Idag var det dags att lufta traktorn. Vi använder inte traktorn dagligdags, vilket jag tycker är oerhört skönt, men idag var det då dags.

Jag hatar när det behöver göras något som kräver traktor. Helt enkelt för att jag kör traktor så sällan, så jag känner mig väldigt osäker när det väl är dags. Inte för att det har gått dåligt någon gång, utan mest bara för att det är så mycket trevligare att klara sig utan.

Kan också ha något att göra med mitt något traumatiserande intro till maskinvärlden. Jag var alldeles för ung när min bror och pappa skulle lära mig köra moped, och efter en snabbgenomgång av diverse spakar och reglage, så skickade de gladeligen iväg mig. Det hela minns jag som en skräckinjagande vansinnesfärd som efter 50 meter slutade med att jag krockade med dasset. Vilka men som tillkommit efter den upplevelsen, utöver min maskinfobi, låter jag vara osagt.

Hur som helst, idag behövde traktorn luftas. Det har blivit rena skridskobanan runt balarna i Norrbo, så jag behövde flytta några av dem till mer isfria områden på åkern. Vill inte ha några benbrott eller fläkta kor, nu när vi snart klarat oss igenom den här isiga vinter. Ibland brukar vi sanda, men det här området är för stort för att det ska vara vettigt att gå runt med en sandhink och skvätta runt.

Nilson var självklart med. Han hade nog helst sprungit omkring ute, men accepterade läget ganska omgående. Men han låter hälsa att det är tröttsamt att åka traktor, även om det var ganska trivsamt. Han låter också hälsa att det är hans töntigt matte som envisas med att han ska den orangea-västen på sig, så ni inte tror att han självmant klätt sig i något så urbota fånigt.

Balarna kom på plats utan större blesyrer, traktorn blev luftad och imorgon väntar en ny dag. Och hörde ni fåglarna idag? Och kände hur solen värmde? Och såg hur vägbanorna var torra och hur snön smält bort runt trädstammarnas bas? Imorgon är det februari, gott folk!