Slaktarn´s Gård

Livskraft i samspel

Huset som skall rivas.

 Samtidigt som vi står i startgroparna för att bygga ut vårt boningshus, skall vi riva ett annat, bara ett stenkast härifrån.

Det är ett vackert hus, i all sin ålderdomlighet. Stora rum, brutet tak och kakelugn. Skafferier och skrubbar, spegeldörrar och en hemlighetsfull vind.

Det har potentialen att vara ett drömhus. För det går inte att undgå att drabbas av dess forna skönhet och storhet när man bekantar sig med huset.

Som att träffa en mycket gammal och skruttig dam och ana den där glöden som en gång i tiden varit en stor eld av livsvilja och personlighet. Ana en glöd som sakta håller på att slockna, ett liv som lider mot sitt slut.

För vi kommer försent. Stillsamma år har rullat på i takt med att miljontals små regndroppar fått det gedigna trävirket att ruttna. Det känns onekligen sorgligt. Sorgligt att vi inte kan rädda henne, sorgligt att vi måste ta det här beslutet, sorgligt att en sådan skönhet har fått förtvina.

Och jag tänker på de människor som en gång har bott i det här huset. De målinriktade händer som spikat i varje spik, sågat varje bräda och sen tätat med mossa från skogen intill.

Drömmen om ett hus som blev en sanning, efter otaliga timmar hårt arbete och slit. Precis där vi är nu. Jag och han, med våra barn springandes runt benen. Några generationer senare, men på samma gård, i samma skog och med samma berg som omger oss.

Vi river vi en dröm, men fortsätter på en annan. Och när vårens första solstrålar letar sig fram över grantopparna, känns det som att den gamla damen vet att detta är sista gången. Som om hon lugnt sluter ögonen och med ett förnöjt litet leende låter sig invänta slutet.

Och jag hoppas att de som en gång byggde det här huset, trots allt  kan se på oss med förnöjsam blick när gården sakta vaknar till liv igen. 

10 kommentarer

  1. Så vackert du har skrivit om det gamla huset! Med vördnad för både hus och de som en gång byggde det. Fina tankar, fin text, fint hus. Bästa blogginlägget jag sett på länge, det vore värt att bo i en bok istället.

  2. Åh vad sorgligt. Jag älskar gamla hus och dina bilder ger ett sting i hjärtat. Det är ju så vackert. Jag hoppas ni plockar med er lite detaljer och tar till vara på dörrar, fönster och sånt. Om inte ni vill ha dem så är det nog många andra. Spara några fina brädor och bygg ett bord. Det kommer bli det finaste ni har och massor av historia i det.

  3. Verkligen fint beskrivet. Lycka till med gården, härligt när folk "tar över".

  4. Väldigt fint beskrivet. Hoppas också det går att bevara och omanvända några detaljer. Att har ett fönster i det ny hus som kommer från det äldra skulle ge dej ett utsikt bakåt i tid – och, vem vet, ett plats där snälla andar får titta in på dig och dina.

  5. Så sorgligt, fick tårar i ögonen. Du skriver mycket bra! Tråkigt att huset inte har blivit underhållet. Kan ni ta tillvara på kakelugnarna i allafall? Mitt hus har två kakelugnar och de är guld värda när vintern håller oss i sitt grepp.

    Kram Kim 🙂

  6. Tack Eva! En bok är vad jag drömmer om, kanske, en dag….

  7. En del saker tar vi reda på, andra säljer vi och en del sparas. Men vi har lite olika inställning, jag och Millimetermannen, men jag gömmer undan allt jag kan!

  8. Tack! jag gillar den där tanken med andarna, har inte tänkt på det så förut. En fin tanke!

  9. Tack Kim, det värmer! Kakelugnen har monterats ner och sålts. Men vi har en gammal vedspis i huset där vi nu bor, och den är flitigt använd! Den är som husets hjärta, som värmer och håller liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Slaktarn´s Gård

Tema av Anders NorenUpp ↑