Bilden är lånad från www.louisekonsumentkoll.se

För ett år sedan föll det sig så, att jag själv stod med ett stycke älg som skulle packeteras och frysas in. Då jag aldrig gjort något liknande tidigare i mitt liv och delarna heller inte var märkta, så gjorde jag det enda rätta. Jag skar upp och fryste in med mottot; kött som kött.
Ett motto jag har hållt mig till när jag sedan har lagat mat under året också. Har jag planerat och bestämt ett recept, ja då håller jag mig till det helt enkelt.

Men för en tid sedan så hände följande. Jag stod beredd med köttkniven i köket och skulle precis skära upp en köttbit för att börja utöva min berömda matlagningskonst. Men precis när jag ska sätta kniven i köttbiten så hör jag M bakom axeln.
– Det där ser ju ut som en filé.
– Jaha, säger jag och börjar rikta in kniveggen.
– Och vad var det du tänkte laga föra mat? frågar M med lätt panik i rösten
– Jag ska göra kalops.
– Du kan inte göra kalops på en älgfilé…!
– Det kan jag visst det, för det har jag redan gjort. Det var en sån här köttbit jag gjorde kalops på förra gången, och den blev ju jättegod. Jag ser hur färgen försvinner från Ms ansikte och han blir alldeles stum.
– Jag tror att jag tar över här, säger M med lätt darr på rösten och jag blir utföst ur köket.

Så det blev ingen kalops. Jag förstår inte varför. Den förra blev ju jättegod! Kött som kött.