Författare: SlaktarStina (Sida 46 av 56)

Den nya familjesituationen

9 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten har börjat hitta sin roll som huskatt med en liten knådd i familjen. Det känns bra för oss andra familjemedlemmar. För i början när vi kom hem med Knådden var katten lite osäker. Kände sig hotad i sin identitet och tog till det välanvända knepet att jobba mera för att slippa tänka. Så han var ute och jagade otyg mest hela tiden. Var bara in och åt någon gång ibland, men sedan snabbt ut igen. Försökte man sno åt sig en liten stund av umgänge, så slank han snabbt iväg. Hinner inte, måste jobba, det är mycket just nu…

Men nu verkar han ha återgått till sina vanliga kontorstider i takt med att han har landat i den nya familjesituationen. Bra, tycker vi andra, då vi inte vill att katten ska bli utbränd och gå in i väggen. Framför allt inte nu när den riktiga högsäsongen är på ingång.

Så nu har han börjat umgåtts med oss igen. Och tycker han att vi ägnar lite för mycket tid åt Knådden, ja då ser han till att göra sig hörd. Och han är noga med att få sin kvalitétstid på kvällarna när Knådden har somnat. Civiliserat umgänge mellan vuxna individer så att säga. Kan bli lite för mycket joller och bajssnack annars.

Restaurera eller kasta

6 september, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är konstigt det där med favoritkläder som man sliter hål i. Helt plötsligt tror man att de inte syns om man inte låtsas om dem. Och det kanske de inte gör heller, eftersom ingen säger någonting. Men en dag kommer man själv till insikt om att så där kan jag ju inte gå omkring och se ut. Då är det dags att välja vilken väg man ska gå; kasta eller restaurera.

Som ni ser på bilden har jag kommit till det vägvalet med mina favoritstrumpbyxor (kan även kallas kalasbyxor om ni tillhör den generationen). Eftersom jag i början av året restaurerade ett par långkalsonger med god framgång, så övervägde jag det valet länge. Men ack, jag måste inse mina begränsningar. Så efter moget övervägande hamnade de i soporna, då jag inte kunde komma på något annat användningsområde heller. Men det var med en liten tår i ögonvrån, för nu får jag gå barbent hela vintern. Eller så får jag börja använda något av alla de där andra paren som ligger i garderoben. Får se hur jag gör.

Det är nästan så man kan likna det med en relation som inte är fullständig; restaurera eller släng. Och väljer men då det sista alternativet, ja då kan man behöva en liten stund för sig själv innan man kan gå vidare.

Herregud. Det är ett par strumpbyxor jag pratar om. Dags att gå och lägga sig.

Kursstart

5 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Idag har jag varit på kurs. När man ska på kurs behövs vissa atrialjer och då är det bra att ha en rymlig bil.

Nu väntar flitigt studerande av kurslitteraturen, några fler utbildningstillfällen och idogt övande. Sen ska jag nog vara redo för att gå det stora provet. Och sen, sen…. sen är det jag som sköter trädgårdsarbetet. Så det så.

Dags att palla äpplen

4 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Eller nej. Nu ska jag inte uppmuntra till olagliga handlingar i dett offentliga rum Men du kanske kan fråga om du får ta ett äpple eller två hos grannen. Jag skulle bli förvånad om de säger nej. Om de tvekar kan du ju alltid locka med en smarrig äppelpaj som de kan få smaka.

Jag tycker mycket om äppelpaj. Men tyvärr har jag inget äppelträd med vettiga frukter på. Och heller inga grannar med äppelträd heller. Men i veckan ska jag ner på byn och där finns massor av äppelträd.

Jag har snabba ben och ett oskyldigt leende. Så välkommen på äppelpaj i slutet av veckan!

(På bilden syns min syster Skorpan. Världens bästa syster. Och det vet jag utan att ha provat någon annan syster)

Om föräldratidningar.

2 september, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

I början av veckan så kände jag mig trygg i mitt föräldraskap. Jag kände att jag hanterade allt detta nya med att vara mor, på ett fullt godkänt sätt. Jag upplevde att Knådden var välmående och utvecklades som han ska. Jag mådde bra och kände mig lugn, trygg och stark. Och när jag tänker efter så är det nog så som jag har känt mig sedan han kom till världen – lugn, trygg och stark.

Men efter att ha varit på BVC två dagar i rad så vändes allt detta uppochner i en handvändning. Helt plötsligt var jag säker på att min älskade Knådd avvek från både den motoriska och sociala utvecklingen, att han kände sig oälskad och var döv – allt beroende av min okunskap om hur man tar hand om ett spädbarn. Jag kände mig hemsk och skämdes över min idioti att bli förälder utan att ha studerat 3 års barnavård på universitetet. För att inte tala om hur vi valt att fördela föräldraledighet och bedriva vår vardag – det skulle störa hela Knåddens känslomässiga utveckling! Jag formligen vibrerade av osäkerhet, dåligt samvete och oro tills jag slutligen klarade av att samla ihop mitt förnuft och börja analysera – hur kunde det bli så här? Varför denna känslomässiga helomvändning?

Slutligen kunde jag se det hela klart. Boven var BVC. Eller snarare tidningarna i väntrummet på BVC. Alla dessa förbannade föräldratidningar! Jag fick en plötslig flash-back till mina tidiga tonår när jag under en kort tid läste Veckorevyn och upplevde samma identitetssårande spark mot min nyfunna trygghet.
Så jag beslutade mig att lösa problemet på samma sätt som jag gjorde det då. Total bojkott. Inga mer föräldratidningar för min del. Nästa gång jag ska till BVC, håller jag mig till Illustrerad Vetenskap istället. Och vill jag läsa något om barnavård och barns utveckling, ja då tänker jag hålla mig till facklitteratur.

Och vad hittar jag sen i brevlådan, om inte ett fantastisk välkomsterbjudande från en föräldratidning. Jag skulle få hela 3 nummer + en gosefilt + en body för bara 79kr, samtidigt sparade jag då 498kr! Helt fantastiskt!

Tack, men jag säger nej tack. Då sparar jag hellre 79kr och behåller min känsla av att var lugn, trygg och stark. Så det fantastiska välkomsterbjudandet hamnade i soporna tillsammans med vissna pelargonblad.

Kanske handlar det om självkänsla. Kanske handlar det om medias makt. Oavsett, så beundrar jag dem som klarar av att läsa dessa tidningar utan att drabbas av en smärre identitetskris.

Kvällsro

28 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Kylan och mörkret börjar ta allt mer plats och jag kan inte förneka att jag tycker om det. Det ger en speciell lugn och ro när mörkret omsluter huset och elden sprakar i vedspisen. Det ger en känsla som är omöjlig att i ord beskriva. Och det är ingenting jag bara säger, utan det är precis vad jag har konstaterat här ikväll. För jag har hela kvällen letat efter orden som skall förmedla känslan till er, kära läsare, men inga ord jag finner gör den rättvisa. Den måste helt enkelt upplevas. Ni är välkomna hit närhelst det passar er.

Dagens husmoderstips

27 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Om du, liksom jag, är för slö/slarvig/upptagen för att torka rent i micron direkt efter att du använt den, så ska jag nu ge dig ett värdefullt tips.

När du tycker att micron helt enkelt har blivit alldeles för skitig – alternativt att någon annan i ditt hushåll tycker att den har blivit alldeles för skitig efter att du har använt den – då finns det egentligen två alternativ. Ett alternativ är att börja se på det smutsiga som en form av minnesalbum. Jamen titta, där är lite tomatsoppa som jag värmde förra veckan, och där sitter ju en liten skvätt av den goda gröten! Det var härliga måltider det.
Det kan funka om det är du som tycker micron är för skitig, men funkar inte lika bra om det är någon annan i ditt hushåll som tycker att den är för skitig efter ditt nyttjande.

Ett annat alternativ är helt enkelt att göra rent micron, så lätt och smidigt som möjligt så klart. Eftersom det är detta alternativ som jag oftast måste ta till så har jag kommit på ett jättebra sätt. Du tager ett stycke skål med vatten och häller i en liten skvätt ättika. Ställ in detta i micron, kör ca 3 minuter på högsta effekt och låt skålen stå kvar en stund så vattnet får ånga runt lite. Sen är det bara att torka ur med trasa, minimalt med gnuggande utlovas!
Det svåra med det här alternativet är att komma ihåg att torka ur. Det har hänt ett x-antal gånger att jag öppnat micron för att ställa in något som ska värmas – och där står en skål med ättiksvatten som har kallnat. Då är det bara att börja om.

Ur ren arbetsmiljösynpunkt är det VIKTIGT att säkerställa att ingen ovetande hittar skålen med ättiksvatten och får för sig att dricka det. Det är inte hälsosamt. Sen låter jag det var osagt om hur hälsosamt det är att värma mat i microvågsugnen, för om det tvistar de lärde. Men jag tror att det iallafall är hälsosammare än att inte få i sig någon mat alls.

Gråt inte över spilld mjölk

24 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

På kläder, i soffan, på golvet, i sängen, på kuddar. Bröstmjölken hamnar överallt. Man skulle kunna tro att jag springer omkring och märker revir, men riktigt så är det inte. Men jag kan inte riktigt styra mjölkfrisättningen och det resulterar i att det hamnar mjölk lite överallt. Nu skulle man kunna tro att jag springer omkring spritt språngande naken här hemma, men det gör jag inte heller. För det är inte alltid mjölken kommer direkt från produktionen, så att säga. Ibland har den gått via mellanhänder i form av Knådden. Och ibland är det helt krasst så att han duckar när jag försöker rikta rätt. För det kan vara bra med tryck i juvren, nästan som en högtryckstvätt men med mjölk. Och vem vill ha en högtryckstvätt i munnen? Nej just det.

Hur som, all denna spillda mjölk har resulterat i att vi numera har utvecklat en handdukstrend vad gäller inredning. Handdukar överallt. På golvet, i sängen, i soffan, på kuddar, över axeln – allt i varierande färger. Det piffar upp, är praktiskt, lätt att variera och sprider en skön doft av bebisliv.

Jag tackar ödmjukast för de handdukar som har donerats för detta ändamål. Nu väntar jag spänt på att någon inredningstidning ska ringa och vilja göra ett banbrytande reportage om detta inredningstema. Än har ingen ringt, jag förstår inte varför.

Nytt syprojekt

22 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Så här mitt i natten sitter jag uppe som en liten tomtenisse i sin skaparverkstad och pular på mitt nya syprojekt. Som vanligt avslöjar jag inte vad det ska bli förrän det är klart, så ni kan gissa på bäst ni kan.

Men det blir ju ett lapptäcke, säger ni. Men ack vad ni bedrog er. För den del ni ser på bilden är 414cm lång och jag har inte tänkt göra ett täcke som täcker hela sovrummet. Nej, det ska bli något helt annat och det bästa är att jag kunde ta rätt på lite tygrester, en oanvänd sjal och en trasig duk som jag hade liggande.

Men nu ska jag plocka ihop min lilla skaparverkstad och bli mjölk-ko istället. Godnatt.

Knas-Katten och filten

21 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Knas-Katten har känt sig något orättvist behandlad här i familjen de senaste månaderna. Det började med skötbordet, men där gjorde vi ändå en fin överenskommelse.

Men sen har Knas-Katten fått bevittna hur vi införskaffat den ena mysiga sovplatsen efter den andra, men ändå nekat honom att få ligga där. Först kom spjälsängen. Sen var det barnvagnen, bilstolen och baby-sittern. Därefter har det kommit massa mjuka täcken, kuddar och filtar. Och hela tiden detta ständiga nekande, utan att katten har förstått varför.
Men sakta har det gått upp för honom, att alla dessa mysiga sovatrealjer var ämnade för den nya familjemedlemmen – Knådden. Varför ska han få så mycket mysiga saker och jag ingenting!? har han gjort uttryck för i sann storebrorsanda.

Så vi beslutade att den virkade bebisfilten, som jag lade ner min själ i under hela 9 månader, den får bli en kattfilt Så nu har Knas-Katten fått sin alldeles egna sovfilt, till hans stora förnöjelse. Och han är mycket noga med att ingen annan får använda den. Men vem skulle ens våga försöka?