Författare: SlaktarStina (Sida 36 av 56)

Snart 27 och bränd

10 april, 2013 / SlaktarStina / 6 kommentarer

Imorgon fyller jag år. 27 hela år och jag kan konstatera att hur mycket jag än har försökt under dessa 27 år, så lär jag aldrig bli en bull- och kakmor. hur mycket jag än önskar och skulle vilja, så måste man kanske ibland inse sina begränsningar. Det senaste tappra försöket gjorde jag nu ikväll. Men efter att jag gjort missar i receptet, spillt ut en kartong med pärlsocker och bränt mig på överarmen (bara det är ju en bedrift) – så har jag gett upp. För den här gången.

Det känns lite dystert att erkänna det, men stackars lilla Knådden lär nog aldrig få en bullmor. Jag vet inte ens om jag tycker det är så särskilt roligt. Men jag har försökt. Jag har verkligen försökt, men utan vidare framgång. Visserligen har jag förhoppningsvis minst 27 år kvar att att försöka, så man ska väl egentligen aldrig säga aldrig. Men just nu, just nu här ikväll, med bränd överarm, ett kök i kaos, ett stundande kalas och en överväldigande längtan efter sängen – ja, då lovar jag mig själv att nästa gång får någon annan sköta biffen, så att säga. Någon som kan det hela bättre, som konditorn, mamma, syrran eller Göteborgs kex.

Så stackars Knådden får dras med att ha en mor som inte står och bakar kanelbullar varje tisdagseftermiddag. Och hon har nog heller inte bakat tusen olika färgglada, fantasifulla kakor och tårtor inför ett stundande kalas heller. Ve och förskräckelse!

Men det är nog bättre att jag låter någon annan göra jobbet, någon som kan. Så kan jag njuta av allt det goda tillsammans med gästerna – pigg, glad och obränd.

En lektion i stubbar

10 april, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Hej och välkomna till SlaktarStinas stubblektion. Idag ska vi lära oss varför man ibland kan se kan stubbar som är över en meter höga. För det har vi väl alla någon gång funderat över när vi traskat omkring i skogen och på kalhyggen – varför dessa höga stubbar? Har skördarföraren varit trött? Behövdes det bara ett halvt träd? Eller är det bara ett sätt att få oss nyfikna människor att börja grubbla?

Nej, sanningen är den att dessa stubbar har en mening, ett syfte. Vi skall till en början lära oss att skilja på två olika sorters höga stubbar: Kultur-stubben och Knurpis-stubben.

Kulturstubben är 130cm hög och lämnas för att markera kulturminnen, så som exempelvis en kolbotten, gamla boplatser eller en gammal stig (alltså en sådan som man går på, inte en gammal farbror).

Knurpis-stubben är högre än så och lämnas som mat och boplats åt Knurpisarna. Knurpisarna är ett samlingsnamn för insekter, lavar, svamp, fåglar, tomtar, troll och andra små väsen som kan tänka sig att bo och leva av en gammal stubbe.

Begreppet Knurpis är dock ännu inte erkänt av Svenska Akademin, men jag överväger att lämna det som förslag inför nästa revision. Begreppet har ju trots allt framtaget av en erkänd man i branschen, så jag förväntar mig att ordet godkänns och inom en snar framtid publiceras på deras lista över nya svenska ord.

Så fram tills dess kan du ju slänga dig med Knurpis-ordet och liksom vara först med det nyaste. Om du språkar med någon person som inte riktigt hänger med, så kan du även använda det gamla ordet för dessa stubbar som helt enkelt är högstubbar. Fantasilöst och tråkigt jag vet, men passa då på att lära denna person att det numera heter Knurpis-stubbe.

Så, det var allt för den här gången. Jag hoppas att ni har haft en lärorik stund och önskar er välkomna tillbaka till SlaktarStinas stubbskola. Nästa gång ska vi lära oss mera om rotben.

Doften av tussilago

9 april, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

För några dagar sedan gick jag en promenad nere i byn. Solen strålade, barnvagnen rullade och gruset krasade. Både under och i skorna. Jag fick kisa för att ljuset var så starkt åt mina vintervana ögon. Solen värmde och efter ett tag tog jag av mig jackan – det var så lätt att röra sig! Härligt! Jag hade kunnat gå till jordens ände om det inte var för att jag fick skavsår. Och för att jorden är rund.

Plötsligt skådar jag dessa skönheter nere i det vägsmutsiga diket. Som om solens strålar hade slagit rot bland de gråa resterna av en forna sommar. Jag var tvungen att plocka några. Känna den där lite klibbiga och jordiga känslan av växtligt liv under fingrarna. Lukta på dem och känna hur jag för en hundradels sekund kastas tillbaka till barndomsåren.

Påsklov. Kurragömma med dunk under ljusa vårkvällar. Känslan av våta, leriga byxor mot knäna. Snorig näsa. Dunkandet av hjärtat i bröstet alldeles innan du bestämmer dig. Bestämmer dig för attt blotta dig från ditt gömställe och springa fram. Kroppen som hettar, men öron och fingrar som är kalla som isbitar. Lukten av skratt.

För det är precis så som tussilagon luktar. Barnslig vårglädje. Även nu i vuxen ålder. Jag fortsätter gå och konstaterar att det är alldeles för lite av kurragömma med dunk i vuxen ålder. Och att alla borde ta sig tid att lukta på tussilagon. Därmed basta.

Varmt och gott

7 april, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Kära M sitter mest och petar i vedspisen om kvällarna, då han är oerhört mån om att huset skall vara varmt och trivsamt. Lilla familjen måste ju ha det varm och gott! Med betoning på gott – eller?

Jo då, med betoning på gott. Korvgrillning på kvällskvisten. Nattmackan kan slänga sig i kylskåpsväggen.

Synd bara att korven inte räckte till hela familjen. Men jag har det ju varmt och gott. Om än med lite kurrande mage.

Vänner.

5 april, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag har så många fina människor omkring mig. Helt fantastiska är dem. Lånar mig laddare till telefonen när jag har förlagt min. Bjuder på lunch och kaffe och mat och allt möjligt ätbart. Lyssnar när jag behöver prata. Pratar när jag behöver lyssna. Tvättmaskin och dusch lånas gladeligen ut till både höger och vänster nu när vi har lite problem med vattnet. För att inte tala om dunkar, kastruller och alla möjliga kärl. Vi får hjälp med ritningar. Hjälp med med barnpassning. Blommor. Eller kattmat. Lån av motorsåg.

Jag kan hålla på i all oändlighet. Stort eller smått – det spelar ingen roll. Jag blir lika glad och tacksam varje gång. En tvättmaskinstvätt kan verka lite. Eller en utlånad laddare till telefonen. Men behöver man det, så är det guld värt. Flera gånger om. Stort TACK till alla er!

Dagens lärdom.

3 april, 2013 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Äntligen är det vår! Vi går ut och upptäcker världen och lär oss nya saker.

Som vad snö är. Och hur den känns och hur den låter.

Idag har vi även lärt oss att en solig snödriva bär upp en liten nyfiken kille som vill ge sig ut på äventyr.

Men inte en tråkigt morsa som försöker begränsa hans framfart.

Så vi blev båda lite blöta och skitiga, men det var det värt. Jag har inte hjärta att låta såna banala saker hindra honom från att upptäcka världen.

Team Slaktarn’s firar påsk.

2 april, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Så kom den äntligen då. Påskhelgen. En riktig långhelg med utlovat fint väder. Perfekt! För att ta hand om årets vedskörd, vill säga.

Alla i team Slaktarn´s var delaktiga. Såklart. M, jag och diverse obetalda medhjälpare
gick skift vid maskinen och på markservicesidan. Knas-Katten höll vakt så att inga råttor eller annat otyg skulle sabotera.

Knådden höll överblick och kollade så att allt förlöpte fint.

Och det gjorde det ju. Så efter ett tag blev det lite tråkigt.

– Kom så åker vi traktor! ropade Knas-Katten.
– Okej då, men bara om jag får sitta vid ratten, svarade Knådden.

Sagt och gjort.

Så efter några arbetsdagar som var som halva arbetsveckor så ligger nu veden klar inför nästa vinter.
Stort tack till alla er som har hjälpt till! Och Glad Ved på er!

Pensionat Arken

28 mars, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Om någon av er varit förbi här hemma i skogen så har ni sett att gården har legat tyst och öde i några dagar. Vid första anblicken skulle man kunna tro att jag åkt tidigt till Blåkulla i år, men tittar man lite noggrannare så ser man att kvasten fortfarande står kvar. Och visst är det Knas-Katten som ligger där vid ladan och lapar sol? Både katt och kvast kvar, så ingen Blåkulla-färd än med andra ord.

Nej, vi har ju haft problem med vattnet här hemma i några dagar så därför tog vi in på Pensionat Arken. Ett gemytligt, hemtrevligt litet pensionat i skogen bortom bergen. Det finns massa vilda djur där, därav namnet. Tama med för den delen. Medan gröten kokade hann jag ta kort på några av de mest förekommande.

Ekorren, som hade ett helt gäng vänner med sig. Dock hade de lite svårt att sitta still, trots att jag sa åt dem flera gånger.

Rådjuret, som senare fick besök av kompisen som hade försovit sig. Sen finns där en hel del fåglar också. Hackspett, Domherrar och massa andra små skogsfåglar, nötskrikor och kråkor. Det ryktas om att det även finns vildsvin, älg, björn, varg och små skära elefanter. Tyvärr har jag inte fått förmånen att betrakta dessa ännu.

Pensionat Arken är ett sådant där pensionat som inte behöver göra reklam för sig. Det har redan sin beskärda del gäster som kommer och går. Servicen är bra. Mycket bra faktiskt. Du kan till och med få ditt äpple uppskuret i bitar om du ber riktigt snällt. Och istället för väckning så kan du beställa sovmorgon. Lyx. Sa jag förresten att PelargonRehab huserar i samma lokaler?

Så det har inte gått någon nöd på oss! Men nu är vi hemma igen, och hur det än är så håller den gamla devisen – borta bra, men hemma bäst. Nu ska vi ta oss an påsken. På vårt egna lilla vis.

Dagens Webbfråga

26 mars, 2013 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Då var det återigen dags att presenter dagens webbfråga! Om du missade den förra, så finner du den här.

Så, gnugga nu era gråa och fundera på det här; När är det mest troligt att vattenpumpen går sönder?

A) En tisdag när all tvätt är tvättad och all disk diskad, och samtliga familjemedlemmar utfodrade och glada skall åka ner till affären. Och där på affären har de lyckligtvis extrapris på just vattenpumpar!

B) En fredag när du och lilla familjen skall åka iväg på långsemester och huset skall hyras ut till en rörmockare som alltid har en extra vattenpump med sig i bilen. En rörmockare som dessutom egentligen inte vill vara där på semester, utan bara längtarlängtarlängtar efter att få jobba.

C) En tisdag innan stundande långhelg och både tvättmaskin och diskmaskin väntar på att få bli uppstartade. Du står med händerna fulla av tvål efter att ha bytt en blöja, och runt benet hänger ditt vrålhungriga barn och vill ha frukostgröt.

Så….det kan ni ju fundera på i vårsolens uppiggande strålar.

Motorsågskurs – andra sammankomsten

25 mars, 2013 / SlaktarStina / Inga kommentarer

I helgen var vi på andra sammankomsten med motorsågskursen. Termometern visade -13 när vi gick upp och vi såg i trädtopparna att vinden blåste. Svinkall dag att vänta med andra ord. Så jag bestämde tidigt att dela upp dagen i några olika delmål enligt följande

Jag skulle undvika att frysa ihjäl. Därför preparerade jag med 8 tröjor och en jacka, tre par byxor, två mössor och två par vantar. Och ja, jag hade på mig allting samtidigt.
Om jag nu klarade mitt första mål, så hade jag även ambitionen att klara det teoretiska och praktiska provet på nivå A.
Därefter hoppades jag lära mig något om hur jag ska göra för att ta ner ett träd

Uppenbarligen lyckades jag uppnå mitt första mål, eftersom jag sitter här och skriver. Men när jag tänker tillbaka så var det på håret. Iallafall kändes det som att jag skulle offra några fingrar till kylan när vi i bitande vind skulle demontera och monter svärd och kedja, samt fila densamma. Svårt att göra i tumvantar. Men hur som helst så gick det bra – både med den delen av provet och med fingrarna.

Teorin bestod av 16 frågor med tre olika svarsalternativ. 1-X-2 frågor alltså. Inga problem om man läst kursboken. Svårast var nog att klara av att hålla i pennan med dubbla vantar.

Det praktiska provet bestod även av att starta sågen på ett godkänt sätt samt göra ett instick. Det gick utmärkt! Med andra ord så var två av mina tre mål för dagen uppnådda. Men det tredje målet återstod – skulle jag lära mig något om hur man fäller ett träd?

Jo då. Vi fick öva riktskär i stubbar. Det har tidigare känts helt hopplöst svårt att få öppningsvinkeln lagom stor, rikta det hela rätt och undvika att de två skären att inte överlappar varandra. Men efter lite tips och trix så blev det helt okej.

Men det räcker ju inte att göra riktskär. Man måste ju göra fällskär också om trädet ska falla omkull. Samma sak här; hur i hela friden ska jag klara av att få skäret i våg, behålla en lämplig brytmån, få trädet att falla när jag vill och allt detta utan att stressa ihjäl mig? Men jo då, lite tips och trix och lite övning så kändes detta moment också helt okej. Det här ska nog gå vägen!

Nu hade jag grundkunskapen för att ta ner ett träd. Men tydligen kan man inte bara fälla ett träd och sen applådera sig själv hela vägen hem för att man lyckades. Träduslingen ska kvistas också, och det ska göras effektivt och snyggt, med minst möjliga belastning på kroppen. Men det fick vi ju också öva på och det gick verkligen jättebra för samtliga inblandade! Ni ser ju själva hur slät stammen är.

Sammantaget så var det en lärorik dag där jag lärde mig mycket. Det ska erkännas att jag tidigare har känt en liten gnutta panik över hur jag ska kunna bemästra det här med trädfällningen. Men efter den här dagen så känns det hela mer hanterbart. Det här kommer gå bra! Lite mer övning bara, så ska nog snart det första trädet falla. Och bli kvistat.