Livskraft i samspel

Kategori: Familjeliv & Gemenskap (Sida 33 av 35)

En fantastisk midsommar.

Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen här på bloggen den senaste tiden. Men vi har haft fullt upp med att fira midsommar och sen att återhämta oss efter sviterna därav.

Det har varit en mycket speciell midsommar men som ändå innehållit majoriteten av det en midsommar brukar innehålla. Vi har ätit midsommarmat, berusat oss och dansat ringlekar runt stången. Det har varit sena och ljusa nätter, glädje och lycka, nya bekantskaper. Det har varit en intensivt och varje timme av midsommarhelgen har utnyttjats till fullo, inte mycket sömn. Men sen är det ju midsommar bara en gång om året också.

Och det visade sig bli en blöt midsommarafton, trots att väderprognosen för en gångs skull förutspådde torr väderlek. Och torr väderlek var det ju, för solen strålade över den daggfuktiga skogen och blomsterängarna, när jag tidigt på morgonen vaknade till fåglarnas glada kvitter. Vilken fantastisk midsommarafton det kommer bli, hann jag tänka innan det rikliga vattenflödet började. I sängen.

Så istället för att göra i ordning oss för att gå på bröllop, så fick vi göra oss i ordning för att åka till BB och där tillbringade vi sedan hela midsommarhelgen. Så sill, grillat och jordgubbar byttes till halvkokt potatis, vattning brunsås och kalla biffar. Och istället för en öl och små grodorna så tog jag lite lustgas och så trampade vi några varv runt droppställningen.

Vi höll igång långt in på midsommaraftonens småtimmar och ljuset hade börjat återvända när tröttheten blev övermäktig. Vi fick hjälp till att få ett par timmars sömn och sen fortsatte midsommarfirandet dagen därpå. Glädjen och lyckan sprudlade när vi klockan 23.44 på midsommardagen fick göra oss bekanta med den här lilla krabaten.

Så känslan var rätt när jag vaknade tidigt på midsommaraftons morgon. Det blev en fantastisk midsommar.

Nästa pularprojekt – busskur

 Projekt takomläggning är avslutat och nästa pularprojekt här hemma på gården har påbörjats. Så den outtröttliga snickaren har byggt en busskur. Oerhört nödvändig byggnation, för ska man vänta på bussen här ute – ja, då lär man få vänta. Och då kan det ju vara bra att ha en kur att söka skydd i mot regn och rusk, blåst och sol. 
Kanske blir nästa steg att bygga en buss också, eftersom en sådan aldrig har skådats här ute. Återstår att se.

Sommardans i Dalarna

Det är sommar, det är Dalarna och därmed vill jag varmt rekommendera den här hemsidan för er som är lite fundersamma över vad ni ska hitta på hela sommaren.  

Bilden är lånad från sommardans.se

Sommardans i Dalarna har precis dragit igång på alla vackra logar och dansbanor som finns häromkring i landskapet och det är något som man definitivt inte bör missa! Även om man inte är inbiten dansare (ännu), så är det väldigt fint att åka iväg till någon av dessa vackra platser en sommarkväll. Lyssna på musik, kolla folk, fika, kanske ta sig en liten svängom ändå.

Det är folk i alla åldrar som är där för att dansa, träffa folk och ha en riktigt trevlig kväll. Perfekt sommarnöje! Och nej, folk är inte där för att ragga. Inte mer än på något annat ställe i alla fall. Folk är där för att ha trevligt och träffa annat folk.
Men jag kan ju inte dansa…! Du lär dig. Bara du vågar. Och man måste inte dansa, man kan vara där bara för att njuta av en vacker sommarkväll. Vilket inte är så bara, egentligen. 

Jag har ju själv varit ute en hel del på dessa dansbanor och svängt mina lurviga tills svetten har lackat. Dock inte det senaste året, av olika anledningar. Men ändå, ni skall veta att det är en vis och erfaren som talar när jag i samband med detta även utropar ett visst observandum, om än i den allra mest positiva andan. För det som börjar så här….

Kan efter viss tid leda till det här… Av egen erfarenhet.

 Och med de orden i bakhuvudet, så tycker jag att du ska ge dig ut på någon av dansbanorna runt om i Dalarna. Våga! Sväng din kropp till musiken och njut av hur du fylls av lyckohormoner samtidigt som du både motionerar och gör nya bekantskaper. Du kan börja redan ikväll…!

Älskade mamma!

Fotograf: Mathias Wadstedt

Som bekant var det Mors-dag i helgen. Jag är inte så engagerad i denna typ av hitte-på-dagar, då jag tycker att man bör och ska visa sin eventuella uppskattning när som helst under året. Inte påtvingat. Och definitivt utan kommersiella intressen i form av ”jag måste köpa någonting, det är ju…….-dag idag.” Men andra får hålla på bäst dom vill, det finns ju en fin tanke bakom.

Oavsett. Det här är jag och min mamma. Bilden är tagen för ett par år sedan då hon hälsade på under Dansbandsveckan i Malung.

Jag är stolt över min mamma. Hon är ett rejält fruntimmer, bull-mor, bästa vän, trogen supporter, hjälpreda och kunskapsbank på samma gång. Som ett Kinder-ägg – men tusen överraskningar istället för tre. 
Hon har antagligen skjutsat mig x-antal varv runt jorden genom åren – på träningar, till kompisar eller för att jag helt enkelt ville hem. Alltid, oavsett vilken tid det var på dygnet.
Hon har tålmodigt lyssnat på tonårskatastrofer, livsfunderingar, idéer och högst vardagliga tankar. Det är faktiskt ett under att inte hennes öron har ramlat av. Men i alla fall när jag kollade sist, så sitter de fortfarande kvar och lyssnar fortfarande lika tålmodigt. Oavsett om det handlar om livets mirakel, sorger eller vardagslunken.

Och när jag seglar omkring på livets hav i min lilla jolle, så har mamma alltid funnits där som det moderskepp hon är. Jag har fått bestämma min egen kurs, klarat mig igenom både stormar, dimma och solsken men alltid med tryggheten att moderskeppet finns där. Om jag behöver guidning, stöttning, social samvaro eller extra proviant. En stor trygghet med andra ord.

Och när jag nu själv står inför utmaningen att bli mor och tankarna rusar iväg i ren panik om hur i hela friden jag ska göra för att vara en bra mor – då behöver jag bara tänka på hur min mamma har varit och hur hon är, för där har jag svaret. Svårare än så är det inte.

Vikten av snygga accessoarer

Jag har tidigare berättat för er om vikten av snygga accessoarer till den havande kvinnan. Påtalade även för M att det stod i boken att det var viktigt med snygga accessoarer och att han kanske kunde bidra till den delen. Hann nappade direkt!

– Accessoarer…. kanske en målarpensel eller en stiftpistol? Det är ju fina och användbara accessoarer.

Ibland så förstår han inte riktigt, men det är väl kanske så med mansfolk. Jag vill ju som  kvinna ha något dyrt och vackert som nästan ingen annan har. Något som får andra att sukta av avund. Något som framhäver min skönhet utan att ta över.

Och därför spatserar jag nu runt här hemma med en äkta Jonsered i min hand. Ska det va, så ska det vara äkta vara. Inga billiga piratkopior här inte.Snyggt, viktigt och praktisk. Ifall jag behöver såga i något. Eller fälla ett träd. Dessutom klär den mig. Ser ni hur färgen framhäver nyanserna i mina ögon? Dessutom matchar den nagellacket.

Skogspromenad med katten

Knas-Katten är som en hund ibland. Han älskar att ströva omkring i skogen med oss andra i familjen. Man blir väl som man umgås, sägs det.

Så när jag gav mig ut på min dagliga ank-runda (vagg-vagg), så hängde Knas-Katten såklart på. Först blir han alldeles sprallig och hoppar fram bakom tuvor för att skrämmas, klättrar i träd, och vrålrusar fram och tillbaka längs stigen.

Men bara han har fått utloppt för sin överskottsenergi så lullar han på längs stigarna, hack i häl eller en liten bit framför. Det beror på vilka marker vi befinner oss vid. För han kan vara bra kaxig och gå först så länge vi är på marker han är bekant med. Men när vi kommer lite långt bort eller tar en ny stig, så vill han gärna smyga bakom, som ni ser här.

Fegis. Eller smartis. Han räddar ju sitt eget skinn som låter andra i flocken gå först på okända marker. Men eftersom den andra i det här fallet är jag, så tycker jag nog mer han är en fegis. Han kan ju i alla fall klättra upp i ett träd om det skulle vara något. Men vad det skulle vara vet jag i och för sig inte.

Råd till den havande kvinnan

Damer och herrar, låt mig få delge er ett utdrag ur den eminenta boken ”Ett barn blir till”, fjärde upplagan från 1971. Boken är författad av Axel Ingelmans-Sundberg och Claes Wirsén. Bilderna är tagna av Lennart Nilsson.

”Till slut är det ännu en fråga som bör diskuteras, hur mamman skall klä sig nu när det börjar märkas att hon är i väntas dagar och fram till förlossningen. Vad skorna beträffar är det inte bra att gå med för höga klackar, det blir för stor påfrestning för ryggen. En klackhöjd på 3-4cm är lagom. (…) Sedan är det viktigt att även för övrigt sköta sitt utseende, tvätta håret ofta, vårda händerna, ha snygga accessoarer. Det var allt för denna gång. Glad vandrar den blivande mamman i väg till jobbet, hushållet och väntan.

Så nu har jag tvättat håret, smörjt händerna och målat naglarna. Ska säga till M att han lär köpa lite snygga accessoarer till mig eftersom det är viktigt! (Dock oklart för vem och varför det är viktigt.)
Ett problem återstår dock. Vart finner jag ett par skor med klackhöjd 3-4cm och som funkar på grusväg, längs skogsstigarna och inte minst när jag ska gå över den nygödslade åkern med kompostavfallet?  Hmm… får klura på den.

Nytt överdrag till babysittern

 Idag har det spöregnat hela dagen, vilket har passat mig utmärkt. Jag har nämligen kunnat ägnat en del tid åt att umgås med min symaskin. Visserligen kan jag väl göra det soliga dagar också, men ändå. Idag var en perfekt sy-dag. Jag har nämligen en del projekt jag hoppas hinna färdigställa innan Knådden gör entré. 
Det som jag pysslade med idag var ett överdrag till en babysitter. Vi fick den med när vi köpte barnvagnen. I fullt funktionsdugligt skick, men överdraget är ganska slitet och såg lite tråkigt ut. Då jag inte ids vara så pass seriös att jag sprättar sönder överdraget och med irritation och vånda försöker sy ett helt nytt, har jag grubblat på en annan idé. Så därför sydde jag idag som en kondom i trikåtyg som bara är att dra över det andra överdraget – skitenkelt, rent ut sagt. 
Och för att kolla att idén funkar även med en varelse i, så fick Knas-katten vara stand-in. Jag tycker mig kunna utläsa att lösningen får klart godkänt. 
 
Tyvärr blev bilden lite mörk, har inte lärt mig hantera kamera oklanderligt ännu. Men det kommer det också. Nu återstår bara lite småjusteringar på överdraget så kan jag bocka av det från min att-göra-lista och ta tag i nästa projekt. Det är roligt att skapa!

Fötterna upp och huvudet ner

Precis som det ska vara. I alla fall om man är Knådd och ligger i min mage. För tydligen har Knådden lagt sig i startposition. Hoppas den håller sig kvar där de veckor som återstår.

Själv har jag huvudet upp och fötterna ner. Sjunger långsamhetens lov och mår bättre än någonsin.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑