Jag gick ut häromkvällen för att lyssna på kronhjortarna, men höll istället på att snubbla över en grävling. Jag lärde mig följande;

– grävlingar har inget smidigt löpsteg, det låter rätt mycket när de springer. Nästan som en hjort hjortar.
– trots detta så är ändå rätt snabba.
– de är dessutom dåliga på att planera en omärkbar flyktväg. Just den här grävlingen valde att springa över vår lilla hög med järnskrot. Det lät som en hel orkester. En grävlingsorkester.

Nästa steg i utbildningsprocessen gällande vårt nya gårdsdjur är att komma på vart den bor. Ska nog skicka iväg jaktkatten på det uppdraget. Så får det bli.