Livskraft i samspel

Författare: forsbergkristina (Sida 2 av 11)

Trafikinfo: Lösa får i Räfsnäs!

Imorgon, måndag, ska vi flytta årslammen som betar i Räfsnäs. De ska vallas längs cykelbanan, tillbaka till den delen av hagen där de började beta i somras. Så till er som brukar cykla, springa, promenera och uppehålla er längs hagarna i Räfsnäs – bli inte förvånade eller upprörda om ni möter hinder längs vägen.

Möter ni en flock inne på gågatan så ska ni dock reagera – då har saker och ting inte riktigt gått som vi har tänkt oss….

Och för dig som funderar på att beställa lammkött – Fundera inte för länge! Skicka ett mail till slaktarstina@slaktarstina.se eller ring mig på 073-65 96 671 om du vill säkra din låda med gräsbeteskött av lamm. Du kommer då få en blankett med mer information om olika val och hur det hela går till. Är du intresserad av priser så finns det under fliken ”Produkter & Tjänster”.

Väl mött imorgon!

Ett års distans från skräck och självtvivel.

Det är ett år sedan vi tog över Ludvika kommuns betesdjur, och jag minns skräcken jag bar inom mig. En varm dag i juli skrev vi på papperen, sen åkte vi hem och hämtade tjuren för att låta honom gå med den stora flocken. Jag var darrig och skör, uppfylld av osäkerhet och självtvivel – vad hade vi gett oss in på? Skulle vi klara det här?

Idag har det gått ett år. Vi har klarat av en betessäsong. Vi har klarat av en vintersäsong. Vi har klarat av diverse flyttar, med vagn och utan vagn. Vi har klarat av en kalvningsperiod. Och nu är tjuren på plats igen. Vi är redo för ett nytt år, kanske mer än någonsin. Nu vet vi vad det innebär att ha en större flock, nu bär vi med oss erfarenheter. Nu kan jag lägga rädslorna och tvivlet åt sidan – vi klarar det. Och jag är så tacksam för den möjligheten vi fick, och att vi ändå, trots tvivel och rädslor, fann modet att ta den möjligheten.

Tjuren uppvaktar damerna.

Med dessa tankar går jag över marken som vi brukat längst. Drar upp knäna högt för att ta mig framåt bland tät och varierad växtlighet. Det surrar och fladdrar. Syrsorna spelar och bland all färgprakt kokar det av bin och humlor, skalbaggar och flugor, fjärilar och andra små kryp. Jag är ingen artkännare, men variationen och mångfalden är svår att undgå. Det är vackert. Det är fullt av liv, och någonstans inom mig vet jag att vi är något på spåren. Allt detta liv, all denna mångfald och skönhet på denna lilla markplätt. Och en handfull kor är vad vi använt oss av.

Just nu ansvarar vi över ett 40-tal kor, och större markplättar än det här. Vad kan dessa marker bli om några år? När klövarna har fått trampa, när mularna har fått beta, när dyngbaggarna stortrivs i komockorna? Vilka fåglar kommer åter när dyngbaggarna finns på plats, och vilka arter kommer fåglarna locka till sig? Vilka växter kommer kossorna att främja, vilka insekter och fjärilar blir tacksamma för det? Och hur mycket mat kan skapas på marker som trivs, som sprudlar av liv och frodighet? Hur många magar kan det mätta, hur många arbetstillfällen kan det ge?

Och det är då det pirrar till i magen, och glöden inom mig flammar upp. För jag tänker ta reda på det. Och tack vare den större flocken som vi fick ta över för ett år sen, tack vare människorna som omger oss, så har vi alla möjligheter att göra just det. Och det är det jag tänker på, när jag går omkring på denna lilla markplätt, med höga knän och ett års distans från skräck och självtvivel.

Sommargäst i P4 Dalarna

Igår fick jag anledning att svira om från arbetsbyxor och stålhättor, till vanliga jeans och sandaler – jag var nämligen inbjuden till Förmiddagsprogrammet i P4 Dalarna som sommargäst.

Jag var nervös, men ändå kändes det fint att någon/några tycker att det vore intressant att lyssna till en intervju med mig. Tiden gick fort och sen var det bara att byta om till arbetsbyxor och stålhättor igen. Just nu jagar vi lupiner på slåttermarkerna, förbereder för att flytta tjuren till kossorna och väntar ihärdigt på några dagar utan regn så vi får möjlighet att avsluta årets grässkörd.

Vill man lyssna på intervjun så finns den här, 2h och 4 minuter in i programmet; https://sverigesradio.se/avsnitt/1525227

Tack för den möjligheten, Lina Hård och ni människor som tipsat om mig som sommargäst!

Vi säljer kött!

Det är hög tid att boka upp sig på höstens köttlådor och jag har äntligen gjort en informationsflik här på hemsidan om vad vi säljer och priser – du hittar den bland de andra flikarna och heter ”Produkter och tjänster”.

Ni som följer oss här på bloggen vet att våra djur betar på sommaren, och på vintern äter de gräset som vi skördat under sommaren. Ni vet att de går ute året runt och ni vet att de är vårt viktigaste verktyg för att väcka liv i de slumrande marker som omger oss.

Vi har ingen möjlighet till lagerhållning, så det är enbart förbokning som gäller. Vänta inte med att anmäla ditt intresse, stora delar är redan uppbokade! (och ni som redan har lämnat in er bokning kan känna er trygga med att köttet kommer till sensommaren/hösten).

Funderar du kring något gällande uppfödning, slakt, transport, djurhållning, etik eller annat – kontakta oss så svarar vi på dina frågor.

Frågor, intresseanmälan/bokning görs enklast via mail: slaktarstina@slaktarstina.se

VÄLKOMNA MED ER INTRESSEANMÄLAN!

Den intensivaste tiden.

Vi är mitt i den intensivaste tiden nu. Dagarna är långa, nätterna korta och vår arbetsdag och vila lika så. Stängsel, vatten, höskörd, bete. Stängsel, vatten, höskörd, bete. Och någonstans däremellan lite mat till oss själva också. Det är arbetsintensivt och ingen av oss har svårt att arbeta. Det är vår välsignelse, likväl som vår förbannelse.

Vår största utmaning ligger i att balansera detta. Att hantera känslan av att alltid vara otillräcklig, på alla plan åt alla håll. Att våga vila i vetskapen om att vi gör så gott vi kan, och mer än så kan vi inte göra.

Vi svalkar våra kroppar i sjön, mellan arbetsuppgifter och efter dagens slut. Det är det skönaste, finaste och somrigaste känslan – att låta det svalkande vatten omsluta min varma och svettiga kropp efter ännu en arbetsdag. Damm och lort som sköljs av, huvudet som kyls ner när jag simmar ner i det mörka, kalla, tysta. Sekunder när inget annat finns.

Tack till er som på olika sätt erbjuder hjälp, ni är ovärderliga. Tack till er som handlar ägg och kött, tar hand om ungar och på andra sätt är delaktiga i allt det här – vad vore vi utan er?

Regenerativt lantbruk och Holistic Management

Till hösten händer flera spännande saker. En av de mest spännande är att Bäckedals Folkhögskola startar igång en kurs under namnet ”Regenerativt lantbruk och Holistic Management”. De har samlat ett imponerande gäng kompetenta och kloka människor som under ett år kommer att dela med sig av sin kunskap och erfarenheter kring regenerativt lantbruk och livet själv. Om ekologi, biologi, ekosystemprocesser och hälsa. Om verktyg, metoder och kunskaper för att skapa förutsättningarna för liv, och för ett gott liv – för dig själv och allt omkring dig.

Och mitt i detta gäng har jag fått äran att bidra med en del, vilket känns roligt, utmanande och spännande! Så jag hoppas vi ses i höst!

Så här lyder introduktionen av kursbeskrivningen;

Vill du lära dig om olika sätt att bruka jord och natur som ökar biologisk mångfald och stärker ekosystem? Samtidigt som du producerar mat och andra förnödenheter? 

Vill du få ökad förståelse för hur dina beslut påverkar ditt eget och andras liv och välmående, och naturen som försörjer oss?

Vill du få inspiration, nya insikter och många olika verktyg för att kunna förverkliga din idéer och möjliggöra det liv du vill leva? 

Denna kurs riktar sig till dig som vill lära om hur du kan bidra till livskraftiga ekosystem och få praktiska erfarenheter av regenerativt lantbruk för att kunna omsätta dessa i din vardag. Kursen är även till för dig som vill fatta beslut och agera med hänsyn taget till helheten – dig själv, människorna omkring dig och den omgivande naturen.

Kursen vänder sig både till dig som har en befintlig verksamhet eller en plats på jorden som du vill utveckla vidare, och till dig som har, eller söker idéer och vägar mot framtiden.”

Ansök innan 30 juni! Mer information hittar du här. Jag hoppas vi möts i höst!

Äggutlämning!

Det gick ju finfint vid förra veckans äggutlämning – så roligt att träffa er! Några justeringar inför den här veckan;

  • äggutlämningen sker på söndag 9-11
  • du som äger en höna – boka dina ägg senast lördag kl. 16 för att vara säker på att det finns att hämta. Boka gör du genom att skicka ett sms med antal ägg och din hönas namn till 073-65 96 671
  • du som inte äger en höna, är välkommen från 9, de ägg som inte är uppbokade säljer jag iväg.

Men hallå, jag äger en höna men dina äggutlämningstider passar inte mig nå bra…!

Hör av dig till mig så löser vi det!

Hönsfamiljen – nu finns det ägg!

Fick du en höna i julklapp? Eller köpte du en åt dig själv? Nu är det äntligen dags – hönorna har börjat värpa och det finns ägg att hämta ut!

På lördag 13 juni kommer vara första tillfället, så mellan 9-11 kommer jag finnas på plats vid hagen vid Stakheden. För er som inte hittar dit, så svänger ni in vid Stakhedsvägen 15.

Äggen är mindre än vanliga ägg nu i början, men det kompenseras med att du får ta flera. Om några veckor så är äggen normalstora, så är det viktigt för dig så rekommenderar jag att vänta några veckor till.

Vill du vara säker på att det finns ägg när du kommer på plats, så skicka ett SMS till 073-65 96 671 senast fredag kväll och boka upp dina ägg! Ange antal (utifrån ”normalstorlek”) och vad din höna heter. Medtag gärna egna kartonger!

Jag har ingen höna – men jag vill köpa ägg! Kan jag också komma?

Ja, från 10.00 , under förutsättningen att det finns ägg som inte är uppbokade av ”höns-ägare”.

Nu kickar vi igång det här, och det kan vara lite rörigt i början innan jag får till logistiken runt det hela – hav tålamod! Jag gör mitt bästa, och har ni idéer på hur det skulle kunna göras bättre så är ni välkomna att höra av er!

Och som vi alla vet vi det här laget; VI HÅLLER AVSTÅND OCH STANNAR HEMMA VID FÖRKYLNINGS-SYPTOM!

Liv föds och liv dör.

Förra veckan förlorade vi en nyfödd kalv. Det var första gången. Allting har en första gång.

Jag hittade den i hagen, vid mamman. Kanske hade hon redan gett upp. Hon följde mig inte när jag bar bort den slappa kroppen. Dess ögon var bakåtvända och den kippade efter andan. Men hjärtat slog och jag ville så mycket mer. Jag gjorde vad jag kunde. Jag ringde om råd. Jag blåste in luft. Jag sög ut slem. Jag höll den upp och ner. Jag masserade bröstkorgen, ändrade läge.

Vi hjälptes åt. Hon och jag, den där oerhört snälla människan som lyckas dyka upp när hon behövs som mest. Och Vi gjorde vad vi kunde. Och vi gjorde allt igen. För att tillslut inse, att den enda hjälp som fanns kvar att ge, var ett skott i pannan.

Det är den stunden som är den jobbigaste. Att släppa hoppet om livet och istället ta Döden i hand. Beslutet. Insikten. Och sen tårarna. Och frustrationen. Kanske borde jag varit en mer vuxen människa och bitit ihop. Men jag klarade inte det. Jag klarade inte det.

Men liv föds och liv dör, och alla ska vi den vägen vandra.

Instinktivt ville jag gräva ner den. Gräva ett hål i marken, fylla jord över den lilla kroppen och låta den förmultna där. Låta jorden återta det liv som inte längre var, låta kroppen gå tillbaka till de marker som skapat den. Men det funkar inte så. Det funkar inte så, när vi människor bestämmer om hur saker och ting ska vara.

Så motvilligt rättade jag mig in i ledet. Och tre dagar senare kom en lastbil med kran, lyfte på den lilla kroppen och körde den genom halva Sverige för att den ska bli ”miljösmart” biobränsle. Vad jag fick kvar, var en faktura på hämtningen. Det känns som att jag aldrig kommer bli bekväm med det förloppet.

Dagen efter föddes en pigg tjurkalv, med krafter för två. Då kom tårarna igen. Över kontrasterna. Över livet och döden som ständigt vandrar hand i hand. Över allting vi människor inte förstår men som vi ändå är en del av.

Stort tack till er som på olika sätt hjälpte mig med kalven. Det var en tragisk händelse som jag säkerligen kommer få uppleva igen. Men mitt i allt det ledsamma så var det fint att få dela det med er. Men kanske det finaste var, att ni valde att dela den med mig.

….. ……. …….. ……. ……..

Att göra ett bingonummer över den döda kalven känns fel, men ni ska givetvis få bingonumret för den pigga tjurkalven: 26

Det är nu en individ som ännu inte har kalvat. Jag är osäker på om hon kommer göra det, men det lär tiden utvisa. Jag håller er uppdaterade!

Vackra kosvansar och bingonummer.

Jag beundrar den här kossans svans, den är så vacker. Det sitter en personlighet i varje kosvans, så som det gör i människors frisyrer. Med den skillnaden att kossorna inte har friserat till den för att förstärka vem de försöker vara. Inte vad jag vet iallafall. Den liksom bara är. Och den är vacker och unik, och varje kossa har sin variant. Och som sagt, det här är en av mina favoriter.

Och dagen efter hade kossan med den vackra svansen, fött en pigg och stark kviga.

Ytterligare en kalv såg dagens ljus den här veckan, och ni kan nu kryssa för följande nummer i kalvbingon; 12 & 13

Och det bästa av allt – än finns det kalvar kvar att vänta!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑