Livskraft i samspel
Kära M sitter mest och petar i vedspisen om kvällarna, då han är oerhört mån om att huset skall vara varmt och trivsamt. Lilla familjen måste ju ha det varm och gott! Med betoning på gott – eller?
Jo då, med betoning på gott. Korvgrillning på kvällskvisten. Nattmackan kan slänga sig i kylskåpsväggen.
Synd bara att korven inte räckte till hela familjen. Men jag har det ju varmt och gott. Om än med lite kurrande mage.
Jag har så många fina människor omkring mig. Helt fantastiska är dem. Lånar mig laddare till telefonen när jag har förlagt min. Bjuder på lunch och kaffe och mat och allt möjligt ätbart. Lyssnar när jag behöver prata. Pratar när jag behöver lyssna. Tvättmaskin och dusch lånas gladeligen ut till både höger och vänster nu när vi har lite problem med vattnet. För att inte tala om dunkar, kastruller och alla möjliga kärl. Vi får hjälp med ritningar. Hjälp med med barnpassning. Blommor. Eller kattmat. Lån av motorsåg.
Jag kan hålla på i all oändlighet. Stort eller smått – det spelar ingen roll. Jag blir lika glad och tacksam varje gång. En tvättmaskinstvätt kan verka lite. Eller en utlånad laddare till telefonen. Men behöver man det, så är det guld värt. Flera gånger om. Stort TACK till alla er!
Så kom den äntligen då. Påskhelgen. En riktig långhelg med utlovat fint väder. Perfekt! För att ta hand om årets vedskörd, vill säga.
Alla i team Slaktarn´s var delaktiga. Såklart. M, jag och diverse obetalda medhjälpare
gick skift vid maskinen och på markservicesidan. Knas-Katten höll vakt så att inga råttor eller annat otyg skulle sabotera.
Och det gjorde det ju. Så efter ett tag blev det lite tråkigt.
– Kom så åker vi traktor! ropade Knas-Katten.
– Okej då, men bara om jag får sitta vid ratten, svarade Knådden.
Sagt och gjort.
Så efter några arbetsdagar som var som halva arbetsveckor så ligger nu veden klar inför nästa vinter.
Stort tack till alla er som har hjälpt till! Och Glad Ved på er!
Om någon av er varit förbi här hemma i skogen så har ni sett att gården har legat tyst och öde i några dagar. Vid första anblicken skulle man kunna tro att jag åkt tidigt till Blåkulla i år, men tittar man lite noggrannare så ser man att kvasten fortfarande står kvar. Och visst är det Knas-Katten som ligger där vid ladan och lapar sol? Både katt och kvast kvar, så ingen Blåkulla-färd än med andra ord.
Nej, vi har ju haft problem med vattnet här hemma i några dagar så därför tog vi in på Pensionat Arken. Ett gemytligt, hemtrevligt litet pensionat i skogen bortom bergen. Det finns massa vilda djur där, därav namnet. Tama med för den delen. Medan gröten kokade hann jag ta kort på några av de mest förekommande.
Rådjuret, som senare fick besök av kompisen som hade försovit sig. Sen finns där en hel del fåglar också. Hackspett, Domherrar och massa andra små skogsfåglar, nötskrikor och kråkor. Det ryktas om att det även finns vildsvin, älg, björn, varg och små skära elefanter. Tyvärr har jag inte fått förmånen att betrakta dessa ännu.
Pensionat Arken är ett sådant där pensionat som inte behöver göra reklam för sig. Det har redan sin beskärda del gäster som kommer och går. Servicen är bra. Mycket bra faktiskt. Du kan till och med få ditt äpple uppskuret i bitar om du ber riktigt snällt. Och istället för väckning så kan du beställa sovmorgon. Lyx. Sa jag förresten att PelargonRehab huserar i samma lokaler?
Så det har inte gått någon nöd på oss! Men nu är vi hemma igen, och hur det än är så håller den gamla devisen – borta bra, men hemma bäst. Nu ska vi ta oss an påsken. På vårt egna lilla vis.
Då var det återigen dags att presenter dagens webbfråga! Om du missade den förra, så finner du den här.
Så, gnugga nu era gråa och fundera på det här; När är det mest troligt att vattenpumpen går sönder?
A) En tisdag när all tvätt är tvättad och all disk diskad, och samtliga familjemedlemmar utfodrade och glada skall åka ner till affären. Och där på affären har de lyckligtvis extrapris på just vattenpumpar!
B) En fredag när du och lilla familjen skall åka iväg på långsemester och huset skall hyras ut till en rörmockare som alltid har en extra vattenpump med sig i bilen. En rörmockare som dessutom egentligen inte vill vara där på semester, utan bara längtarlängtarlängtar efter att få jobba.
C) En tisdag innan stundande långhelg och både tvättmaskin och diskmaskin väntar på att få bli uppstartade. Du står med händerna fulla av tvål efter att ha bytt en blöja, och runt benet hänger ditt vrålhungriga barn och vill ha frukostgröt.
Så….det kan ni ju fundera på i vårsolens uppiggande strålar.
Uppenbarligen lyckades jag uppnå mitt första mål, eftersom jag sitter här och skriver. Men när jag tänker tillbaka så var det på håret. Iallafall kändes det som att jag skulle offra några fingrar till kylan när vi i bitande vind skulle demontera och monter svärd och kedja, samt fila densamma. Svårt att göra i tumvantar. Men hur som helst så gick det bra – både med den delen av provet och med fingrarna.
Teorin bestod av 16 frågor med tre olika svarsalternativ. 1-X-2 frågor alltså. Inga problem om man läst kursboken. Svårast var nog att klara av att hålla i pennan med dubbla vantar.
Det praktiska provet bestod även av att starta sågen på ett godkänt sätt samt göra ett instick. Det gick utmärkt! Med andra ord så var två av mina tre mål för dagen uppnådda. Men det tredje målet återstod – skulle jag lära mig något om hur man fäller ett träd?
Jo då. Vi fick öva riktskär i stubbar. Det har tidigare känts helt hopplöst svårt att få öppningsvinkeln lagom stor, rikta det hela rätt och undvika att de två skären att inte överlappar varandra. Men efter lite tips och trix så blev det helt okej.
Men det räcker ju inte att göra riktskär. Man måste ju göra fällskär också om trädet ska falla omkull. Samma sak här; hur i hela friden ska jag klara av att få skäret i våg, behålla en lämplig brytmån, få trädet att falla när jag vill och allt detta utan att stressa ihjäl mig? Men jo då, lite tips och trix och lite övning så kändes detta moment också helt okej. Det här ska nog gå vägen!
Nu hade jag grundkunskapen för att ta ner ett träd. Men tydligen kan man inte bara fälla ett träd och sen applådera sig själv hela vägen hem för att man lyckades. Träduslingen ska kvistas också, och det ska göras effektivt och snyggt, med minst möjliga belastning på kroppen. Men det fick vi ju också öva på och det gick verkligen jättebra för samtliga inblandade! Ni ser ju själva hur slät stammen är.
Sammantaget så var det en lärorik dag där jag lärde mig mycket. Det ska erkännas att jag tidigare har känt en liten gnutta panik över hur jag ska kunna bemästra det här med trädfällningen. Men efter den här dagen så känns det hela mer hanterbart. Det här kommer gå bra! Lite mer övning bara, så ska nog snart det första trädet falla. Och bli kvistat.
Det är så konstigt. Så konstigt att tänka att detta lilla energiknippe har legat och grott inne i min mage. Att han är hälften mig och hälften M. Summan av mig och min själsfrände. Och då blev det den här spralliga, vilda, envisa, glada, kramiga, charmiga, högljudda lilla Knådden.
Nu är det 9 månader sedan han bestämde sig för att göra entré. Längre tid utanför än innanför, så att säga. Jag som tyckte graviditeten varade i en hel evighet. Men nu har 9 månader passerat i raketfart. Eller ska man säga bebisfart?
Det har hunnit hända mycket. Jättemycket. Den lilla ihopkrypna fågelungen har blivit en klätterapa. Armar och ben som låg så tätt intill kroppen är nu överallt. Och når överallt. Det ljusa, enformiga bräkandet har blivit ett eget språk med joller, stavelser och skrik.
Han utvecklas, jag utvecklas. Det är en häftig resa vi får göra tillsammans. 9 månader – tack för att jag får följa med.
Härom dagen hade vi träff med studiegruppen i motorsågskursen. Vi träffades mitt på dagen med ambitionen att såga, prata och fika. Och det gjorde vi också. Trots att det tidvis kändes som om jag mest slet i det förbannade startsnöret utan större respons från min vän motorsågen.
 |
| Service på sågen – Knas-Katten är självklart med! |
Jag hade sågat en kortare tid, en övning. Stängde av motorsågen, pratade lite med mina kurskamrater och skulle starta sågen igen. Jag ryckte till i startsnöret, men ingenting hände. Jag ryckte igen men inget hände. Så jag slet lite till. Hårdare och hårdare. Det hjälpte föga. Det ska erkännas att jag blev förbannad. Och det blev definitivt inte bättre av att M himlade med ögonen och tog ifrån mig sågen med en suck. Men det lindrades något när inte heller han fick igång sågen. Väl hemma läste vi instruktionsboken och insåg att choken skulle användas mer flitigt än vad vi båda var vana vid. Skönt att man kan lösa teknikska problem genom att bara göra rätt.
För dagen efter var det inga problem att starta sågen, när vi gjorde rätt. Så jag övade lite extra hemma i vårsolens sken. Montering och demontering av kedja och svärd. Sen gav jag mig på att såga en fågelholk. Det gick riktigt bra! Och det blev en fågelholk! Dock kanske inte dimensionerad efter små skogsfåglar, men kanske kan jag sätta upp den på en lyktstolpe i huvudstaden och sälja som en etta med kokvrå.
 |
| Mäkta stolt! |
Det är fina dagar nu. Kalla, men oerhört fina. Men det finns ju kläder och så värmer solen. Med andra ord vore det en skam att sitta inne hela dagarna! Så vi försöker att ta oss ut en sväng varje dag, Knådden och jag.
Efter att ha ätit frukost, plockat ur köksskåpen, pappersåtervinningen, dragit ut allt toalettpapper och kryddat det hela med några vedträn utspridda över huset – ja, då är en tur ute precis vad vi behöver. Så vi gör det enda rätta – sätter på oss våra fina traktormössor, stänger dörren och hoppas att Knas-Katten har städat tills vi kommer hem igen.
Oftast har han inte gjort det. Men det beror nog mest på att han är sur över att inte få följa med på promenad. Så jag kan nog förstå honom.
Bärryggsäcken får 10 poäng av 10 möjliga av både mig och Knådden! Den kommer att bli väl använd. Solglasögon var det enda som fattade oss, men trots det så kändes livet rätt fint.
© 2026 Slaktarn´s Gård
Tema av Anders Noren — Upp ↑
