Idag hände det. Mitt i arbetsdagens hetsiga rullijans (stavning på det,tack!), träffades jag av de första värmande solstrålarna. En fantastisk känsla som ger en liten uns av vad som komma skall. Man liksom tinar upp ända in i själen, på ett sätt som bara kan göras av vårsolens första värmande strålar.

Ändå tycker jag om vinterns köld och kyla. Sverige är ett fantastiskt land med alla sina årstider. Alltid något att se fram emot.

Nu ser jag fram emot våren. Takdropp och knoppar som brister. Fågelkvitter och sömniga flugor. Vårbäckar och dofter som vaknar till liv. Först som dova, fräna förruttnande. Sen friska, tydliga och söta. Känslan av tinad grusväg under stövlarna. Jösses, vad jag längtar!