Författare: SlaktarStina (Sida 47 av 56)

Vaggvisa

20 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

”Sov mitt lilla hjärta
roligt i din bädd
inte vara ängslig
inte vara rädd

Ty i svarta vatten
över skog och mark
över vida vatten
vaktar farbror Stark…”

Om kvällarna här ute i skogen får Knådden bekanta sig med den svenska musikskatten, enligt min mening. Det är inte ABBA. Och inte Kent. Och heller inte Jussi Björling eller Sabbaton.

Men svenska visor, det är grejer det. Ikväll, till exempel, har vi poppat Allan Edwall. Igår var det Sofia Karlsson som sjöng Dan Andersson. Imorgon kanske vi ska festa till det med lite Cornelis Vreeswijk. Det är ju ändå tisdag.

Kanske är jag lite lillgammal. Kanske är jag lite trist och tråkig. Kanske har jag bara inte hittat dem i min generation som hyser samma förkärlek till svenska visor. Oavsett.

Nu har jag min chans. Min chans att påverka framtida generationer att verkligen uppskatta dessa kulturella guldkorn. Eller så får det motsatt effekt, man kan ju inte veta säkert. Men jag tar min chans. Min chans att dela denna musikaliska förälskelse med någon som tar sig tid att verkligen stanna upp och lyssna och njuta. Eller ja, rent krasst så har ju Knådden inte riktigt något val än. Han är ju beroende av mig oavsett om han vill byta musik eller gå ut ur rummet. Men han somnar då så gott till visorna varje kväll, så så förfärligt illa kan det ju faktiskt inte vara.

Sensommarmorgon

19 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är något speciellt med sensommarmornar. Den där fuktiga kylan och de dova dofterna. (Om nu dofter kan vara dova, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva dem.) Man känner att hösten börjar göra sig startklar, samtidigt som sommaren fortfarande kämpar sig kvar. Det är fint och ibland glömmer man det.

Oftast har vi fullt upp med att klaga över att sommaren varit dålig, att semestern är slut och vi våndas över att hösten och mörkret är på väg. Vi liksom missar tiden där emellan. Vilket är synd.

Så ta och masa dig upp lite tidigare någon dag, eller ge dig själv lyxen att stanna upp några minuter en tidig morgon. Ta in dofterna, lyssna till tystnaden, känn fukten i luften. Och inse att det är minst lika härligt som en solstrålande, kvittrande, daggdoftande försommarmorgon. Njut av det om är istället för att se tillbaka.

Rosa provokation

18 augusti, 2012 / SlaktarStina / 2 kommentarer

Det här väcker känslor, mina damer och herrar. En pojke med en rosa napp. Så förskräckligt, stackars pojk!

Men jag kan meddela er att pojken i fråga mår bra och tycker om sin napp. Han ger blanka fan i vad den har för färg. Just nu iallafall. Men med tanke på omgivningens reaktioner, så kommer han nog vägra färgen rosa om ett par år. Oavsett om han tycker den är fin eller inte.

Och åter igen har en generation fått lära sig att pojkar är blå och flickor är rosa. Jag som trodde att en färg var just bara det – en färg.

Det roliga i kråksången är att hans rosa napp inte ens är ett medvetet val för att provocera från vår sida. Vi behövde en napp och den nappen som fanns hade färgen rosa. Mer var det inte med det. Trodde vi.

Men en rosa napp till en pojke väcker känslor. Hos vuxna. För än är det inget barn som har reflekterat så pass över färgen, att de har tyckt det varit värt att kommentera den. Det kan bero på att de ännu inte lärt sig uttrycka sina tankar i klara ord. Eller så beror det på något annat som de ännu inte har lärt sig. Vad vet jag.

Ordningen återställd

17 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Ni kan vara lugna, ordningen är återställd. Knas-Katten är tillbaka på gården efter att M sent igår kväll gick skallgångskedja. Den som tror att katter tar sig hem själva om de hamnar på lite avvägar… den personen känner inte riktigt Knas-Katten. Han gör själ för sitt namn, om vi säger så.

Men varför försvann han? undrar ni då. Jo, så här var det…

Min kära bror var här igår tillsammans med det lilla Charmtrollet. I ett tappert försök att få samtliga minimänniskor att sova, gav vi oss ut på en barnvagnspromenad. Ni som har läst om familjepromenaden, kan ju gissa hur Knas-Katten reagerade. Åh, promenad! Vänta på mig! Och sen kom han eftergalopperande som om han vore en hund. Jaha.

Så han hängde på, trots vårt något fula försök att ignorera honom och hålla tummarna på att han skulle vända hemåt. Men icke! Vi gick och vi gick och Knas-Katten gjorde detsamma. Men sen i en kurva kom det plötsligt en bil med ett alldeles förfärligt rasslande släp. Kattstackar’n blev livrädd och stack iväg. Vart såg vi inte. Då han inte kom när vi ropade och heller inte visade sig när vi strax därefter passerade igen, så antog vi att han hade tagit flykten till hemmets lugna ro. Men timmarna gick och ingen katt syntes till.

Så M fick sent på kvällen gå skallgångskedja med sig själv. Och när han kommer fram till kurvan där Knas-Katten försvann, så sitter han där på vägen och väntar. Väntar på att vi ska passera igen med barnvagnarna eller väntar på att någon ska komma och hämta honom. Man kan undra hur länge han hade suttit där om ingen dykt upp.

Väl hemma så var han skitsur och gick med nosen i vädret och vägrade att kela. Men vem kan klandra honom? Jag skulle inte heller vara så glad om jag fått vänta en hel dag på att någon skulle hämta hem mig.

Efterlysning

16 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Namn: Knas-Katten
Ålder: drygt ett år
Beskrivning: var klädd i grå sommarpäls och vitt öronludd vid försvinnandet. Har en yvig svans, fyra ben och beter sig som en hund. Tycker om älgkött och skinka. Knas-Katten sågs senast längst bort i byn, på grusvägen i kurvan bortanför sandhuset.
Ser ni honom, kontakta polisens avdelning för försvunna personer eller hör genast av er till mig. Vi saknar honom.

Ensam majestät

15 augusti, 2012 / SlaktarStina / 4 kommentarer

Denna fascinerande blomma fångande mitt blickfång igår kväll när jag och Knådden vandrade runt på markerna. Den lyste klarare än alla andra växter runt omkring och liksom höjde sig över massorna. Ungefär som när någon kommer med självsäkra steg, strålande i en klarröd klänning i en beige folkmassa. Ett blickfång som du inte kan slita dig ifrån.

Jag har aldrig sett något liknande, så därför undrar jag nu; vad är det här för skönhet som växer utanför mitt hus?

Äkta svenskt hantverk

13 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Alla har det. Ett äkta svenskt hantverk som ligger gömd i någon låda. Någon sak som du tvingades göra i slöjden och som du då inte riktigt förstod vad du skulle ha till. Eller något som du har fått av ditt barn eller barnbarn och som du knappt vågar ha framme. Kanske för att du är så rädd för att detta vackra hantverk ska ta skada. Eller för att är så fult så du inte vet vart du ska placera det, alternativt att du är rädd för att någon ska fråga vad det föreställer och du inte kan svara.

Oavsett vad, så kan du inte kasta det här föremålet, trots att du inte vet vad du ska ha det till. Det är som det besitter en själ. Något berör dig känslomässigt, när du ser på den snett sågade träbiten eller den håliga stickningen. Du kan inte kasta det! Och därför hamnar den i en låda och du glömmer bort det.
Tills den dagen då du ska rensa bort lite skräp. Återigen tar du fram detta äkta svenska hantverk som tillverkats i någon dammig slöjdsal av något ivrigt mellanstadiebarn. Du tar upp den ur lådan, tänker Åh, den här! Men vad ska jag ha den till, den är ju inte särskilt vacker..? Men på något underligt sätt hamnar den ändå i någon låda eller skåp och försvinner ur ditt medvetande till nästa gång det är dags att rensa ut lite skräp. Och så fortsätt det.

Men plötsligt händer det, och så har det nu gjort för mig. Rensade ur en låda och hittade en mobil som jag gjorde i mellanstadiet, på uppdrag från vår slöjdlärare. Då helt oförstående vad jag skulle med den till, men det var iallafall kul att såga. Men nu har den äntligen fått komma i bruk, efter 15 år i en pappkartong!

Vår slöjdlärare var allt bra förutseende.

Tillbaka till vardagen

12 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Jag vet att det är många som denna söndagskväll möter nattens mörker med en gnutta ångest. Semestern är över och nu ska man tillbaka till jobbet. Tillbaka till vardagen.

Men vardagen är icke bara att förakta. Det finns något fint i den. Den utgör ändå majoriteten av våra liv. Kanske kan man tillochmed säga att det är vardagen som är vårt liv, hur den än ser ut. Och är den då så odräglig att man knappt står ut, ja då kanske man ska fundera på vad man själv kan göra för att få det lite behagligare.
Vissa saker kan vi ändra på, andra inte. Men man kan alltid göra något. Stort eller smått. Som att byta ut jordgubbssylten på gröten till blåbärssylt. Eller säga upp sig från jobbet. Kanske avsluta en relation. Eller påbörja en ny. Eller helt enkelt sluta dammsuga.

För vardagen är föränderlig. Ibland till följd av medvetna val. Ibland till följd av livets egna gåtfulla nyckfullhet. Men det pågår alltid en förändring, om än så sakta att vi knappt märker det. Tänk dig själv hur din vardag såg ut för 10 år sedan, är den precis som idag? Nej, tänkte just det.

Vardagen har precis börjat här i skogen, för nu är det slut på semestertider och då är söndagskvällarna som de brukar vara, men ändå inte. För i soffan snusar Knådden. Och jag ska inte stämpla in för ännu en 40-timmarsvecka imorgon. Nu är det dygnet-runt-tillgänglighet som gäller, som mor och husmor. Det kommer nog säkerligen bli slitit emellanåt. Men vad gör det när lönen är miljoner gånger bättre.

En mer naturnära dinglis

9 augusti, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Ni har alla säkert sett de där sakerna som hänger och dinglar i suffletten på barnvagnar? De kallas uppenbarligen dinglisar, har jag nu lärt mig. Vanligtvis brukar de bestå av mjukisdjur i form av elefanter, lejon, giraffer eller någonting liknande.

Aningen opedagogiskt tyckte vi och byggde oss vår egna. Jag menar, vem i detta land har elefanter och lejon direkt utanför husknuten och behöver lära barnet att känna igen dessa under de första levnadsåren? Nej, tänkte just det.
Så vi tog en tallkvist och en rönnkvist och satt i suffletten, så att Knådden nu kan lära sig skilja mellan löv- och barrträd. Ekologisk, naturnära, miljövänligt, pedagogiskt och högst unikt. Billigt var det också.

Stackars barn, tänker ni nu. Men ni kan vara lugna, pinnarna i suffletten är inte en ny typ av dinglis. Det är resultatet av en fyndig man som är orolig för att det det droppar in regnvatten på hans son. Några pinnar och vips, så har regnskyddet fått en liten skärm som motverkar att det droppar in i vagnen. Man tager vad man haver, så att säga.

Superdrycken för kroppsbyggare

7 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Det finns otaliga drycker och preparat på den kommersiella marknaden som utlovar muskeltillväxt och styrka. Det är proteindrycker, chokladkakor, piller och jag vet inte allt.

Så det är oerhört fascinerande att, efter en 5-veckors period, kunna konstatera en viktuppgång på ca 60% och en längdökning på ca 10% – genom att enbart dricka bröstmjölk! Mjölk som min kropp har producerat! Fantastisk.

Överväger om jag ska sälja överskottet dyrt till alla dessa kroppsbyggare. Men jag vet inte… om jag själv skulle få samma effekt av att dricka bröstmjölk så skulle det innebära att jag om fem veckor skulle väga drygt 100kg och vara 180 centimeter lång. hmm… Det är nog bäst att bröstmjölkens hemligheter inte släpps lös på den kommersiella marknaden, för då har vi snart massa jättar som promenerar omkring här på vår planet.

Bättre att ge till dem som verkligen behöver växa. Men erkänn att det är häftigt!