Jag är inte så förtjust i den komersiella hysterin som råder nu i juletider. Andra får hålla på bäst de vill, men jag vill helst inte. Men mat måste man ju ha. Sägs det.
Så… vi tänkte till alldeles extra och beslutade oss för att handla idag. Innan alla andra hinner sluta jobbet och därmed innan alla andra hinner till affären. Men det verkade som att alla hade varit ungefär lika smarta. För alla hade slutat tidigare för att hinna till affären innan alla andra hinner dit.
Upplevelsen av miljontals kundvagnar, stora som lastbilar, men total avsaknad av trafikregler. Det är högertrafik och vänstertrafik och bredsladdar och tanklösa parkeringar. Och varenda en har sin egna norm vad gäller kundvagnsetik. Totalt kaos, med andra ord. Och varenda en är irriterad för att ingen annan fattar hur man skall köra med kundvagnen.
Innan vi ens kommit till grönsaksdisken var jag beredd att äta havregrynsgröt i en vecka. När den var avklarad, så var jag beredd att leva på enbart vatten och torra grankottar. Vad som helst för att slippa detta virrvarr av svårmanövrerade kundvagnar styrda av ett gäng hönshjärnor, mig inkluderad.
Men då händer det. Plötsligt händer det och det har aldrig hänt mer lägligt. För efter en snabb förhandling med min kära sambo så hamnar jag inne på lagret tillsammans med Knådden. Knådden, en lastpall och en skötväska som var beredd att användas. Thank you, Lord!
Vi var klara lagomt tills M plockat ihop alla varorna. Nästa år måste vi vara smartare.
