Författare: SlaktarStina (Sida 35 av 56)

Den här våren bjuder på en fantastisk frihetskänsla. Trots att dagarna och veckorna har gått jättesnabbt så har vintern känts oerhört lång. Evighetslång, nästan. Och då är jag ändå inte den som brukar klaga på årstiderna. Det tjänar liksom ingenting till, har jag lärt mig.

Men jag ska erkänna att jag har känt mig lite instängd den här vintern. För det har inte varit lätt att hitta på saker ute med en liten Knådd. Blöjbyte och amning känns liksom inte så lockande i -10 grader och snöfall. Och aktiviteter som att öva att lyfta huvudet och rulla runt, lämpar sig bättre inne på ett varmt golv istället för ute i lössnön. Så större delen av dagarna så har vi varit inomhus. Hemma eller någon annanstans. Oavsett hur bra dagarna har varit, så finns det ingenting som slår känslan av att kunna vara utomhus.  Och njuta. Andas. Vara.

Så nu vet jag precis hur kossorna känner, när de på våren äntligen blir utsläppta på grönbete. Jag förstår varför de hoppar, sparkar bakut och gör kullerbyttor i ren glädjeyra. För det är precis så som jag känner, just nu när våren äntligen är här på riktigt. Tjohooo!

Jag vill härmed offentliggöra att jag tänker tilldela Knas-Katten en tapperhetsmedalj. Motivering lyder som följer;

För dina tappra och tålmodiga insatser som lekfarbror, gosedjur och allmän underhållare i tandsprickningstider, vill vi härmed tilldela dig denna tapperhetsmedalj. Detta som ett tack för att du offrat öron, päls, svans och morrhår i jakten på det klingande barnskrattet som under en tid legat dolt i dimman av de upplevelser och känslor som tandsprickning frambringar. Så som en uppmuntran inför fortsatt framtida samarbete, vill jag härmed överlämna denna tapperhetsmedalj som du bör bära med stolthet. Dina insatser har varit ovärderliga – tack.

Istället för att lägga dyra pengar på kurser i mindfullness, så kan ni få ta del av några av Knåddens övningar. Så varsågoda, det är bara att flyta med.

Sätt dig på backen i en solglänta. Hur känns torrt, gammalt gräs? Hur låter det? Hur känns en lurvig kattsvans i nacken? Solen mot kinden? Hur luktar det?

 Hur känns grus och sand? Känn kornen som rinner mellan fingrarna. Hur låter det? Känn den fuktiga doften och kylan mot fingrarna. Hur smakar det? Nehej, man fick tydligen inte testa med alla sinnen…får testa senare när hon tittar bort.

Hur luktar en hög med tallkvistar? Hur känns det att sitta i den? Hur känns barren? Känn de små skräpen som faller från kvistarna. Svikten i grenarna.

Så. Det var allt från dagens mindfullnessövningar. Och om ni nu inte hade möjlighet att ta på gräs, grus och tallkvistar så borde ni som vuxna iallfall kunna föreställa er. För ni har upplevt det förut. Känslan. Dofterna. Ljuden.

Kan ni inte det så är det dags att gå ut i skogen. Lämna mobilen och alla andra möjliga apparaturer hemma. Låt tankar och kropp komma takt igen. Dags att återupptäcka världen!