Slaktarn´s Gård

Livskraft i samspel

getterna och stängslet.

Nu har getterna varit här på vår gård i över en vecka, och jag kan hittills konstatera att det är lite som att få barn – du kan förbereda dig hur mycket som helst och du kommer ändå bli överraskad.

Vi har lagt ner en del timmar under vintern med att förbereda stängsel, gethus och deras utfodring. För att allt skulle vara klart när de små liven äntligen skulle komma. Och allting var klart – halmen utlagd, hö fanns i nätsäcken och stängslet var på plats och kontrollerat. Men det är alltid någonting som måste justeras. Som alltid när det blir tillökning i hushållet. Det är regeln utan undantag.

Det började med stängslet. Ett rejält 5-trådigt rovdjursstängsel med ganska mycket kräm i trådarna så att säga. En mur av el som skall skydda de små liven från vargar, lo, björnar, bjärvar och jag vet inte allt. Rovdjur. Stora rovdjur. Så vad skulle hända med dessa små rultande getabockar när de bekantade sig med stängslet för första gången? Jag var i ärlighetens namn lite orolig. Skulle de överhuvudtaget överleva?

Efter några dagar inne i gethuset, var det dags för dem att för första gången komma ut i hagen. Lite trevande, lite försiktigt, vågade de sig till slut ut i solskenet. Betade lite gräs. Knörplade (ett helt eget ord, men det beskriver det hela så bra) lite sly. Och så började den ena närma sig stängslet. En av de minsta. Mitt mammahjärta slog lite snabbare och musklerna ökade i anspänning. Ajajajaj, tänkte jag. Nu händer det.  Och det hände. Geten hoppade genom trådarna och fortsatte lugnt beta på andra sidan, helt oberörd. Första rymningen. Efter fem minuter.

Vi har många gånger blivit varnade för getters benägenhet att rymma. I princip varje gång som vi blåögda och sprudlande av nybörjarglädje berättat att vi ska skaffa getter, så har någon med mer erfarenhet fått ett bekymrat uttryck i ansiktet och lite strävsamt svarat jaja…..ni vet att de inte är så lätta att hålla instängda?

Och det var alla de ansiktena jag såg framför mig när den där lilla getabocken gjorde sitt graciösa skutt genom trådarna som skall hålla rovdjuren borta. Vi föste snabbt in dem i gethuset igen och morgonen därpå satte vi upp fårstängsel på insidan av stolparna. Som de ganska omgående kröp igenom. För att sen hoppa genom trådarna.

Då började vi misstänka att det kanske inte stod rätt till med spänningen i elstängslet. Och med det åtgärdat, så har de faktiskt inte varit utanför något mer. Vilket jag kan förstå, efter dagens erfarenhet då jag själv kom åt tråden. Inte särskilt behagligt.

Nu fortsätter vi att åtgärda och justera själva hö-utfodringen. Nätet som vi till en början tyckte var perfekt, visade sig vara livsfarligt. Så vi, eller snarare Millimetermannen, byggde en foderhäck. En foderhäck så rejäl och stabil så den duger att utfodra elefanter med (Det-ska-ta-mej-fan-vara-rejäla-grejer är ju lite av hans måtto, som ni vet). Till våra små dvärggetter. Den behöver justeras. Men det är en helt annan historia.

5 kommentarer

  1. Vilka små pigga krabater, ser så underbart söta ut. Jag förstår oron men inte hur i hela friden de bär sig åt, strömmen måste ju kännas i en liten getkropp också.

  2. Ojoj vilka bekymmer man skaffar sig med djur. Samtidigt som det är helt underbart!
    Grannen hade två getter när jag var liten. Min kusin och jag gick ut med dem i koppel. Det var kul! Eller om det var getterna som gick promenad med oss. ☺ Minns inte om de brukade rymma. Jag har blivit jagad av en get när jag skulle åka till sommarjobbet på moped … Du hör vilka berättelser jag skulle kunna skriva ned!

  3. Det låter som att du har uppslag till en hel get-bok!

  4. Ja, de har nog erfarit det nu. De går inte gärna närma stängslet….

  5. ha ha ja både getter och får tycks ha den där rymmargenen i sig. Det håller er sysselsatta med andra ord. Det har bara börjat … men ni kommer att ha mycket att prata om och du att skriva. Det är sånt som berikar livet 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑