Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 34 av 35)

Blodpudding – Just Do It

23 april, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Idag är det måndag. Måndag betyder blodpudding-dag. Min vinnande slogan för måndagar lyder numera; Just Do It.

Jag tror stenhårt på att det är blodpuddingen som håller mig ifrån de hemska järntabletterna. Det är väl därför jag inte ids sluta, trots att min smaklökar börjar säga mig något annat. Det har blivit mer och mer lingonsylt till varje tugga om vi säger så. Och mycket juice. För ner ska den. Jag kan dock erkänna att det inte är med samma entusiasm som när jag påbörjade järnladysatsningen. Men mina värden är fortsatt fina och det är en begränsad period det handlar om.

Nu är det dags för mat. Just Do It.

Påsken.

9 april, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Med tanke på den dåliga uppdateringen över helgen, så skulle man kunna tro att jag och Knas-Katten farit iväg på min kvast och besökt Blåkulla. Men siddu det har vi inte, för vi trivs alldeles förträffligt här på vår egna kulle och dagarna har gått i ett.

Vi började med att påskpyssla, vilket bestod i att göra dekorerande ägg. Eftersom jag gillar färg, så blev det mycket färg. Slutresultatet blev ungefär som om en treåring gått lös med vattenfärg och påskpyssel. Och delvis stämde det, för jag hade nog minst lika roligt som en treåring. Att skapa kravlöst efter egen lust är klart underskattat. Speciellt med vattenfärg. Dock blev dagens besvikelse att inse att jag blivit förd bakom ljuset vad gäller färgblandning. För färgen lila går inte alls att blanda av vilken röd och blå som helst. Tro mig, jag försökte en hel timme.

Sen har bara de lediga dagarna rullat på och nu sitter jag här och väntar på vardagen. Det är inte fy skam det heller. Speciellt när det inte är så många veckor kvar av vardagen som den ser ut nu. Spännande.

Kvalitetstid.

23 mars, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Ett populärt ord som är upp till varje individ att tolka. För någon handlar det om att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. För någon annan helt tvärtemot. Personligen kan jag inte säga vad kvalitetstid är för mig. Det vet jag först när den infinner sig. Det är en känsla. En känsla som funnits där idag. Vi har långsamt spatserat runt i skogen. Observerat hur solens värmande strålar förändrat den värld som för bara några veckor sedan var täckt med snö. Mossen var särskilt vacker. Alldeles grön och med klart vatten som sakta porlade fram mellan de frusna tuvorna. Knas-Katten var rejält sprallig och for runt som om han hade myror i svansen. Vilket han bokstavligen fick då han i sin ivrighet sprang upp i en myrstack. Något som inte var alltför populärt hos de flitiga byggarna i stacken och de var inte sena med att visa sitt missnöje. Visiten av fyra små luddiga katt-tassar blev inte långvarig, om jag säger så.
I en glänta bortanför mossen hittade vi en stor, platt sten som var täckt av torr vitmossa. Så där låg vi ett tag och njöt av omgivningen i allmänhet och livet i synnerhet. Till och med Knas-Katten kunde lugna sig i sitt glädjefnatt och tog en liten paus tillsammans med oss.
Blickfånget var av bästa slag och vi konstaterade att furorna inte gärna växer in i varandra. Varje träds krona är sin egen ö. Hur kommer det sig? Och varför visar träden respekt för varandras växtområde, men inte för en byggnad? Tankarna flödar fritt när människan mår bra. Sen bestämde vi oss för att skippa påskresan. Njutningen och äventyret finns ju precis runt hörnet. Bättre kan vi inte ha det.

Det tar sig.

21 mars, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

I sann backhopparanda bjuder jag idag på en sidoprofil med magen i vädret. Det växer så det knakar i både fogar och ligament. För att inte tala hur det spänner och stretar i andra mer mjuka delar av kroppen.

Det är en spännande upplevelse av hur kroppen förändras till följd av ett litet liv som växer därinne. Förutom att den anatomiska proportionerna förändras på flera olika sätt, så är kroppen även tydlig med att mina tidigare personliga intressen och ambitioner är klart nerprioriterade. Med all rätt.
Och tydligare lär det nog bli. Magen kommer ju inte bli mindre direkt. Hur stor återstår att se.

Denna dagen inte ett liv…

11 mars, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

…som Farbror Melker sa när det inte nappade. Saltkråkan är guld.
Vi hade samma fiskelycka i helgen när vi tog oss ner på isen och borrade några hål i det strålande solskenet. Men ack, vad gör det, när sällskapet är trevligt och solen värmen trots isande vindar. Vi slapp ju rensa fisk och magarna var redan mättade av raggmunk och fläsk.

Efter en stärkande helg väntar nu åter vardagen. Min satsning på att svänga HB-kurvan uppåt fortsätter. Senare i veckan får vi se om det har gett resultat. Jag har blivit trött på blodpudding. Men får jag bekräftat att det har gjort en skillnad så ska jag äta blodpudding tills det kommer ut ut öronen på mig.

Tina upp

9 februari, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Idag hände det. Mitt i arbetsdagens hetsiga rullijans (stavning på det,tack!), träffades jag av de första värmande solstrålarna. En fantastisk känsla som ger en liten uns av vad som komma skall. Man liksom tinar upp ända in i själen, på ett sätt som bara kan göras av vårsolens första värmande strålar.

Ändå tycker jag om vinterns köld och kyla. Sverige är ett fantastiskt land med alla sina årstider. Alltid något att se fram emot.

Nu ser jag fram emot våren. Takdropp och knoppar som brister. Fågelkvitter och sömniga flugor. Vårbäckar och dofter som vaknar till liv. Först som dova, fräna förruttnande. Sen friska, tydliga och söta. Känslan av tinad grusväg under stövlarna. Jösses, vad jag längtar!

Något att fira

6 februari, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Rosor och två kanongoda semlor. Har det hänt något speciellt? Firas det något, månne? Ja, det tror jag bestämt! På en vardag och allt! Vad är det som har hänt?

Tjaaaa… ni kan ju själva tänker er in i hur det är. Att bo så här i obygden utan teve. När hösten, kylan och mörkret kryper på. Då man njuter som mest av att höra elden som sprakar i vedspisen medan vinden piskar och viner runt knutarna. Löven faller och klibbar fast sig mot varandra. Gården är städad, veden är inplockad och åkern är förberedd inför snön som snart komma skall. All planerad renovering är gjord. Ingen teve som pockar på uppmärksamheten. Inga biljardhallar, biografer, konserter eller andra nöjesevenemang så långt ögat och örat kan nå. Det finns helt enkelt inte så mycket att göra.

Men har man lite att göra på hösten så kan det bli desto mer att göra till sommaren.

Vilket det ser ut som att det blir. För till sommaren kommer den här krabaten fram och sätter sin prägel på vårt enkla hem. Och det är faktiskt det som vi firar. Med pompa och ståt.

Lantlig renovering

1 februari, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Jag tänkte göra ett inlägg till den lantliga-renovera-och-inred-ett-gamalt-hus-blogg-trenden som är ganska poppis nuför tiden.

För att bryta floden med bilder som flödar av vitt, lite pastellfärgade rosor och vackra kvinnor i förkläden, så bidrar jag med följande bild från vår renovering. En svettig och dammig SlaktarStina som knackar och bilar loss murbruk. Inte för att jag föraktar vackra kvinnor i förkläden, omgivna av pastellfärgade rosor i en värld av vitt, för det gör jag inte. Det är vackert och ser ytterst gemytligt ut. Jag brukar själv spatsera runt med förkläde ibland, tro det eller ej.

Men man ska inte glömma att det finns andra delar i en renovering. Allt det jobb som ger grunden för allt det vackra som kommer sen. Så varför ser man så sällan bilder på grovjobbande kvinnor?
Antagligen för att det inte är lika säljande som en kvinna i förkläde i ett nyrenoverat kök. För jag vill inte tro att det är männen som gör grovjobbet. Och jag vill inte tro att man brukar hoppa över grovjobbet heller. Båda alternativen är skrämmande, så vi får hoppas att det är det första, även om det inte heller är så bra. Så mer bilder på grovjobbande kvinnor!

Vedens magik

24 januari, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Sista lasset ved för den här vintern är framkört. Så nu inväntar vi våren och många timmar vid huggkubben på vedbacken.

Perfekt kroppslig aktivitet. Rofylld, kroppslig utmattning som har sitt tydliga sammanhang.

Jag blir trött i kroppen för att jag hugger ved. Ved hugger jag för att ha det varmt och skönt på vintern. På vintern vill jag ha det varm och skönt så därför hugger jag ved. Jag hugger ved och därför blir jag trött i kroppen.

Enklare kan det inte bli. Och plötsligt är det inte svårt att motivera sig till fysik utmattning. Dessutom är det en ros för själen. Dessa enkla och tydliga sammanhang. Skall icke underskattas…!

Följetong om långkalsong….

20 januari, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Kommer ni ihåg att jag någon gång i december fick i uppdrag att restaurera ett par favorit-långkalsonger? Uppdraget blev liggande i min ”något-att-göra-för-superkvinnan-hög”. För en sån har väl alla? Hur som helst så tog jag tag i uppdraget härom dagen. Så här såg dem ut till att börja med.

Så ni förstår kanske varför dem hamnade i superkvinna-högen. Men skam den som ger sig. Och skam den som försöker köpa ett par nya långkalsonger.

Så efter en touch av mina magiska händer och med hjälp av min kära symaskin så återtog långkalsongen sin funktionella heder och stolthet. Och jag plockade in några extra pluspoäng som tålmodig flickvän och bondmora här på gården.

Som allting annat som restaureras så blev dem självklart märkta med signatur och årtal. Inför framtidens efterforskningar om historien. Den vita tråden är ett medvetet val, då den ger en modern touch till det gamla. Dessutom bryter det fint mot det mörka och markera midjan på ett högst fördelaktigt sätt för figuren. Superkvinnan har slutfört uppdraget.