Till dig i examenstid.

Du är. Det finns ingenting som du behöver bli. För allt du någonsin är – är du. Du har talanger och svårigheter, precis som oss andra. De kanske inte är samma, oss emellan. Men vi fyller ut och hjälper varandra, där det behövs. Ger utrymmer och ger – möjligheten att få vara – den som kan. För du kan! Och jag kan. Även om det inte är samma. Och det är just det, som är så fantastiskt.

Du kommer aldrig misslyckas. Men du kommer lära dig, massor. Och du är kapabel, att utifrån den kunskapen besluta vart du ska lägga ditt fokus. Kanske gör du en ny ansats, men den nya kunskapen, den nya erfarenheten. Kanske väljer du att göra något annat. Du kommer aldrig veta om riktningen är rätt. Men du behöver ta beslut. Du behöver pröva. Och därifrån ta nya beslut. Du är kapabel.

Du ska inte hitta dig själv. För du finns här. Och det, är inget du behöver förverkliga. För du är – högst verklig. Med ett hjärta som slår, blod som pumpar, kraft och vilja. För den finns där. Du vill må bra. Du vill känna dig uppskattad och du vill hitta dina människor. Människorna att dela livet med. Det kan ta tid. Och allt du kan göra, är att stå i det som är du – med acceptans, ansvar och stolthet. Fortsätta utvecklas. Fortsätta ta beslut. Fortsätta inhämta lärdomar. Om dig själv, din omvärld och allting som den utgör.

Och gör du det, så kommer dina människor att hitta dig. För att du är. Du är – den som de letar efter. Och bara om du står i det som är du, så kan de hitta dig. Och du hittar dem.