Livet är det som händer när man planerar för annat. Sällan har den meningen känns så aktuell som den senaste veckan.

Jag hade nogsamt strukturerat upp administrativ tid i min kalender, med köttpussel och bokföring i tankarna. Handling och matlagning, skörd och syrning. Möten och ärenden. Klappat mig själv på axeln över mina framsteg i att strukturera upp dagarna och få till någon form av rutin att vila mig mot. Att få förväntade saker gjorda.

Och det var då en ko blev kraftigt halt. Och det var då vi upptäckte den hängiga kalven i hagen. Och det var då som allting inte blev, så där som jag hade planerat.

En tilltänk rutinkoll på djuren i hagen, vart en helkväll med pannlampor, oro och beslutsfattande. När sådana saker händer, så finns det inte utrymme för matlagning, bokföring , möten och utlovade filmkvällar. Livet händer, och det enda du kan göra är att surfa med.

Kalven dog. En stor fin tjurkalv, som vi tänkt behålla för att använda som avelsdjur. Obduktionen visade att den fått en fraktur och inre blödningar i området där käke blir till hals. Troligtvis en smäll av något slag. Ett yttre trauma. Sånt där som kan uppstå när livet är. En olycka helt enkelt.

Det känns trist att vi förlorade tjurkalven, men känns bra att veta orsaken. Att veta att dödsorsaken var inget vi kunde förhindra, och den hotar inte hälsan i den övriga flocken. Och den vetskapen kan jag tacka människorna i byn för.

För det fanns inte utrymme att lägga en hel arbetsdag på att skjutsa en död kalv till Uppsala för obduktion. Men jag ringde ett samtal, som blev till flera samtal. Och någon timme senare så stod en bybo redo med bil och släp för att köra den döda kalven till Uppsala åt oss. Det är så fint, så jag blir tårögd bara jag tänker på det. Engagemanget. Godheten. Människorna. Det är en stor tacksamhet att få vara bonde i en bygd som denna.

Och de ska ha en stor eloge, de arma barnen. Våra barn. Som finner sig i situationen, som förstår att det är skarp läge och som tillsammans axlar ansvaret när vi vuxna behöver lägga allt fokus på ett sjukt djur. Som finner sig mat och sen går och lägger sig. Som sover tryggt och lugnt när vi sent på kvällen smyger in, frusna efter en kall höstkväll. Lite omtumlade av att livet händer, när vi planerade för annat. Så som det ofta är.