Livskraft i samspel

En uppdatering.

För att tala klarspråk, utan invecklade ulltuss formuleringar – det är intensivt just nu.

Utbyggnaden går sakta framåt under helgerna tack vare långa arbetsdagar och en mycket målinriktad Millimeterman. Dock har vi ännu inte fått klart taket, vilket för mig har inneburit otaliga kvällspass av fixering, justering och lagning av presenningar. För det har blåst. Och det har regnat. Om ni nu har missat det. Varje kväll har jag skrivit en historia eller en dikt i mitt huvud, men sen har jag kraschat i sängen innan texten kommit ut i skrivande form. För det finns ju en morgondag.

Och dessa morgondagar vet jag börjar någon gång strax före 6, och jag vet att de rivstartas med toalettbesök, kojbygge, hunger, innebandy och skönsång. Samtidigt. Och sen fortsätter det ungefär på samma sätt under dagen, kryddat med matkrig, några klättervurpor och lagning av något som har gått sönder. Om det nu går att laga.
Sen avslutas dagen med den nyinstiftade jag-ska-minsann-vara-vaken-leken. Och när jag väl har vunnit, för det gör jag oftast även om det tar sin lilla tid, så masar jag mig upp och röjer upp det allra mest nödvändigaste för att få en så smidig start på morgondagen som möjligt.

Så som sagt, det är lite intensivt just nu. Men någon gång kommer alla de där historierna att komma ut. Som när jag viftade vitflagg mot en massajkrigare. Varför jag överväger att längta efter regn igen. Om 3-åringen som mitt vassaste vapen mot hotande djur och när jag hängde över taknocken i långkalsonger fyllda med skruv och tillhörande skruvdragare. Och dikten som skall ristas in i betonggolvet. Någon gång skall ni få ta del av alla de där texterna som surrar omkring i mitt huvud. Någon gång, men inte nu.

Jamen, det struntar väl vi i – hur går det med getterna?
Jo, det går bra. De håller sig innanför stängslet. Och vilka personligheter sen. Jag förstår att Knas-Katten är en smula vaksam. Han är nog rädd för att de tar över hans kändisskap här på bloggen. Bamse – han är som tjuren Ferdinan. Bobbo är 3 äpplen hög, men envis som få och en riktig dramaqueen. Musse är fåfäng och mallig. Sigge är…. kärlekskrank. Oerhört kärlekskrank.

 Men som sagt, mer om det en annan gång. Nu ska jag sova. Godnatt.

7 kommentarer

  1. Eva Ullerud

    Haha, ja faktiskt har man ju undrat över getterna. Kan tänka mig att de är personligheter som alla andra djur. Du kanske får skaffa en dam till Sigge?

  2. Helena Forsberg

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

  3. Helena Forsberg

    Vilken teaser! De där berättelserna blir jag verkligen nyfiken på.

  4. John Nixon

    Om historierna växer och bli bättre är det bara bra, men om du glömma bort dem? Det händer mig allt för ofta. Förhoppningsvis kommer dem tillbacka när jag är påmind på något sätt, men jag mistänker att flera går förlorade. Kanske är det ok – andre kommer att ta deras plats – men jag önskar att jag hadde hittat litte tid att skriver antecknigar – eller hade berättat dem för inspelaren.

  5. SlaktarStina

    Kanske, någon gång i framtiden. Kärlek ska ju uppmuntras 🙂

  6. SlaktarStina

    Du har rätt i det du skriver, det händer ofta att de kommer bort. Eller blir inaktuella och därför kasseras till att endast bli ett roligt minne. Men några växer förhoppningsvis.

  7. SlaktarStina

    Vad bra! den som väntar på något gott….. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑