Livskraft i samspel

Författare: SlaktarStina (Sida 45 av 56)

Jurassic Park har öppnat

Då har Jurassic Park öppnat för säsongen och ni är alla välkomna hit ut i skogen för att lyssna till detta exotiska brölande som sprider sig i natten. Bilköerna längs vår lilla skogsväg har redan börjat hopa sig, så det är bäst du genast ger dig ut, för säsongen är kort.

Nu tänker du; Men hallå, försöker hon lura mig till att det finns dinosaurier där ute i skogen? Nu har hon väl ändå gått för långt… Men då säger jag; kom hit och lyssna så får vi se vad du tänker efter den ljudupplevelsen.

För er som vet bättre så inser ni att det är kronhjortarna som har börjat brunsta. Det är ett mäktigt läte som sprider sig här i skogen och jag förstår dem som tar bilen ut hit om kvällarna för att lyssna. Funderar på om jag ska gå ner och sälja lite kaffe och kaka, skulle kunna göra mig en liten hacka. Alltid bra attt kunna dryga ut föräldrapenningen…
Bilden är lånad från www.ne.se

Sjukskriven.

Knas-katten är sjukskriven sedan i lördags. Han kom då hemlommande framåt småtimmarna med en skadad tass. Antagligen har han varit i slagsmål. Med vad och varför förtäljer dock inte historien.

Vi avvaktade ihopp om att det skulle bli bättre, men icke. Den i vanliga fall kvicka katten fortsatte att hoppa på tre ben och titta på oss med medlidsökande blick. Ett tag misstänkte vi att han fejkade. För ibland sprang han som vanligt, men när han kom in så började han hoppa på tre ben. Oerhört misstänksamt. Och han har ju gett sken av att känna sig lite bortglömd sedan Knådden gjorde entré. Men vid närmare undersökning av tassen kunde vi konstatera att den var nog faktiskt skadad.

Så idag har vi besökt vetrinären. Knas-katten har fått medicin och ett sjukintyg som intygar att han är skadad i tassen och har rätt att avstå från heltidssysselsättning, om han så behagar, den närmaste veckan. Sen får vi väl se hur läget ligger. Kanske kan han börja lite smått på deltid.

Då vikarier är svåra att få tag i (och egentligen kanske inte är särskilt välkomna eftersom det antagligen är en potentiell vikarie han har fått stryk av), så får jag nu sköta hans jobb tills han tillfrisknar. Alternativt får hans arbete samlas på hög och han får jobba ifatt när han är tillbaka. Vi får se hur det blir.

Finaste Knas-Katten

Jag skriver en hel del om Knas-Katten. Men det är för att han är så speciell och ger upphov till så många historier som jag vill dela med mig av. Dessutom tycker han om att var lite zåäö-kändis och har övertygat mig om att han kan hantera kändisskapet.

Det kan framstå lite märkligt att så mycket fokus läggs vid en vanlig gårdskatt, men det fullkomligt skiter jag i. Han ger mig så mycket glädje i sina äventyr och sin personlighet att jag måste få dela med mig. Och det verkar ju vara uppskattat.

Och det är faktiskt så att jag har andra vänner än Knas-Katten, flera stycken faktiskt. Och majoriteten av dem går på två ben (för det mesta) och är vad vi kallar människor. Men jag vill inte att de ska behöva oroa sig för att bli uthängda på stora vida webben bara för att de umgås med mig, därför syns de inte här. Men de finns. För Knas-Kattens del så ingår det i hans anställningsavtal, så han har redan godkänt det i samband med att han blev gårdskatt och familjemedlem hos oss. Ingen paragraf om censur finnes, och det är han fullt medveten om. Som sagt, han gillar att vara zåäö-kändis.

Så imorgon är det dags igen. En ny historia kommer antagligen formas av den knasiga katten. För nu har han varit ute på äventyr igen. Det är inte bara att ha katt, det kan jag lova.

Det finns inga dåliga väder….

Höstregn är ganska charmigt ändå. När man har ordentliga regnkläder och stövlar med mormors raggsockor i. Då kan man spatsera på och känna hur ösregnet ger en liten lätt massage över axlarna, lyssna på ljudet och kanske känna någon kall regndroppe mot ansiktet. Varm och torr kan man stanna upp och förundras över hur flödet i bäcken plötsligt kan fördubblas av alla små vattendroppar. Rödblommig om kinderna kan man sen gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Har man däremot bara tunna, stretchiga långkalsonger (även kallat löpartights), ett par joggingskor och en bomullströja – ja då är det inte till att gå och spatsera i godan ro. Då gäller det att springa. Och då gäller det att springa snabbt. Om du inte vill frysa häcken av dig, vill säga, för att uttrycka mig i klarspråk. Flåsande kan man sen förundras över hur kläder och skor kan bli så oerhört tunga av alla små vattendroppar. Och sen kan du rödblommig om kinderna gå in och stoppa in en extra vedpinne i spisen, bara för att det värmer så gott.

Så. Det finns inga dåliga väder. Och egentligen inga dåliga kläder heller. Det är bara en frågan om hur de används.

Familjedag i blåbärsskogen

Knas-Katten är en riktig bra tillgång ute i blåbärsskogen. Han håller span vart de bärtätaste tuvorna finns någonstans, både från marknivå…
och en bit högre upp.
När han hittar en tuva som ser bra ut, så ropar han högt till oss bärplockare, här borta, här finns det grejor ska ni se!
Eftersom M är diplomerad kvalitétplockare så går han först och plockar endast de bär som uppfyller godkänd EU-standard. Sen kommer jag och plockar av resten av skräpet.
Knas-Katten brukar provsmaka så att de är ätbara. Oftast är de det.
Knådden då? Jo,han passar på att ta sin förmiddagslur. Skogen är det bästa sovstället. All time high.

Röjsågskurs

Igår vaknade vi upp till en strålande krispig höstmorgon. Perfekt kursdag med andra ord! Så jag tog på mig min finaste gå-på-kurs-kostym och gav mig iväg.
Först var det en del teori.
Men sen blev det skarpt läge och då fick vi börja att såga träslantar.
Men hallå, är det inte träd man ska såga? Jo precis. För nästa uppgift var att såga granar.
 Så nu kan jag det också. Blir spännande att se vad vi får lära oss nästa gång. Såga björkar kanske? Målet är iallafall att jag så småningom ska kunna röja i skogen. På ett tryggt, säkert och bra sätt. Jag har redan lärt mig massor!

Skräpleverantören

Master of the Dammsugare brukar ofta påtala att det blir så skräpigt hemma hos oss på väldigt kort tid. Jag har tidigare inte hunnit uppfatta skräpet, men börjar nu förstå vad det är han menar. Jag har även kunnat konstatera att jag inte är den huvudliga orsaken.

Say no more.

En dag i skogen

Nog för att Knas-Katten börjar hitta sin roll i vår lilla småbarnsfamilj, men han tycker det är bra slitigt emellanåt. Så idag, efter att katten haft ett långt nattskift, gjorde vi dealen att han skulle få en stund för sig själv i lugn och ro. En chans till att vila upp sig och ta igen förlorad tid med sig själv. Och det på valfri plats inomhus.

Så jag och Knådden packade cirkusvagnen med allt som skulle kunna behövas för en dag i skogen. Skötväska, vatten, bärsele, något att äta, paraply, filt, kamera och något att ha blåbär och anda fynd i. Sen begav vi oss iväg och slog läger i sann bärplockaranda.
Medan Knådden studerade trädkronornas rörelser så plockade jag blåbär. Vinden fick utgöra bakgrundsmusik. Ibland behövs det för att man ska kunna höra vad man själv tänker.
Det fanns förvånansvärt gott om blåbär, stora och fina. En i burken och två i munnen och ändå fick jag ihop några liter. Men det finast blåbäret valde att jag ta med hem på tillväxt.
Om ni undrar vem som har tagit bilderna, så träffade vi på en liten skogstomte som fick låna kameran. Han var ungefär i Knåddens storlek och därför blev det lite grässtrån på bilderna. Han nådde inte högre, helt enkelt.

Mors lilla Knådd

Det är inte alltid så lätt att förstå vad den lilla Knådden vill och inte vill. Idag var en sådan dag. Han skrek och skrek och var allmänt missnöjd. Han ville inte ligga på mage, inte på rygg och inte på sidan. Han ville inte titta på saker som dinglar, ville inte sitta i famnen, ville inte sova. Han ville heller inte ligga i vagnen, lyssna på musik eller äta. Han ville inte bajsa, hade inte ont i magen och behövde inte rapa. Han hade lagomt mycket kläder på sig, ville inte vara själv och ville inte ha nappen.
Det skär i själen  när jag inte förstår vad han vill. Men efter att ha provat allt ett ex antal gånger förstod jag plötsligt vad det var. Så självklart! Han ville ju ut i skogen och plocka blåbär. Sagt och gjort. Vi packade oss iväg ut i blåbärsskogen och resultatet blev en nöjd Knådd, en massa blåbär och inte ett enda myggbett. En riktigt bra aktivitet helt enkelt.
Så nu blir det blåbär och mjölk till kvällsmat. Och vi har redan bestämt att vi ska ut i slutet av veckan igen. Skogen ger ro åt själen, det har även Knådden förstått.
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑