras nära dig eller lång ifrån dig? Den som producerats i ett annat land eller i Sverige?
Kanske är inte den där hantverkskorven på julmarknaden så dyr ändå – om du tänker på alla möjligheter som den bakomliggande djurhållningen, kunskapen och hantverket ger i din närmiljö? Värt att tänka på när du ska ut och julhandla – vill du ha en framtida matberedskap eller inte?