Kommer ni ihåg spenaten som jag sådde ute i en kallbänk i mitten av mars, när snön fortfarande var lårhög, och overall och mössa var det enda vettiga att ha på sig? Om inte, kan ni färska upp era minnen genom att klicka här.

Hur som helst så har vintersådden fungerat klockrent i år också, precis som åren innan. De sista dagarna i april började jag skörda, och sedan dess har det nästan inte gått en dag som vi inte ätit spenat. Soppa, stuvning, sallad, smörgåspålägg – men mest av allt precis som den är, strösslad i mängder över maten. Så gott!

Men nu är det slut för den här gången, för idag var det dags för slutskörd. Dels för att ge plats åt andra grönsaker, men också för att skörda innan bladen går i blom.

Till synes blev det en hel del som kommer bli soppa, paj, pannkaka och diverse stuvningar i vinter.  Jag var till och med lite bekymrad hur vi ska hinna med att äta upp allt, känslan var att mängden var enorm.

Men det ändrade sig snabbt när jag hade förvällt den och portionerat upp för infrysning. När styvheten försvinner ur bladen och man kan packa ihop den, så blir volymerna något helt annat.

Vilket kanske är tur, jag hade aldrig fått familjen att äta spenat dagligen,  hela vintern. Men nu är åtminstone botten i frysen grundad, så nu är det bara att fylla på vintermenyn med andra läckerheter från gården. Dill och morötter kommer nog härnäst!