Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 27 av 35)

Hjälpredor

11 december, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Har slagit in årets julklappsskörd och självklart har mina ständiga hjälpredor också varit med. Mina damer och herrar låt mig presentera…

…Knådden…

…och Knas-Katten.

Det är mina hjälpredor det, och vad skulle jag ta mig till utan dem? De är visserligen inte så bra på att knyta snören och tejpa papper, men är däremot riktiga baddare på att kolla hållfastheten på min inslagning. Och det är ju tur det, för åtminstonde två paket var icke-godkända och fick slås in på nytt.

Men nu är det klart och jag hoppas att de inte planerar att göra någon oväntad stick-kontroll. Eller att de får för sig att kolla hållfastheten på det som är i paketet. Kanske bäst att försöka gömma undan dem. Paketen alltså.

En vinterdag

8 december, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det har varit en helt vanlig, vacker vinterdag här ute i skogen. Minusgrader och strålande sol som fick snötäcket att gnistra. Så vi packade på oss och gav oss ut i det vackra landskapet. Knas-Katten fick vi dock tvinga ut, han var måttligt imponerad.

Och eftersom det har varit en helt vanlig dag så har vi inte gjort något speciellt. Lite gårdspyssel. Lite ditten och datten. Efter att ha skottat snö så gick jag runt och strosade och fotograferade. M grejade med traktorn och körde fram en del ved som skall huggas till våren.

Knas-Katten låg i en lada och surade tills det var dags att gå in. Ja, och så har det flytit på, hela dagen. En helt vanlig dag. Men vänta nu…Knådden då? Vad gjorde han? Hmm….vänta nu här…..

Där är han ju!

Knas-Katten och rastlösheten

4 december, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knas-Katten har tagit ledigt med full lön då han hävdar att arbetsmiljön för tillfället är för kall. Därmed innebär det en säkerhetsrisk, och som självutnämnd skyddsombud så hävdar han sin rätt att stänga av arbetsplatsen. En stor suck från arbetsgivaren. Jaja. Låt gå för den här gången då. Ibland orkar jag helt enkelt inte ta diskussionen.

Med andra ord så har han tillbringat de senaste dygnen inne. Men ni vet hur det blir när man av någon anledning inte håller igång som man brukar. Först är det skönt. Sen börjar det liksom krypa lite i kroppen, men det är fortfarande en skön känsla. Men efter ett tag så övergår den där sköna känslan till en rastlöshet som oupphörligen expanderar i kroppen och man måste bara få utlopp för den! Jag måste göra något – NU!

Knas-Katten är inget undantag. Men eftersom det forfarande har varit för kallt för att vara ute, enligt katten, så har det resulterat i en hel del bus här inne. Titta på mig, titta på mig! Har han ropat i sann storebrorsanda och härjat omkring tills jag har slitit mitt hår.

Kulmen nåddes härom kvällen och till råga på allt så var Knådden minst lika rastlös och dubbelt så kinkig. Härlig kväll, tänkte jag ironisk för mig själv. En rastlös Knas-Katt och en kinkig Knådd. Vilken ypperlig kombination. Men det var ju faktiskt precis så det var, men utan ironi. En ypperlig kombination.

Vi lekte med garn-nystanet hela kvällen. Knas-Katten höll storstilad show och var på sitt bästa humör. Mycket underhållande tyckte Knådden och gav föreställningen 5 majskrokar av 5 möjliga. Och är ni vet hur det är – är barnet nöjt så är föräldern nöjd.

Kanske kan vi skriva till lekfarbror i Knas-Kattens arbetsbeskrivning? Värt att fundera på.

När vintern orsakar problem med bilen

3 december, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Bilden är från tidigare i höstas.

Nu har vintern kommit på riktigt och det säkraste tecknet på det är att det krånglar med bilen. På ett eller annat sätt. Som väl är så fungera motorn som en klocka (ta-i-trä, tvi-tvi-tvi och allt man skall säga). Men det uppstår en del andra småfel som bara är till att lösa efter bästa förmåga.

I första hand så rekommenderar jag några värmande ord och lite väl riktat våld, det funkar för det mesta. Förutom att lösa problemet så känns det rätt skönt i kroppen efteråt då irritationen fått sitt utlopp. Det gäller bara att ha känsla för när det inte hjälper och man behöver ta till andra metoder. Det är en balansgång.
Senast jag använde den här tekniken var imorse när jag skulle sätta i motorvärmaren. Kontakten döljs av nummerplåten som man skall skjuta åt sidan. Smart! Om du åker på vägar som är fria från is och snö eller alternativt kan ställa in bilen i ett varmgarage varje gång du parkerar den. Vilket jag inte gör. Men lite välriktad våld och några värmande ord löste den biffen.

Jag övervägde att använda samma teknik senare på eftermiddagen då bakluckan inte fungerade önskvärt. Det var iallafall den känsla som exploderade i kroppen. Men jag insåg att det var lönlöst. Problemet bestod nämligen inte i att bakluckan satt fast, utan att den inte satt fast. Eller snarare inte förblev öppen efter att jag öppnat den. Inga problem om man bara ska köra. Större problem är det om man först ska lasta en barnvagn innan man ska köra.
Jag försökte vara snabb som en panter och liksom kasta upp luckan i samma rörelse som jag kastar mig ner mot vagnen. Mitt huvud tackar mig för att jag ganska snabbt insåg att det inte skulle funka. Och när inte snabbheten kunde lösa mitt problem så blev det istället min ädla ändalyckt som blev nyckeln. För när jag kilade in rumpan under bakluckan, böjde mig ner mot vagnen och sen liksom lyfte-backade-vred-svor så var tillslut den där vagnen på plats. Ett riktigt smidighetspass.

Men imorgon är det jag som sågar till en bräda av lagom längd innan jag åker ner på byn.

Adventsvaka

2 december, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Knådden var så exalterad över att få uppleva sin första första advent, så han bestämmde att vi skulle ha nattvaka.

Sagt och gjort. Så medan kylan blev allt bistrare utanför fönstret så tände vi en brasa i vedspisen och dukade upp på köksgolvet. Sjöng julsånger och festade loss på majskrokar och bröstmjölk. Brottades med nallen och pratades strunt. Vissa mer entusiastiska än andra. Vissa mer vakna än andra.

Men allting har ett slut och så även vår adventsvaka. Lagomt tills himmlen började skimmra i rosa ovanför grantopparna, så beslutade vi oss för att det var dags att sova. Eller vi och vi. Det är inte mycket talan vi vuxna har i det här hemmet nuförtiden. Om man säger så.

Fröken julgran 2012

30 november, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Ni minns såklart Fröken julgran 2011. Den stolta vinnaren som tillslut dukade under av alla hårda prövningar den fick utstå av Granmarodören. Stackars gran.

Så efter moget övervägande och djupa diskussioner har vi beslutat att ställa in Fröken julgran 2012. Tävlingsledningen bedömmer att terrorhotet är för stort och vi kan inte ansvara för vinnarens säkerhet. Granmarodören härjar fortfarande i trakterna och vi misstänker att han i år även har en allierad.

Men Adventskalendern 2012 kommer att gå av stapeln som planerat. Den börjar ju imorgon – äntligen! som jag väntat och längtat att få köra igång. Ni kan se fram emot båda svåra och lätta rim och jag hoppas på många inskickade svar!

Så… det är bäst att du börjar ladda. Bra kost, god sömn och ändlös fantasi skulle jag tro är några framgångsfaktorer. Imorgon kör vi.

Snorkråka

28 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det är förkylningstider och vårt hem är inget undantag. Just nu är det Knådden som är mest utsatt och det är lite kinkit emellanåt. Kink innebär mycket vara-nära-tid och mindre jag-är-helt-nöjd-just-nu-och-mor-får-skriva-på-datorn-tid. Och det är ju han som bestämmer, så det är bara att hänga med.

Därför tänkte jag att vi nu allesammans ska sjunga en sång tillsammans, för att lätta upp stämningen lite. Och ni som har varit med sen i sommras, ni kan den här låten sedan innan. Det är bara att ta i ända från tårna!

Melodi: Prästens lilla kråka

”Knådden lilla kråka, upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den
Knåddens lilla kråka, upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Och än slank den hit,
och än slank den dit
och än slank den ut på läppen

Och än slank den hit,
och en slank den dit
och än slank den ut på läppen”

Bra! Nu känns allt mycket bättre.

Bara tre dagar kvar nu… jag hoppas ni gymnastiserar era små grå, för det här kan tidvis bli riktigt klurigt. Jag hoppas även att ni gymnastiserar allt annat, så ni klarar av att hoppa av glädjerus sen när någon av er vunnit de fina priset…som än så länge är lite hemligt. Men det kommer!

Ett rejält fruntimmer reder sig själv

25 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Bilden är från 2011

Vi är lite oense här hemma, jag och min kära sambo. Men det handlar inte om städning, matlagning, tidsprioritering, barnuppfostran, pengar eller tvivelaktiga bekantskaper. Det handlar om träd.

Det finns några granar här ute på vår mark som det tydligen är någon väldigt speciellt med. För varje gång de kommer på tal så får M något drömskt i blicken och börjar le så där fånigt som bara någon nyförälskad kan göra. Och förälskad verkar han vara, för han är helt förblindad för deras fel och brister och kan icke tänka logiskt (enligt mig).

Jag har inget problem med att han hyser känslor för sin skog, för jag förlitar mig på att han i slutändan ändå inser att det är trevligare att krama mig än ett träd. Nej, problemet uppstår när jag vill att dessa träd skall tas ner, av rent estetiska skäl. M säger bestämt nej. Och sen är argumentationen igång.
Med risk för att vara partisk, så hävdar jag ändå att det är jag som har de tyngsta argumenten. Men det hjälper föga när M helt enkelt signalerar att det är han som bär på motorsågskunskapen. Eftersom det är han som kan ta ner träden, så är det han som har veto i frågan. Slut på diskussionen.

Så. Nu har jag anmält mig till en kurs för att ta motorsågskörkort. Sen så…

Konspirationsteori

24 november, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Jag har en konspirationsteori. Enligt uppslagsverket Wikipedia, som erhåller världens sanningar till oss undrande personer, så är en konspirationsteori följande;

En konspirationsteori (av latinets conspirare som betyder ”andas tillsammans”) är en hypotes eller teori om en komplott, sammansvärjning eller konspiration. Gemensamt för konspirationsteorier är att berättelsen omfattar en grupp mäktiga eller inflytelserika individer eller institutioner. Dessa personer har enorma resurser till sitt förfogande, och samarbetar i hemlighet för att uppnå ekonomisk eller politisk makt eller andra fördelar.

Så. Med den faktan i ryggen så har jag en konspirationsteori. Och ve och fasa – det är jag som är utsatt för konspirationen. Ja, så illa är det faktiskt. Men eftersom det hör till att konspirationsteorier försöker förkastas av de som är sammansvärjade, så vet jag att detta kommer förnekas. Det kommer förnekas in i det sista, men jag vet. Jag vet.

Det har pågått ett par månader nu. I början misstänkte jag ingenting, såg inte sambandet. Men nu, sen några veckor tillbaka har mina misstankar börjat att gro. Det har hänt för många gånger för att det ska kunna förklaras med slumpen. Det är för organiserat för att bara vara tillfälligheter. Och nu är jag säker.

Jag talar såklart om bajsblöjorna. Bajskonspirationen. De senaste månderna har jag tagit alla. ALLA!
Men vad annat finns att göra när Knådden ser till att göra sina behov när M inte är hemma. Det slår aldrig fel. Så. De måste ha ingått en konspiration. De kommer att förneka det. Men jag vet. Jag vet.

Upptäcka världen

22 november, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Nu har vi börjat upptäcka världen här hemma. Vi känner på saker, lyssnar hur de låter, upptäcker. Jag skriver vi, för det är inte bara Knådden som upptäcker världen. Jag gör det också, på nytt. Hur känns det att pilla på en träkula? Hur smakar katten? Hur gör man när man sväljer? Ibland funderar jag över vem som egentligen lär sig mest.

Kurser i mindfullness är överskattat för mig just nu. Det enda jag behöver göra är att hänga med Knådden på hans äventyr. Vare dag, varje minut. Vare sig jag vill eller inte, så tar han med mig på upptäcksresor. För det är ett äventyr för oss båda. En lärdom, en upptäckt. Det är fantastiskt häftigt.

Men det är klart, även den mest fantastiska resa har sina tristare sidor. Man får skavsår, sand i sängen, magsjuka eller blir utsatt för stöld. Eller så får man osammanhängande sömn och bebiskräk i håret. Men trots det – uttäcksresan är fantastisk.