Livskraft i samspel

Catwoman.

Tystnad. Barnen som sover och en eld som brunnit ut. Endast lampan lyser bakom gardinen och avslöjar alla de pyttesmå flingor som faller i mörkret utanför. Så som de gjort hela dagen. Och jag vet att jag har ett par timmars snöskottning framför mig. Det blir ett bra motionspass.

Jag skalar långsamt en mandarin vid köksbordet innan jag ger mig ut. Den doftar jul och mina nariga händer blir kladdiga. Svider. Jag hör ett rasslande ljud i den gamla väggen bakom mig. Möss. De jävlarna. Jag tittar menande mot katten som ligger på stolen bredvid. Han möter min blick och gäspar stort. Vänder sen långsamt bort huvudet som om jag inte var där. Som om mössen inte var där. Kattjävel.

Jag beger mig ut. Snön är tung och lika kompakt som tystnaden omkring mig. Jag hugger i. Skyfflar på. Svettas. Pannlampan på mitt huvud skapar en liten bubbla i det stora mörkret omkring mig, när jag rör mig över gårdsplanen. Fram och tillbaka. Skyffel efter skyffel. Det är meditativt och meningsfullt. Tungt.

Jag har nästan skottat klart när ett par svarta ögon ser in i mina. Där i allt det vita. En mus. På en hundradels sekund står det klart för oss båda. Det här är mitt territorium och jag kommer att försvara det. Den sticker. Jag kastar mig efter. Som en målvakt i en OS-final sträcker jag ut varenda centimeter av min kropp när jag far genom luften. Landar i den fuktiga snön. Och fångar den. Med händerna.Våra blickar möts och vi båda vet att den kommer inte uppleva någon mer gryning.

Sen går jag in. Tänder en eld i vedspisen och hänger mina blöta kläder ovanför. Kinderna hettar och mitt hår är ruffsigt. Jag hör barnens djupa andetag och lågornas fladdrande. På stolen vid köksbordet ligger katten kvar. Den har inte rört sig en millimeter. Och ute fortsätter snön att falla.

10 kommentarer

  1. Ulrika Amador

    Gillar dig, Catwoman! Mycket igenkänning.

  2. Anna-karin Andersson

    Vi hade en mus boende i en hallbyrå ganska länge och inte brydde sig katterna om det. Det blev Catman Gunnar som fixade det med en sopkvast!

  3. Eva Ullerud

    Skickligt! Jag har lyckats ett par gånger också. Ena gången var inomhus när jag satte den chockade, nyfångade musen på golvet och den – stack (så klart). Lite stolt över att jag lyckades fånga den igen. Men utomhus, kallt och stela fingrar. Knaskatten måste vara full av beundran! Fast han kommer säkert aldrig att visa det.

  4. Vardagsfundror

    Modigt! Skönt att slippa få detaljerna för vad exakt som hände med musen där ute. Och den där kattjäveln .. hmm … känner igen typen.

  5. Kim M. Kimselius

    Älskar dina vardagsskildringar. Ser allt framför mig. Så spännande. Bra gjort att fånga musen!
    Kram Kim 🙂

  6. SlaktarStina

    Det är besvarat!

  7. SlaktarStina

    sopkvastar verkar vara karlarnas vapen. Men rejäla fruntimmer tar skadedjuren med händerna, oavsett om det är möss eller grävlingar! 😉

  8. SlaktarStina

    Jag hade skottat snö och var rejält uppvärmd. Och hade en hel del tur. Nästan så jag blev lite bitter över att inte köpt en trisslott istället. Men det vet man ju inte innan KnasKatten blir aldrig imponerad. påstår han.

  9. SlaktarStina

    Ja, vad säger man. En katt är en katt.

  10. SlaktarStina

    TACK!

Lämna ett svar till Vardagsfundror Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2024 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑