Slaktarn´s Gård

Livskraft i samspel

Hur går det med skrivandet?

Tjenare kompis, hur går det med skrivandet?
Jo då, texterna flödar fram utan större problem. Men vad som är ett problem är att de inte alls är de texter som jag hade tänkt mig.

Min plan var att skriva en roman. Själva historien, poängen, meningen med romanen har varit självklar en längre tid. Den har spelats upp som en film i mitt inre under flera år. Så jag tog tjänstledigt och började skriva med stor frenesi. Men det som kom ut i form av bokstäver, var inte alls det som jag såg i min inre film. Det är någonting helt annat och detta förvirrar mig.

Det är svårt att skriva en roman, det kan jag villigt erkänna. Att berätta en historia och lyckas väva samman alla trådar, karaktärer och miljöskildringar. Föra berättelsen framåt och hålla kvar läsarens intresse. Det är supersvårt. Och så fick jag världens prestationsångest när de där kapitlen som kom ut i bokstäver inte blev som min inre film. Så jag har släppt det där med romanen lite. Låter den vila, mogna – kalla det vad du vill. Så nu skriver jag annat.

Annat, vadå? Vad menar du nu?
Jo jag skriver annat. Jag skriver texter som får bli vad det blir. Vilket låter fullständigt helflummigt och ganska karaktärslöst, men jag litar på min magkänsla. Men för att ge lite exempel så handlar det om noveller, dikter, barnbok och några lösa texter som jag är osäker på vad de är i dagsläget. Kanske är jag inte ämnad för att skriva roman, vem vet. Jag måste prova mig fram lite. Men hur som helst så vore det lite konstigt om något gick radrätt och flytande när man aldrig har gjort det förut.

Jaha, det låter ju väldigt…ehhh….. målmedvetet?
Ja, det har jag verkligen varit! Även om jag har en form av hatkärlek till det ordet. Hur som helst så har det även hänt en hel del annat, som gjort att mycket skrivtid har gått förlorad. Men mer om det en annan gång.

Okej….Men vad ska du göra nu då?
Nu ska jag hugga tag i barnboksmanuset. Eller ja, det kanske inte blir någon barnbok i slutändan, men det går under det arbetsnamnet iallfall. Kanske blir det som i folksagan om Mäster skräddare – det bidde bara en tummetott. Det bidde bara en blogger-blogg. Den som lever får se.

7 kommentarer

  1. Äntligen lite liv i luckan! Spännande tider. Du verkar ha en klok mage så lyssna på den. Jag blir så nyfiken på mer av ditt liv. Kanske jag kan få läsa något en dag?

  2. När jag blev femtio tog jag ett år ledig från jobbet för att skriver min historisk roman. Ett år börde räcka, tyckte jag. Sju år senare har den inte kommit så lång – men jag, som du, skriver varje dag om allt som faller mig in. Det är ingen dålig sätt att utvecklar som författare (hoppas jag). Lycka till!

  3. Vet du vad, det låter som en alldeles perfekt plan! Genom att hålla igång skrivandet med det du känner för att skriva så kommer du säkert fram till din roman så småningom. Lycka till!

  4. Det kan du absolut få 🙂 Vad är du nyfiken på?

  5. Jag tror på samma som dig!

  6. Härligt! Någonstans ska man börja med sitt skrivande. Många noveller blir till slut en hel bok! Det har jag bevisat i min novellsamling Mysrys. Där har jag samlat berättelser jag skrivit under hela mitt liv fram till det boken kom ut. Det är bara att skriva på!
    Lycka till!

    Kram Kim 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑