Författare: SlaktarStina (Sida 48 av 56)

Familjepromenad

6 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Häromdagen när solen sken och värmen för en gångs skull var här, så bestämde vi oss för att ta en promenad ner till sjön. Spana efter några fler vargspår, få lite motion och samtidigt njuta av värmen och solen.

Och när jag säger vi, så tänkte vi på oss tvåbenta familjemedlemmar, det vill säga jag, M och Knådden. Men Knas-Katten tänkte annorlunda. Åh, familjepromenad – det tycker jag om! Så han hängde envetet på som han brukar, trots att vi försökte få honom att stanna hemma. För den här gången var det avsevärt varmare än vad det varit förut. Och det var avsevärt längre sträcka, ca 4-5 km. Men vad spelar det för roll för en Knas-Katt, när det vankas familjepromenad.

Vi trodde, ärligt talat, att han skulle ge upp efter ett tag, men där bedrog vi oss. Han kämpade på, trots att han flåsade som en hund och tungan hängde ner till knäna. Vi erbjöd honom skjuts under barnvagnen, men det vägrade han. Tänk så skulle någon se mig! En extra vattenpaus lät han sig dock övertalas till.

Så han hängde på hela vägen ner till sjön och sedan hem igen. Väl hemma så kastade han omkull sig i soffan och blev liggande resten av kvällen. Jag måste erkänna att jag är imponerad, han är envis den där katten.

Om vi såg några fler vargspår? Nej, det gjorde vi inte. Men vi hittade ett stråk som kryllade av dessa söta minigrodor.

Kålmården kan slänga sig i väggen.

Skytte med luften som kraft

2 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Bilden är flera år gammal och har egentligen ingenting att göra med innehållet i texten.

Så här i OS-tider har vi ägnat oss åt skytte i 4-kilosklassen här hemma. Men istället för att ladda med krut, så kommer kraften från luft, framställd av vitkål i bröstmjölksformat. Längdrekordet så här långt är uppskattningsvis två meter, bästa träffen är på mors mage och extra stilpoäng har delats ut för att lyckas träffa skötväskan som stod i en helt omöjlig vinkel.

Trots imponerande prestationer av deltagaren, så tror jag inte att detta är någon OS-gren med en framtid. Den krärver hårt jobb av funktionärerna och en väl anpassad arena. Och om sanningen ska fram har vi redan satt käppar i hjulet för en fortsättning, för vitkålshuvudet ligger vid det här laget ute i komposten. Men vem vet, kanske finns det annat man kan ladda kanonen med?

Herr Gråben

1 augusti, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

På en promenad härom dagen gjorde jag och Knådden det här fyndet – spår efter en morgonlunkande varg.

Sen hittade vi det här spåret också. Jag tror det är spåret efter en morgonlunkande varg som blivit störd av en morgonlunkande ko med kalv – i barnvagn.

Spåret vek av in i skogen och kanske, kanske låg den där och spanade på detta konstiga ekipage med två ben och fyra hjul som knallade fram längs skogsvägen. Vi såg dock inte till djuret.

Överskriften kan även utläsas Fru Gråben, om man har lust till det, då jag erkänner att jag inte kan klargöra djurets kön via tassavtrycken. Jag hoppas dock att ni har överseende med detta och att ni accepterar mitt val att namnsätta detta inlägg med en manlig titel, trots att det finns vissa mer neutrala uttryck. Jag skall försöka ta reda på om det är en hane eller hona som rör sig häromkring så att benämningarna blir rättvisa hädanefter.

Multisport för småbarnsfamiljen

1 augusti, 2012 / SlaktarStina / 3 kommentarer

Efter en tids uppehåll har nu Team Slaktarn´s återupptagit träningen. Första passet bestod av lite lättare orientering enligt Naturpasset – ett ypperligt sätt att komma ut i naturen och motionera både kropp och knopp! Men huvudsyftet med det här träningspasset, förutom att komma ur ringrosten, var att svetsa samman teamet och introducera vårt lovande, talangfulla nyförvärv. Som självklart har fått en egen teamtröja – TACK Krus-Karin!

Som sig bör när man är helt ny och ska se och lära, så intog Knådden en ganska passiv roll under träningspasset och flöt mest med.

Jag kan dock se fördelarna med att titta om man nu ska se och lära, men han har nog en utstuderad taktik för det där. Hur som helst.

Allt eftersom träningspasset förflöt så utvecklade sig orienteringen till en ny variant av multisport. Multisport för småbarnsfamiljen. För det är inte helt lätt att hålla koll på rätt kurs, karta och kompass och samtidig plocka kantareller.Men det går!

Det första träningspasset med den nya konstellationen av Team Slaktarn´s är avklarat och fler lär det bli. Sammantaget kan vi konstatera att det ser lovande ut med den nya medlemmen, att kantareller är gott och att Naturpasset är en jättebra aktivitet som fler borde prova på.

Pojken och Kråkan

31 juli, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

De senaste nätterna har vi haft besök av en envis kråka. Den ställer till ett herrans liv och lever runt så att varken Knådden, Knas-Katten, jag eller M kan sova. Vi har målmedvetet försökt få fatt den, utan att lyckas. Precis när vi lagt oss på vakt med vapen och fällor, så håller den sig kvar på sitt gömställe, vi kan nästan höra hur den hånskrattar åt oss. Sen när våra ögonlock tungt börjar falla samman av ren utmattning så börjar den härja runt igen.

Så inatt när jag var som tröttast och kråkan var som mest envis, så skrev jag en liten sång som jag nu tänkte delge er. Melodin är samma som Prästens lilla kråka, ni är varmt välkomna att sjunga med.

”Knåddens lilla kråka
upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Knåddens lilla kråka
upp i näsan bråka
ingen kunde ju få fatt den

Och än slank ’an hit
Och än slank ’an dit
Och än slank ’an ut på läppen

Och än slank ’an hit
Och än slank ’an dit
Och än slank ’an ut på läppen”

Så småningom ska vi nog få fatt på kråk-eländet. Skam den som ger sig.

Vart är solen?

21 juli, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

På Soliga Torsda’n i Leksand, såklart! Så kan nu någon tipsa mig om vart i landet jag ska åka de andra dagarna?

Men egentligen är det inte regnet i sig som svärtar ner, för min del. Snarare bristen på variation. Hade det varit sol och varmt motsvarande tid det har regnat, då hade jag tröttnat på det också.

Själv är bäste dräng.

20 juli, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Om ingen annan vänder på mig så får jag väl lov att göra det själv. Det här ska egentligen inte Knådden kunna ännu. Men det vet han inte om själv, så därför gör han det ändå.

Konditionsbrist

18 juli, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Det är dags att ta tag i konditionsbiten. Ursäkterna med att lungorna inte får plats och att fogarna värker håller liksom inte längre. Knådden är ute så lungorna har plats och fogarna har jag inte känt av den senaste veckan.

Så idag åkte träningskläderna på och jag gav mig iväg på en rask barnvagnspromenad. Dessa skall icke underskattas som konditionsträning, lärde jag mig. Speciellt inte när det är grusväg och aldrig är plant. Backe upp och backe ner. Och eftersom det inte finns någon runda att gå, så blir det samma sak när det är dags att vända. Fast tvärtom. Backe ner och backe upp.Svetten lackade och kroppen flåsade – härligt!

Jag hade gärna börjat jogga lite smått, jag saknar att kunna springa. Men jag insåg också idag att för att möjliggöra detta behöver jag nog införskaffa en juverhållare av modell som finns på Granngården. Eller så får jag vänta med joggingen, vi får se.

Men busskuren då?

16 juli, 2012 / SlaktarStina / Inga kommentarer

Men busskuren då? Vart är den? En av de vanligaste frågorna bland dem som varit här och hälsat på de senaste veckorna. Jag kan nog faktiskt påstå att det är den vanligaste frågan efter; Gick allt bra under förlossningen? Vilket påvisar vilket oerhört intresse och behov det finns av en busskur här ute i skogen.

Så jag tänkte därför släppa bomben. Berätta sanningen om busskuren. Dess uppkomst, levnadstid och förfall. För busskuren finns inte längre, vi har rivit den. Det smärtar att göra er besvikna, men så är den bittra sanningen.

Och från början var det inte riktigt tänkt till att vara en busskur. M hade byggt den som tillhåll för renovering av vår gamla vedspis. Men sen visade det sig att vi kunde fixa i ordning vedspisen utan att behöva släpa ut den. Det var då som kuren blev utsmyckad med kristallkronan, då det blev perfekt arbetshöjd för rengöring av alla skrymslen och vrår. Sen tyckte vi liksom att busskuren hade gjort sitt. För det kom aldrig någon buss, och lär nog heller aldrig göra det.

Men kanske återuppstår den någon gång i framtiden, om efterfrågan är tillräckligt stor. Och frågat efter den är det ju redan flera stycken som har gjort. Kanske finns det ett behov av en busskur här ute ändå. Man ska aldrig säga aldrig.

Järnladyn – hur slutade det?

15 juli, 2012 / SlaktarStina / 1 kommentar

Ni minns Järnlady-satsningen? Om ni inte gör det, så var det namnet på mitt lilla projekt i syfte att upprätthålla ett okej HB-värde under graviditeten. Detta utan att behöva ta de avskyvärda järntabletterna.

Så jag åt blodpudding. Massor med blodpudding. Rent utsagt äckligt mycket blodpudding. Och i slutet kompletterade jag med Blutsaft. Så hur gick det egentligen? Klarade jag mig hela vägen?

Jajamen! Jag lyckades hålla värdena på en okej nivå utan att behöva utsätta magen för järntabletter och ingen är gladare än jag. Om det var värt det? Helt klart; JA! Men jag ska aldrig äta blodpudding mer. Iallafall inte som ogravid. Så där har ni det säkraste tecknet på att Söt-Göte har ett syskon på jäsning.