Livskraft i samspel

Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 25 av 35)

Renovering av utkikstornet

Paris har Eiffeltornet, London har Big Ben, Malmö har Turning torso, och här har vi vårt utkikstorn. Dock är det i stort behov av renovering, så därför har självaste Kungen gett oss pengar så att vi kan rusta upp det. Så ni förstår själva vilken betydelse detta torn har för landets representationsvärde och kulturskatt. Dock kunde inte Kungen själv komma ifrån för att utföra själva byggandet, men som tur är finns här kunniga människor som är beredda att rycka in hans ställe.

Just den här fina eftermiddagen var det tre glada herrar som samlats för att frakta ut virke till tornet. Arbetsgången var väl planerad.

En som fäster kedjorna, och två som tittar på.

En som offrar liv och lem och klättrar upp i den murkna tornet. Och två som tittar på.

 Riktigt så illa var det inte. För hela manskapet behövdes för att ta emot de befintliga trapporna som ska användas till mallar.

De jobbade på bra! Inte ens Kungen hade kunnat göra det bättre.

Så det kommer bli finemang när tornet får sig lite nya, fräscha trappor och kanske ett matsäcksbord. Då kan ni åka hit på utflykt! För utsikten är inte fy skam här uppe på vår lilla kulle.

Återstår att se om Kungen har möjlighet att komma när det är dags att montera trapporna. Eller om herrarna får rycka in igen. Kanske vore det bäst så. Så kan Kungen komma när det är dags för invigning istället. Ja, så får det nog bli. Fortsättning följer.

Morgonstund har gröt i mun

Varje morgon är vi uppe med tuppen. Eller nej, det stämmer inte riktigt, det är ju vi som väcker tuppen. Men det spelar egentligen ingen roll när på dygnet vi går upp, för det är nämligen två andra avgörande faktorer som är viktiga för att få en bra morgon här hemma i skogen – en glad Knådd och en glad SlaktarStina. Trots två olika personer så finns det ett samband, nämligen mat. Bara jag får min frukost så fixar jag vad som helst, och detsamma verkar gälla för Knådden. Problemet är att ta sig dit så fort som möjligt efter en hel natt utan energipåfyllning. Det blir liksom ett litet glapp från det att vi vaknar fram till dess att maten är fixad och ligger i magen. Svårt att undvika.

Men lösningen heter planering och förberedelser. Effektivisering med andra ord. Varje småbarnsförälders stora lärdom.

Så spektaklet börjar redan kvällen innan. Alla eventuella hinder undanröjda på den livsviktiga vägen mellan köksbord-kylskåp-spis. Två grötkastruller preparerade med gryn och vatten. Noga utplacerade på sina plattor. Två färdigskivade frukter. Två tallrikar med tillhörande sked. Muggen diskad, haklappen framme. En färdigbredd macka, uppskuren i bitar till Knådden.

Det sistnämnda fungerar som muta. Med mackan köper jag mig uppskattningsvis 2 minuter extra i väntan på att gröten ska svalna av. De 45 sekunder som det tar innan han kommer på att han är hungrig, brukar räcka för att fixa de allra nödvändigaste toalettbestyren. Under tiden kokar gröten upp. De resterande 2 minuterna och 20 sekunderna så måste jag sjunga rövarvisan och dansa lite lätt hysterisk för att få honom att i ren chock glömma av att han är hungrig. Själv är jag ju numera vuxen och har därför lärt mig hålla ut i åtminstone 5 minuter, men där går gränsen.

Så förhoppningsvis så har vi innan dess slevat i oss gröten som om vi båda två vore helt utsvultna. Och det är vi ju också. Men sen. Sen när gröten ligger där i magen – och på bordet, på golvet, på pyjamasen och överallt vart den nu hamnar – då kan vi titta upp och le mot varandra och säga; Ahhhh, god morgon!

Så det funkar, oftast blir det en bra morgon. Bara alla momenten klaffar så blir det en bra morgon. Men det är inte mycket marginal att spela på.

Motorsågskurs – första sammankomsten

 I helgen var det motorsågskurs. En heldag i skogen tillsammans med instruktörerna från Säker Skog och de andra studiegrupperna. Omkring hundra personer var det som sprang omkring och sågade ner träd med sina motorsågar.

 Nej, riktigt så var det inte. Vi tog faktiskt inte ner ett enda träd, först måste vi lära oss grunderna i hur man hantera sågen. Och för att inte tala om alla säkerhetsaspekter! Så vi fick gå runt på olika stationer och lära oss ett och annat. Dessutom skulle vi samla poäng genom att svara på frågor och utföra vissa moment som poängsattes. Flest poäng i slutet av dagen vann en motorsåg! Motivationen var hög hos de hundratal män som samlats vid parkeringen. För att inte tala om motivationen hos de få kvinnor som också figurerade i denna människoflock. Jag räknade till sju. Tre stycken tillhörde min egna studiegrupp.

Ute på stationerna fick vi ta del av en hel del information och genomgångar. Bland annat pratade vi röjning, vedhuggning hemma på gården, skogens mångfald och försäkringar. Vi gick igenom olika sätt att starta sågen på, rekommenderade, godkända och de du ska undvika. Vi pratade om olika hjälpmedel att ha med sig ute i skogen och hur dessa bör användas i samband med trädfällning. Fällningsteknik pratade vi lite om också, men det blir nog mer av det vid nästa sammankomst.

Ett av poängmomenten var att sikta inför en figurerad fällning med motorsågen. Det hela kontrollerades med ett lasersikte och gav poäng. I min grupp var det en som fick högsta poäng och kanske fick sig karlarna en knäpp på näsan. För helt plötsligt så var det annorlunda sågar än de man är van vid och hela situationen var ju inte alls lik den när man fäller ett träd på riktigt. Pyttsan.

 Mitt på dagen fick vi en välförtjänt matpaus med medhavd matsäck, innan det var dags att såga fyrkantiga hål. Även det ett moment som poängsattes. Alltså sågningen, inte matpausen. Men om den hade poängsatts så skulle den fått 9 av 10 möjliga. Avdrag för den något kyliga temperaturen.


Sammantaget så var det en bra dag. Fint väder, mycket information och trevliga människor. 
Men vänta nu, vem hade samlat mest poäng och vann den eftertraktade motorsågen då?

 Jo det gjorde Kristina. Men inte var det jag, för det fanns fler på kursen med det namnet, även om man vid första anblicken inte skulle kunna tro det. Bra jobbat!

Nu har vi ett par veckor på oss att plugga in teori, lära oss att fila kedja samt demontering och montering av svärd och kedja. Dessutom ska vi kunna utföra kapning med dragande och skjutande kedja samt göra instick. Och så ska vi visa att vi kan använda skyddsutrustningen på ett korrekt sätt. Och så starta sågen också. Såklart.

Då har vi nivå A i hamn och kan gå vidare på själva trädfällningen, som utgör nivå B. Ett steg närmare en fin utsikt, med andra ord. 

En stilla kvart

Det är för det mesta röj här hemma hela dagarna. Vem som röjer mest låter jag vara osagt. Vi bidrar nog alla till vår lilla beskärda del, som tillsammans blir ett stort kaos. Men plötslig händer det. Knådden sitter still och är tyst. I en hel kvart!

Ovant både för oss vuxna och katten. Och det kommer nog fortsätta vara så. Eller så får vi börja bjuda in sotaren lite oftare.

 

Partner in crime

 – Hallå Knådden, gör du något bus?

– Vadå, jag!? Nej alltså… jag skulle bara…ehhh… eller vi skulle bara…. ehh… räkna makaronerna här i kartongen. Så du vet hur många du har.

-Titta här! Jag sorterar och Katten räknar. En…två….tre…..fyra…..
 
– Eller hur då Katten? Så skulle vi bara räkna makaronerna. Och sen lägga tillbaka dem. Hur många har du därborta!?

 – Dra nu inte in mig i det här också!

Motorsågskörkort – starten

 Jag har satt mig med studieböckerna nu igen. Motorsågskörkort på nivå A+B är vad som hägrar som slutmål. Det känns spännande. Mycket spännande. När det här är över ska jag klara av att ta ner ett fullstort träd, själv.

Mycket användbar kunskap med andra ord. Iallafall när man bor som vi gör. Vilket också kanske är anledningen till att majoriteten av kvinnorna på kursen har sina rötter här i skogen.

Hur som helst så har vi iallafall kört igång i vår lilla studiegrupp. Vi har kollat film och planerat upp studiegången. Fikat. Besiktat skyddsutrustningen och gått igenom de olika sågtändernas funktion. Fikat. Börjat fila kedjor och skruvat med sågen. Tränat på att lägga första förband när inget första förband finns att tillgå, trots att reglementet säger så. Fikat.

En bra start, med andra ord. Till helgen drar vi igång med första riktiga utbildningsdagen tillsammans med våra instruktörer från Säker Skog.  Spännande och roligt! 
Då får vi träffa de andra studiegrupperna, vilket alltid är lika givande. Min erfarenhet från röjsågskursen säger mig att jag kommer samtala med en hel hop med människor som jag annars aldrig skulle få nöjet att hälsa på. Bara det är ju värt besväret. Men först ska det lagas sågskyddsbyxor. Håhåjaja.  

Filmkväll

Härom kvällen så fick vi äntligen möjligheten att kolla på den film som ett längre tag legat och väntat på oss.

Knådden sov sött, maten var lagad och uppäten, huset var i sitt minsta kaotiska tillstånd och vi hade energi till att vara uppe några timmar till. Plötsligt händer det liksom. Så vi slog på stort. Poppade popcorn. Öste upp en skål med glass. Och sen kröp vi upp i soffan under filten.

Inspirerade av filmen så ägnade vi resten av kvällen till att fälla träd. Eller tja, vi låtsades. Den cylinderformade papperskorgen var trädstam och armen fick vara motorsåg. Och sen så gick vi igenom de olika fällningsteknikerna. Med tillhörande ljudeffekter. Så klart. rrr-rrr-rrr-RRRRRRR

Med andra ord så har kursen för motorsågskörkort kört igång. Spännande! Så snart har vi nog en fin utsikt här från gården. Om inte annat så har jag ett bra förhandlingsläge.

Närhet

En liten knådd upptar mycket av en småbarnsmors tid och uppmärksamhet. För att inte tala om energi. Så ibland när den lilla busungen har somnat så kan jag känna; Åh, äntligen. Nu är det jag. Bara jag, om blott för en liten stund. Sen sätter jag mig för att läsa en bok eller kolla runt på datorn.

Men då kommer han. Gåendes lite så där försiktigt och nonchalant som om jag inte skulle kunna genomskåda vad det är han vill. Men jag ser det i hela hans uppenbarelse. Hur skulle jag kunna undgå, vi känner varandra allt för väl vid det här laget. Så han kommer fram. Lite försiktigt, smygande. Sätter sig nära. Snusar på mig. Trycker sig mot mig.

Jag nonchalerar och tänker; nej, jag vill göra det här! Jag vill vara med mig själv nu! Men jag får med ens dåligt samvete. För jag vet att han saknar den gamla goda tiden. Tiden innan Knådden. Tiden då det var bara han och jag. Jag och han. Det är inte ofta vi hinner med varandra som förr.
Men jag fortsätter nonchalera. Stenansikte. Som om jag inte såg honom. Elakt. Riktigt elakt.

Då börjar han skrika och göra kullerbyttor. Här är jag – se mig, älska mig! Och jag kan inte annat än att ge med mig. Lägga ifrån mig datorn, öppna famnen och säga; men kom då! Så då får komma upp i knät. Bli kliad mellan öronen. Och vi har det lite som det var förr. Han och jag. Jag och han. SlaktarStina och Knas-Katten.

Den förbannade bilen

För en tid sedan berättade jag om vår bil orsakade att halva stan blev irriterad på mig. Det stannar inte där. Den får inte nog av att reta mig från vettet. Och efter den senaste händelsen så ligger den riktigt risigt till.

Ymnigt snöfall som pågått hela dagen. En Knådd som behövde nattas och en gård som behövde skottas. Jag tog på mig den senare uppgiften och klädde gladeligen på mig pannlampa och min bästa snöskottarutstyrsel. Sen gav jag mig ut i snöfallet, med snöskyffeln i högsta hugg. Här skulle skottas snö! Jag var ganska trött efter en klassisk småbarnsnatt med efterföljande intensiva dag, men kände mig stärkt av att få komma ut. Svettas lite och andas frisk luft. Tänka utan att behöva ha all min uppmärksamheten på en vild Knådd. Egentid helt enkelt. Jag och min snöskyffel. Som jag hade längtat.

Att skotta snö var precis så fridfullt som jag hade tänkt mig. Så tiden gick och gångarna blev gåbara. Jag började känna mig nöjd. Jag ville inte skotta snö mer, jag var trött och hade även blivit hungrig. Passande nog så var jag i princip klar. Jag skulle bara flytta bilarna så jag kom åt att skotta ordentligt runt dem. Sen skulle jag få gå in i värmen, vräka i mig en rejäl tallrik mat och sen somna in i svallvågorna av den efterföljande matkoman. Gott liv.

Men bilen ville annorlunda. Den förbannade bilen.

Jag satte mig i den, vred om nyckeln, parkerade om den på ett nytt ställe. Jag skulle bara kasta mig ut och dra av det sista med snöskoveln, sen var jag klar! Men icke. Istället så kastade jag mig rakt in i bildörren. Den gick inte att öppna. Och inte den på passagerarsidan heller. Fångad. Som en fisk i en skål.

Mobilen hade jag lämnat inne. Men tuta, det kan ju uppenbarligen bilen, så jag hängde mig på signalhornet. Drog av den ena tut-kombinationen efter den andra. Men ingen reaktion inne från huset. Jag blev förbannad. Irriterad. Jag var trött och hungrig. Ville gå in och äta och sen sova. NU! Men istället satt jag fångad i vår egna bil ute på gården. Det kändes som ett retsamt hån; det var ju egentid du ville ha, så sitt nu här och njut! Pyttsan.

Jag drog på full värme och väntade på att dörrarna skulle tina upp. Tyckte lite synd om mig själv. Svor några ramsor över den förbannade bilen. Som om det skulle hjälpa.
Tillslut så gick det att öppna dörren och jag kunde äntligen avsluta snöskottningen och gå in. Där möter jag M som precis har lagt Knådden. Vad håller du på med? Varför tutar du som en besatt? Och vilken tid det tog!

Jo tack. Sen fick han höra min kärleksförklaring till den förbannade bilen. Men den bör jag nog inte återge här.

Reserv

Vi behövde göra några justeringar på kylskåpet häromdagen. Så som det var förut så hade väl jag och M hjälpts åt med den saken. Vi har ju alltid varit ett bra team, han och jag. Jag och han. Team Slaktarn´s helt enkelt.

Men nu är läget annorlunda. Och det är väl bara att inse – jag är numera nedgraderad till reserv.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑