Livskraft i samspel

Författare: SlaktarStina (Sida 50 av 56)

Att curla katten

Jag skäms lite för att erkänna det. Men jag tror att jag curlar Knas-Katten. Han har varit ensam hemma en natt nu, och sanningen slog mig häromdagen när jag inför detta ringer till PlåtStina.

– Vi blir borta ett dygn och jag tänkte höra om du kan gå förbi och kolla om Knas-Katten vill gå in på kvällen?
– Ja, självklart!
-Visserligen har han varit ute dygnet runt de senaste nätterna och inte velat gå in… Men det skulle ju bli så dåligt väder och så…. Så ifall att han vill gå in så vore det väldigt snällt om ni ville kolla det. 

Herregud. Det är en utekatt. En utekatt som har flertalet lador att söka skydd i om det blir dåligt väder. Och miljontals råttor att äta. Han klarar sig uppenbarligen ett dygn ute, eftersom han valt det själv de senaste dagarna. Men ifall han vill gå in och sova i sängen istället…. så vore det ju snällt…

Det är en bortskämd katt. Och jag får nog villigt erkänna – jag är en curling-matte.

Vatten och näring, kärlek och tid.

Jag kanske har lite gröna fingrar ändå. Eller så är det Knas-katten som har gröna tassar. För det ser onekligen ut som att min två ensamma pelargoner ser ut att trivas. Kärlekspelargoner är det visst. De har så oerhört vacker färg tycker jag.

Men egentligen är de inte så ensamma längre. Jag har har blivit fostermamma åt några till som kommer direkt från pelargonrehab. De har dock inte fått några blommor än, så jag vet inte vad de har för färg. Men tids nog så… De måste få tid på sig att känna sig hemmastadga och trygga. Vatten och näring, kärlek och tid. Sen ska de nog så småningom stå i full blom. Vem skulle inte göra det?

Älskade mamma!

Fotograf: Mathias Wadstedt

Som bekant var det Mors-dag i helgen. Jag är inte så engagerad i denna typ av hitte-på-dagar, då jag tycker att man bör och ska visa sin eventuella uppskattning när som helst under året. Inte påtvingat. Och definitivt utan kommersiella intressen i form av ”jag måste köpa någonting, det är ju…….-dag idag.” Men andra får hålla på bäst dom vill, det finns ju en fin tanke bakom.

Oavsett. Det här är jag och min mamma. Bilden är tagen för ett par år sedan då hon hälsade på under Dansbandsveckan i Malung.

Jag är stolt över min mamma. Hon är ett rejält fruntimmer, bull-mor, bästa vän, trogen supporter, hjälpreda och kunskapsbank på samma gång. Som ett Kinder-ägg – men tusen överraskningar istället för tre. 
Hon har antagligen skjutsat mig x-antal varv runt jorden genom åren – på träningar, till kompisar eller för att jag helt enkelt ville hem. Alltid, oavsett vilken tid det var på dygnet.
Hon har tålmodigt lyssnat på tonårskatastrofer, livsfunderingar, idéer och högst vardagliga tankar. Det är faktiskt ett under att inte hennes öron har ramlat av. Men i alla fall när jag kollade sist, så sitter de fortfarande kvar och lyssnar fortfarande lika tålmodigt. Oavsett om det handlar om livets mirakel, sorger eller vardagslunken.

Och när jag seglar omkring på livets hav i min lilla jolle, så har mamma alltid funnits där som det moderskepp hon är. Jag har fått bestämma min egen kurs, klarat mig igenom både stormar, dimma och solsken men alltid med tryggheten att moderskeppet finns där. Om jag behöver guidning, stöttning, social samvaro eller extra proviant. En stor trygghet med andra ord.

Och när jag nu själv står inför utmaningen att bli mor och tankarna rusar iväg i ren panik om hur i hela friden jag ska göra för att vara en bra mor – då behöver jag bara tänka på hur min mamma har varit och hur hon är, för där har jag svaret. Svårare än så är det inte.

Värme.

Idag har jag och Knas-Katten legat i skuggan under det gamla äppelträdet. Lyssnat på bin, humlor och flugor som har bråda arbetsdagar uppe i trädkronan. Så mycket mer har vi faktiskt inte gjort idag, värmen tar nästintill kol på oss. Men vi klagar inte. Vi bara konstaterar att det är skönt att sitta i skuggan och småpyssla, dagar som dessa. Och så har vi bälgat i oss vatten. Massor av vatten. Det är så oerhört gott!

Vikten av snygga accessoarer

Jag har tidigare berättat för er om vikten av snygga accessoarer till den havande kvinnan. Påtalade även för M att det stod i boken att det var viktigt med snygga accessoarer och att han kanske kunde bidra till den delen. Hann nappade direkt!

– Accessoarer…. kanske en målarpensel eller en stiftpistol? Det är ju fina och användbara accessoarer.

Ibland så förstår han inte riktigt, men det är väl kanske så med mansfolk. Jag vill ju som  kvinna ha något dyrt och vackert som nästan ingen annan har. Något som får andra att sukta av avund. Något som framhäver min skönhet utan att ta över.

Och därför spatserar jag nu runt här hemma med en äkta Jonsered i min hand. Ska det va, så ska det vara äkta vara. Inga billiga piratkopior här inte.Snyggt, viktigt och praktisk. Ifall jag behöver såga i något. Eller fälla ett träd. Dessutom klär den mig. Ser ni hur färgen framhäver nyanserna i mina ögon? Dessutom matchar den nagellacket.

Skogspromenad med katten

Knas-Katten är som en hund ibland. Han älskar att ströva omkring i skogen med oss andra i familjen. Man blir väl som man umgås, sägs det.

Så när jag gav mig ut på min dagliga ank-runda (vagg-vagg), så hängde Knas-Katten såklart på. Först blir han alldeles sprallig och hoppar fram bakom tuvor för att skrämmas, klättrar i träd, och vrålrusar fram och tillbaka längs stigen.

Men bara han har fått utloppt för sin överskottsenergi så lullar han på längs stigarna, hack i häl eller en liten bit framför. Det beror på vilka marker vi befinner oss vid. För han kan vara bra kaxig och gå först så länge vi är på marker han är bekant med. Men när vi kommer lite långt bort eller tar en ny stig, så vill han gärna smyga bakom, som ni ser här.

Fegis. Eller smartis. Han räddar ju sitt eget skinn som låter andra i flocken gå först på okända marker. Men eftersom den andra i det här fallet är jag, så tycker jag nog mer han är en fegis. Han kan ju i alla fall klättra upp i ett träd om det skulle vara något. Men vad det skulle vara vet jag i och för sig inte.

Råd till den havande kvinnan

Damer och herrar, låt mig få delge er ett utdrag ur den eminenta boken ”Ett barn blir till”, fjärde upplagan från 1971. Boken är författad av Axel Ingelmans-Sundberg och Claes Wirsén. Bilderna är tagna av Lennart Nilsson.

”Till slut är det ännu en fråga som bör diskuteras, hur mamman skall klä sig nu när det börjar märkas att hon är i väntas dagar och fram till förlossningen. Vad skorna beträffar är det inte bra att gå med för höga klackar, det blir för stor påfrestning för ryggen. En klackhöjd på 3-4cm är lagom. (…) Sedan är det viktigt att även för övrigt sköta sitt utseende, tvätta håret ofta, vårda händerna, ha snygga accessoarer. Det var allt för denna gång. Glad vandrar den blivande mamman i väg till jobbet, hushållet och väntan.

Så nu har jag tvättat håret, smörjt händerna och målat naglarna. Ska säga till M att han lär köpa lite snygga accessoarer till mig eftersom det är viktigt! (Dock oklart för vem och varför det är viktigt.)
Ett problem återstår dock. Vart finner jag ett par skor med klackhöjd 3-4cm och som funkar på grusväg, längs skogsstigarna och inte minst när jag ska gå över den nygödslade åkern med kompostavfallet?  Hmm… får klura på den.

Nytänkande

Idag har bästa Krus-Karin varit här på besök, hon som kan göra så fina drakvantar. Jag har saknat henne nu när vi inte ses varje dag och blev därför glad ända ut i tårna när det blev bestämt att hon skulle komma på besök. En sak, av många, som är så bra med Karin är att hon ger mig nya infallsvinklar på olika saker, där jag lätt gått med skygglappar tidigare. Hon öppnar vyerna kan man väl säga. Så också idag.

”Fina Knas-katten, och vilken svans sen! Du skulle kunna ha honom som dammvippa. Då kan han gå runt här och stryka sig med svansen och fånga upp damm och sen är det bara att ta ut och skaka av honom. En självgående dammvippa! ”

Hmmm. Att jag inte tänkte på det förut. Så nu ska jag börja dressera Knas-katten tänkte jag. Träningen börjar omedelbart!

Nytt överdrag till babysittern

 Idag har det spöregnat hela dagen, vilket har passat mig utmärkt. Jag har nämligen kunnat ägnat en del tid åt att umgås med min symaskin. Visserligen kan jag väl göra det soliga dagar också, men ändå. Idag var en perfekt sy-dag. Jag har nämligen en del projekt jag hoppas hinna färdigställa innan Knådden gör entré. 
Det som jag pysslade med idag var ett överdrag till en babysitter. Vi fick den med när vi köpte barnvagnen. I fullt funktionsdugligt skick, men överdraget är ganska slitet och såg lite tråkigt ut. Då jag inte ids vara så pass seriös att jag sprättar sönder överdraget och med irritation och vånda försöker sy ett helt nytt, har jag grubblat på en annan idé. Så därför sydde jag idag som en kondom i trikåtyg som bara är att dra över det andra överdraget – skitenkelt, rent ut sagt. 
Och för att kolla att idén funkar även med en varelse i, så fick Knas-katten vara stand-in. Jag tycker mig kunna utläsa att lösningen får klart godkänt. 
 
Tyvärr blev bilden lite mörk, har inte lärt mig hantera kamera oklanderligt ännu. Men det kommer det också. Nu återstår bara lite småjusteringar på överdraget så kan jag bocka av det från min att-göra-lista och ta tag i nästa projekt. Det är roligt att skapa!

Hjälp mig!

Jag har ett problem. Det hör inte till vanligheterna. Men nu har jag ett problem och det är så att du ska hjälpa mig. Rädda min dag – vem vill inte det?Såå…. Vad är det här för blomma?

Jag är ganska lyckligt lottad vars största problem just nu är att jag inte vet vilken blomma det är som växer vid mitt stenröse. Men ändock; det är ett problem och problem är till för att lösas. Så hjälp mig!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑