Måndag och relationstest.

Måndag och det är lite segt. Lite motigt. Lite vemodigt. Det här är sista veckan som det är sommarsäsong och vi är två som arbetar med verksamheten och gården. Nästa vecka kallar Millimetermannens lönejobb och jag blir själv med att rodda den här cirkusen. Jag har gjort det förut, och jag gör det igen, och det kommer att gå bra – men det är alltid vemodigt när sommarsäsongen tar slut. Det är fint att arbeta nära varandra. Vi är ett bra team, ändå. Och vilken tacksamhet att få känna så.

Det är ju inte alltid sant i alla situationer i alla tider. Jag kan minnas en höskörd där vi båda var stressade, varma och trötta. Det hela handlade om att saker inte gick som vi tänkte, attityder och tolkningar, röstlägen och kroppsspråk, förutfattade meningar och inlärda beteenden från en tid som inte var vi. Vi skrek åt varandra och tillslut kastade jag hörselkåporna i backen och satte mig och surade i ett dike. Magnus tröck hårt på diverse knappar, svor långa ramsor och trampade aggressivt på gasen. Det gjorde ju inte saken bättre för någon av oss. Och inte blev det några balar gjorda heller. Så vi båda fick ta några djupa andetag, svälja vår stolthet och ta oss i kragen för att få jobbet gjort.

Eller alla gånger man har sorterat djur – HERREGUD! Vill du testa din relation, så ska ni se till att sortera och flytta djur tillsammans. Det är det ultimata relationstestet! Kanske kan bli en affärsidé riktad mot uttråkade stadsbor som funderar kring om relationen är något att sats på? Har man sorterat djur tillsammans och fortfarande vill vara tillsammans efter det – ja, då finns det goda förhoppningar.

Nog om det. Det är måndag och om en vecka får jag anledning att längta till helgerna. Det är en tacksamhet att få känna längtan. Det stärker känslan av förnöjsamhet.

Men nu behöver jag ta tag i dagen. Det ska röjas under stängsel, ges ny fålla, kommunicera med köttkunder och göras bokföring. Köras vatten, fylla på mineraler och i bästa fall hinner jag en sväng till tippen också. Sen är det mat och träningar, tvätt och räkningar. Livet alltså. Det är så fint att få vara med.